Höstbebisar efter IVF 2016

Här kommer jag med ett positivt besked! Clearblue's Digitala visade "1-2 veckor gravid" igår på TD - RD14. Det kom verkligen inte som någon överraskning eftersom jag haft känslan i kroppen en längre tid nu.
Hjärtat i bilden visar dagen för ÄP/befruktning och morgontemperaturen har efteråt legat stabilt hög. Därför väljer jag att inte bekymra mig för varken MF eller MA, eftersom jag säkert kommer märka på tempen om nånting ändras, i och med att den styrs av hormonerna.
Tog blodprov igår som kliniken ger svar på efter helgen. Blir intressant att få veta hcg-värdet och eventuellt höra om jag kan sluta med efterbehandlingen med Progynova och Lutinus. Är egentligen lite nervös för att inte min kropp ska klara detta helt på egen hand, då jag har hamnat i ett tidigt stadie av övergångsåldern och hormonerna har varit svajande.
Har satt in 2 embryon som var av mycket hög kvalitét, så kan ju också hända att jag väntar fler än ett barn. Just runt midjan och brösten har jag blitt större och har en del molvärk i livmodern och ut mot ljumskarna. I övrigt mår jag oförskämt bra och går flera promenader varje dag. Ska även få lägga upp träningsprogram på gymet.
Har svårt att lämna tanken på Ruvningsdagar nu när jag alltså är gravid, men har en App som berättar för mig att jag är i v.5 (4+3) med BF 25 oktober. Räknar med att komma till kliniken på UL runt 11/3.
För min del har allt detta gått i rasande tempo: November 2015 kontaktade jag kliniken och i december gjorde jag en månad med blodprovtester som var nästan omöjliga att tolka eftersom mina hormoner gick bananas och cyklusen blev allt för kort (19 dagar). I början av januari 2016 var jag på första undersökning på kliniken, där läkaren kallade mig för en "svår nöt att knäcka". Startade med höga doser av hormonsprutor den 21 januari och 5 februari hade jag ET med positivt gravtest den 19 februari. Svårt att tro att detta är sant?!

Hur tänker ni andra runt själva omställningen mellan IVF-försök/gravid? Hur ska man tänka för att hålla modet uppe, tills man får berätta det här för omvärlden? Är det någon fler som fortsätter med medicin/stödbehandling, och hur länge?

Grattis! Håller tummarna för dig! :)

Det var ett falskt positivt svar jag fick med hemmatestet. Idag kom mensen som ett oväntat brev på posten, med kraftiga smärtor, och när kliniken ringde senare på eftermiddagen, så bekräftade dem att hcg-nivån var bara på 5, så icke gravid.

Men de ser på vårat första försök som ett positivt testförsök och vi får nu göra om det till en 3-pack och startar på nytt med hormonsprutor i cykeln som förhoppningsvis startar veckan före påsk. Anledningen till att de kallat det för ett testförsök är pga att de var osäkra på om IVF var en metod som passade oss. (Jag har ju hunnit fylla 43 år).

Blir det bebis i nästa försök, så blir det ingen höstbebis. Fortsätter och skriver i nån av IVF-trådarna istället.

Kram på er - eller klem, som de säger här i Norge! :)

Vad trist det är när det händer! Även om man går in i det här med öppna ögon, är det en känsla av orättvisa när man drabbas! Hoppas du repar dig fort! Själv fick jag 19 ruvardagar och nu är jag inne på 13e dagen med blödning, så det känns drygt. Vi gör nytt försök om några veckor!

Lycka till vidare!

Vi gjorde första IVF-försök i februari och kom bara till testdag, blodprovet visade då hcg på 5 och kliniken tolkade detta som att äggen nappat tag, men inte lyckats fästa sig ordentligt. (Fick 2 tillbaka vid ET).

Får starkare dos nästa gång och lite andra mediciner än jag testat tidigare. Känns svårt att ladda om mentalt och komma in i samma positiva modus som vi hade förut, nu går tankarna mer som: Det bara MÅSTE gå! Med fara för att låta panisk, alltså... :)