Bör hon kalla mig mamma?
Om mamman inte är kapabel att ta hand om flickan så bör pappan ta över helt. Växelvis boende med byten så sällan som veckovis rekommenderas inte för så små barn. Kanske vore det motiverat ändå om det innebar en fortsatt god kontakt med båda föräldrarna. Men nu gör det ju inte det eftersom mamman skiter i barnet. I det här läget är det därför direkt olämpligt att ha växelvis boende. Och särskilt när det handlar om en cancersjuk mormor. Vem bryr sig om vad mamman tycker. Umgänge är ju ändå i första hand till för barnets skull och inte för mammans. Pappan bör ta sitt föräldraansvar och stämma mamman på boendet och eventuellt även vårdnaden.
Gällande vad barnet kallar dig. Låt henne kalla dig för vad hon vill. Det är ju bara taskigt och avvisande att rätta henne hela tiden om hon vill kalla dig för mamma. Men däremot tycker jag att ni ska prata om mamman regelbundet så att mamman hela tiden finns inom henne att insikten om att hon även har en biologisk mamma växer inom henne. Mycket bättre än att det dag kommer som en chock för henne. Förmedla en positiv eller neutral bild av henne. Viktigt för hennes identitetsutveckling eftersom hon är en del av mamman och tvärtom. Spara det negativa. Tids nog upptäcker hon själv hur mamma är. Och då gäller det för er att bekräfta hennes eventuella besvikelse och ilska utan att snacka skit om mamman.