Bör hon kalla mig mamma?

Det är inte svårt att lista ut hur annorlunda tongångarna varit i tråden om det var en pappa som lät barnet tillbringa hela veckan hos sin farmor istället och vägra mamman boendet. Då hade det varit så självklart att pappan gjorde käpprätt åt skogen och mamman skulle ha boendet.
Dessutom handlar det här om en tvååring - som bor vv hos sin mormor? Verkar ju inte vettigt att någon tycker det är en bra lösning. Självklart finns det så små barn som inte mår dåligt av varannan vecka, men här har vi en liten parvel som flyttas runt mellan tre hem på kontinuerlig basis - känns inte som en bra grogrund för trygghet direkt.

TS - stötta din man i kampen om boendet. Var tydliga med att ni alltid kommer främja umgänge med mamman, och mormodern, och att ni i framtiden hoppas att flickan kan bo lika mycket hos båda, om mamman skärper till sig och tar sitt ansvar. Skicka redan idag in en ansökan om bokföringsadressen - ska någon av er bete sig brottsligt så se till att det inte är ni ;) 

När det gäller vad dottern kallar dig så låt henne hållas. Det kan vara en fas hon går igenom där hon behöver känna att hon har en närvarande mammafigur och just nu verkar det ju onekligen vara du. Men försök att hålla bilden av hennes biologiska mamma levande och närvarande. Så att hon känner att hon har en biologisk mamma också, och inte växer upp i villfarelsen att du är mamman. Då kan det bli lite knepigt när hon blir äldre.

Lycka till. Och jag hoppas mamman i framtiden väljer att ta sitt ansvar, men det kan man inte tvinga någon till tyvärr. 

Kan man verkligen räknas som en närvarande förälder om man bara har träffat sitt barn 12 gånger på ett halvår? För inte kan väl det bara gälla en mamma? Jag antar då att ni även anser att en man som träffar sitt barn lika lite, och resten av tiden barnet bör vara hos honom bor hos sin farmor är en närvarande förälder. Och jag förutsätter att ni sluter upp bakom en sådan man i framtida trådar annars är ni bra skenheliga :)

Ja för alla kvinnor vill ju ha andras barn som sina egna... Eller inte. För de flesta räcker det bra med att vara en bra vuxen som lever tillsammans med barnet. Jag känner ingen som vill vara mamma till sina bonusbarn. Men läser man här på FL så verkar det vara en vanligt förekommande fördom om oss bonusmammor - att allt vi vill är att utmanövrera biomamman så att vi får hennes roll. Obegripligt. Och inte ens TS vill vara mamma till sin bonusdotter, hon undrar om det är OK att dottern kallar henne mamma - två helt olika saker, men som verkar för svårt för vissa att skilja åt. 

Jag ser fram emot när samma skribenter försvarar en pappa som får underhåll, barnbidrag och bostadsbidrag trots att barnet mer bor hos sin farmor än hos honom, och han bara dyker upp i barnets liv två gånger i månaden. Tror du det blir så, eller är det mer troligt då att pappan är en skitstövel och att det mamman skriver självklart är sanningen? Det är så genomskinligt hur de flesta här på FL resonerar så det är skrattretande. Nyanser är inte de flestas starka sida :D

Vad har du för arbete som dagligen träffar på dessa kvinnor? Mycket nyfiken vart dessa kvinnor hamnar för jag har i mitt liv aldrig träffat en sådan kvinna.

TS har aldrig i något inlägg hävdat att hon skulle vara dotterns mamma. Eller aspirera på att bli hennes mamma. Hon lever med en tvåårig flicka som har en frånvarande mamma och hon har frågat om det är ok att dottern kallar henne mamma. Hon har inte tvingat dottern att kalla henne mamma. Så kan ni inte sluta anklaga TS för att vilja ta mammans plats, för det har hon inte uttryckt något om öht, utan det är bara era egna tolkningar.

Men visst, låt drevet gå. Det börjar tyvärr bli mer regel än undantag på det här forumet. Och ingen i drevet vågar stå för det med sina egna nick så att ni går att följa genom trådarna utan gömmer er. Vilket är väldigt behändigt - för man kan ändra ståndpunkt från tråd till tråd. Och jag gissar väldigt ofta beroende på vilken roll TS har.

