För att slänga sopor o hämta vagn, ja kanske. Men inte gör att köpa mjölk. Förstår att det är krångligt så det gäller att planera. Är du ensamstående?
Annars får ni väl bytas av så får ni dela upp er och fixa tvätt.
Det är tveklöst stor skillnad på att ha ett eller två barn att hålla reda på.
Nja, jag kan nog någonstans förstå att man väljer att lämna två bebisar (om de sover såklart, inte om de är vakna!) och smiter ner till jourbutiken på andra sidan gatan för att köpa ersättning. Inte optimalt såklart, men jag kan förstå att man som väldig sliten tvillingförälder väljer det en gång. Men jag skulle i det läget smsa en kompis, mormor eller annan närstående och berätta att nu måste jag gå hemifrån och har jag inte skickat ett sms att jag är hemma igen inom 15 minuter så vill jag att du åker hem till mig direkt. Och att man kan glömma köpa ersättning, det kan jag också förstå. Det är bara mänskligt. Men att lämna bebisar eller småbarn för att slänga sopor eller tvätta kuddar - nä, det gör man bara inte.
Har du inte möjlighet att minimera dessa stressmoment genom att t. ex. skaffa egen tvättmaskin? Soporna kan den som går först/ensam hemifrån slänga. Funderat på att testa matkasse/hemkörning av varor?
Om pappan har svårt för röra så får väl han se till att det inte blir röra. Kan inte se varför det skjlle vara ditt problem att lösa. I de flesta barnfamiljer hjälps föräldrarna åt - tvillingar eller ej.
Förlåt, men såna här inlägg gör mig så jäkla arg.
Skönt att du har kunnat ha vagnen inne, men nej, trots att vi inte bor i en garderob så kan inte vi det. Jag har inte heller råd att köpa en ny smalare vagn, och även med en smalare vagn har jag inte plats i hallen.
Att förflytta sig till fots kan vara i princip omöjligt om du är själv och ska bära en, i vinteroverall, hålla en i handen och samtidigt se till att den tredje inte ger sig iväg och hittar på nåt farligt. Och ja, alla ungar kastar sig på marken, men med tvillingar kan jag berätta att allt sånt beteende smittar, så ligger min ena på marken har jag inte en suck att hålla den andre i famnen och 'lirka', för då kastar han sig också som en tok och ska göra som brorsan. Och storasyskonet får vackert stå bredvid och vänta ut utbrottet. Om jag hade haft all tid i världen så hade jag kanske utsatt oss för detta, men nu har jag inte det, därför undviker jag det om jag kan.
Och jodå, mina barn får också gå själva, träna på att vara med i vardagliga situationer som att handla etc, men inte varje gång.
Jag måste handla och tvätta, och jag föredrar att slippa göra det nattetid, alltså hittar jag lösningar där barnen är med. Därmed inte sagt att det är enkelt alla gånger. Det kanske det är för nån annan, skönt för dem i så fall.
Vad gäller kvinnokraft? Jag har burit tre barn, genomgått två förlossningar, ammat, varit vaken dygnet runt i flera månader. Jag tröstar två ettåringar, bär två ettåringar, matar två ettåringar, försöker finnas till för min fyraåring, aktiverar alla mina barn, handlar, lagar mat med en unge på var arm, städar, tvättar och diskar. Jag duschar när barnen sover, klipper naglarna när jag hinner, ligger med min man när jag orkar. Och jag gör det med ett leende i nio fall av tio, det tycker jag är kvinnokraft.
Det jag beskriver är MIN verklighet, och jag gör inte anspråk på att den skulle vara allmän sanning, men jag föredrar att bli respekterad för den.