Bör hon kalla mig mamma?
Det är inte svårt att lista ut hur annorlunda tongångarna varit i tråden om det var en pappa som lät barnet tillbringa hela veckan hos sin farmor istället och vägra mamman boendet. Då hade det varit så självklart att pappan gjorde käpprätt åt skogen och mamman skulle ha boendet.
Dessutom handlar det här om en tvååring - som bor vv hos sin mormor? Verkar ju inte vettigt att någon tycker det är en bra lösning. Självklart finns det så små barn som inte mår dåligt av varannan vecka, men här har vi en liten parvel som flyttas runt mellan tre hem på kontinuerlig basis - känns inte som en bra grogrund för trygghet direkt.
TS - stötta din man i kampen om boendet. Var tydliga med att ni alltid kommer främja umgänge med mamman, och mormodern, och att ni i framtiden hoppas att flickan kan bo lika mycket hos båda, om mamman skärper till sig och tar sitt ansvar. Skicka redan idag in en ansökan om bokföringsadressen - ska någon av er bete sig brottsligt så se till att det inte är ni ;)
När det gäller vad dottern kallar dig så låt henne hållas. Det kan vara en fas hon går igenom där hon behöver känna att hon har en närvarande mammafigur och just nu verkar det ju onekligen vara du. Men försök att hålla bilden av hennes biologiska mamma levande och närvarande. Så att hon känner att hon har en biologisk mamma också, och inte växer upp i villfarelsen att du är mamman. Då kan det bli lite knepigt när hon blir äldre.
Lycka till. Och jag hoppas mamman i framtiden väljer att ta sitt ansvar, men det kan man inte tvinga någon till tyvärr.