Bara en äggstock, spolning, hittar inget fel på oss, finns det fler?!

Vi har precis blivit klara med vår utredning och fick provsvaren hos BM idag.

Det är varken fel på mig eller karln. Hans spermier var av bästa kvalité och mina prover (FSH 5.6) m.m såg bra ut. Ändå blir vi inte gravida hur än vi försöker.

Jag är 29 och han 34, jag blev oplanerat gravid för 10 år sedan men gjorde då abort. Sen dess har jag aldrig lyckats igen. Inte ens ett missfall eller minsta tecken på en graviditet.

Under utredningen lyckades de dessutom bara hitta en äggstock. Den dom hittade var förvisso felfri men dom lovade att den andra fanns dör och var felfri då det är de "sjuka" som är lätta att hitta. Är mina möjligheter sämre med bara en? Någon fler som vet med sig att dom bara har en? Och hur kan de bara ta för givet att den andra är bra? Teoretiskt sett vet dem ju inte det.

Nästa steg är enligt dom IVF. Själv är jag mer inne på att spola äggledarna men dom vägrar utföra det ingreppet då det är förenat med risk för infektioner. Enligt dom spolar man endast någon som blivit opererad eller haft cystor. Jag kan själv inte förstå resonemanget att IVF vore bättre utan att få ha testat spolning då det ju ger oss en chans att lyckas själva. Någon som hört / fått samma svar och blivit nekad spolning?

Någon med liknande bakgrund som spolat och sedan blivit gravid?

Sen känns det ju ännu viktigare, om jag nu bara har en att det är öppen passage i den.

Jag frågade BM hur det kommer sig att en del blir gravida så fort och hon sa att det kan bero på äggkvalitén. Gissar att mina är av sämre kvalité.

IVF får vi inte börja med före januari 2017.

Jag har nog sällan varit så ledsen som idag. Jag vill inte vänta längre. Orkar inte bli besviken mer. Det är som om något dör inom mig varje gång mensen kommer. Runt omkring har våra vänner barn 1, 2, 3 och här sitter vi. Frustrerade och ledsna. Jag orkar inte prata med folk, det är ett känsligt ämne och gråten är inte långt borta. Jag känner mig värdelös som kvinna som inte kan få barn. Sambon är mer oberörd och inte alls lika påverkad. Det känns som jag är ensammast i världen. Finns det någon där ute som känner igen sig eller har liknande bra eller dåliga erfarenheter? Jag måste få prata med någon som inte bara säger "ta det lugnt, det kommer sluta stressa" hela tiden...