Ok. Vi förutsätter att mamman ÄR närvarande. Då är det väl ännu mindre väsentligt att dottern kallar TS för mamma, för då vet hon ju att hon har en "riktig" mamma och ordet har ingen betydelse mer än att alla barn emellanåt kallar närstående för både mamma och pappa :) Whats the big deal? Och varför blev det viktigare för er att ifrågasätta TS motiv istället för att hålla er till sakfrågan? Nej, jag förstår mig fortfarande inte på er, men ha en bra kväll och var snälla mot varandra. Det är mycket trevligare :)

Så länge du inte är anställd av tex säk så är inte ditt yrke sekretessbelagt. Och jag har svårt att tro att bonusmammor som vill ta över mammarollen är en nationell säkerhetsrisk... Däremot så kan det vara sekretessbelagt att uttala sig om fall och situationer och erfarenheter man stöter på i sitt yrke och då har du ju brutit mot sekretessen upprepade gånger redan :)

Spot on.

Så sekretessen var alltså bara bs ;)

Så du träffar alltså dessa bonusmammor som vill utmanövrera mamman dagligen i din roll som kvinna och mamma?

Det är vanligare än du tror.

Någon annan hade tydligen räknat i tråden och det var 29 unika skribenter. 21 bonusmammor som svarat att de inte ville ta över mammans roll, och 2 svarat ja. 

Jag påstår inte heller att tråden är representativ för hela världens bomusmammor, men jag måste säga att den speglar min verklighet väldigt mycket bättre än den Anonym(NEJ) försöker måla upp att det är vanligare än så här :) Vilket jag tycker är skönt. Om inte annat för mina barns skull.

Det är skillnad på att säga jag vill och jag tror att hon vill. Således är det endast två bonusmammor än så länge som påstår att de medvetet försöker utmanövrera mamman.

Inte alls. Hon var en mamma som beskrev hur hon upplevde att bonusmamman försökte ta hennes plats. Inte samma sak. Helt olika perspektiv och planhalva. Behöver således inte betyda att bonusmamman vill ta hennes plats. Det kan vara hennes egen känsla som hon sen projicerar på barnen så de inte gillar bonusmamman. Sånt händer vet du.

Jag räknade inte med dem som var biomammor eller inte gav sin egen syn på det. Så 92 % av alla bonusmammor (som svarade i en tråd på FL vill säga) vill det inte. Då kan man rent statistiskt inte kalla det för vanligt. Även om underlaget i sig är för dåligt för att man ska kunna bygga statistik på det förvisso...

Som mamma måste jag säga att det är skönt att så få har den önskan och att så många bonusmammor verkar vara sunda och vettiga kvinnor. Precis som de jag känner i verkligheten.

Oj. Det var en bitter kommentar må jag säga.

Det bästa är väl om det är många vuxna runt våra barn som tycker om dem? Måste det ena ta ut det andra?

Var har jag förminskat en biomamma? Eftersom jag är det själv känns det inte vidare konstruktivt eller logiskt. Men jag antar att du kan citera var jag har gjort det så jag får förklara mig :)

Lever föräldrarna ihop så finns det ju knappast några bonusföräldrar att tala om... Men de flesta barn har andra viktiga vuxna omkring sig som mormor, farmor etc. Att träffa en ny man eller kvinna efter en separation är ju inte särskilt ovanligt, och gör föräldern i det fallet ett bra jobb, så blir även relationen mellan barnet/barnen och bonusföräldern bra och respektfull.
Barn har självklart inte behov av en bonsuförälder för att må bra i sitt liv, men om det nu råkar finnas en sådan så behöver väl inte en kärleksfull vuxen utesluta en annan, eller?

För att inte tala om ensamstående mammor, som gärna ser att nån annan är med och betalar för hennes barn ;) Gärna har bil och råd att bjuda henne och hennes barn på en semesterresa eller två om året.

Det finns beräknande, lata, egoistiska föräldrar i båda lägren. Men vi ska väl kanske inte sänka "många" halvtidspappor och "många" ensamstående mammor på det skeppet?