Tävling: Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vinn bok av Petra Krantz Lindgren
När jag äntligen efter 10 år fick mitt plus på stickan, gick jag från att vara självsäker till att bli en orolig virrpanna.
Registrerade mig här o lusläste allt rörande graviditet o födande.läste alla hemska o underbara historier, alla tips o listor. Så när sonen började annonsera sin ankomst var jag övertygad om att allt skulle gå precis som jag ville o fort skulle det gå med. Allt i rosa skimmer.
Men så vart det inte.
Efter 36 timmars kämpande här hemma fick vi äntligen komma in.
Men innan dess passade vattnet på att gå mitt i en värk så vattnet sprutade över soffan där jag satt, över bord,matta o på den blivande pappan som satt mitt emot mig o klockade.
Nästan framme vid sjukhuset kom jag på att väskan som jag så duktigt hade packat tidigt, stod kvar innanför dörren hemma o vi hade glömt att äta frukost.
Trots att mat var det sista jag ville ha just då, så tvingade jag min sambo att stanna vid en affär för att köpa bananer,lakrits o gröna grodor.Medan han lite smått stressad sprang o handlade, satt jag i bilen o kråmade o lät.
Vad folk som gick förbi o såg mig tänkte, törs jag inte tänka på.
På förlossningen möttes vi av en sur sköterska som inte blev gladare av att jag var för rund för att kunna ha bältet för att höra hjärtljuden. O inte vart hon gladare av att hon höll på att halka av mitt vatten som råkat droppa.
Därefter fortsatte det gå fel o det vart ingen rolig upplevelse.
Men efter 48 timmars kämpande o sura sköterskor fick vi äntligen vår efterlängtade skatt via akutsnitt.