Höstbebisar efter IVF 2016

Nej, kände mig fortfarande gravid. Var bara allmänt orolig liksom. Antagligen hade detta skett väldigt nyss inpå vulet. Men nu efteråt när jag vet, så har jag typ inga symptom, vet inte om det är psykiskt för att jag vet nu? Skumt det där. Hoppas verkligen kroppen gör sig av med det snarast!

Tack! Ja, det känns orättvist och som en stor tomhet och besvikelse givetvis. Men vi känner oss ändå positiva inför försök 2. Vi vet att vi faktiskt kan bli gravida, bara det är positivt!

snuttjohan - stort grattis och välkommen!!

stajlish - det kan jag verkligen tänka mig. Orättvisa har blivit en välbekant känsla under denna resa. Glad att ni kan hitta något positivt i situationen!

Jadå! Vår tur kommer. Detta va tydligen inte meningen

Har ni funderat nåt på hur länge ni kommer att (orka) försöka om det inte skulle fungera(t) denna gång? Tänker ni att ni kör till att det funkar eller har ni "satt något stopp"? Vore även intressant att höra lite om er väg hit!

Jag kan ju börja själv;) Vi har kört utan skydd sedan 4,5 år tillbaka. En teori är att jag inte har ägglossning särskilt ofta. Körde behandling och ÄP i våras med misslyckat ET, första FET för två cykler sedan - misslyckat även det och nu är jag i v6+3 efter FET nr2. Försökandet har varierat i intensitet men jag känner mig ändå väldigt less på allt det här. Sa innan jag förstod vad ett försök innebär, att vi kör tre försök, sen får det vara..;) Nu är jag klart öppen för fler försök om denna omgång inte skulle fungera. Däremot blir jag väldigt stressad av tanken på att "försöka till det går".. Inte satt något stopp, men jag ser mig inte orka med många fler..

stajlish - det tror jag absolut!

Nej vad tråkigt! En stor kram till dig. :(

Vi har försökt i 6 1/2 år och gjort 6 IVF. Detta är tredje gången jag är gravid. Har aldrig gått hela vägen. Men 3:e gången gillt hoppas vi på. Vet inte om min kropp orkar mer sen. Står i kö för adoption.

Tack! Kram tillbaka