Inlägg från: CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE |Visa alla inlägg
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE

    Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?

    Först och främst så kan vi konstatera följande: Jag vill inte ha barn, alls. Jag har aldrig önskat det och anledningarna är både rationella och emotionella. Anledningarna är inte viktiga här men det är inget som är hemligt eller privat utan jag delar med mig om någon frågar. 

    Med det ur vägen så tänkte jag skriva ihop en liten historia som utspelade sig på jobbet idag:

    Några av mina arbetskamrater satt och diskuterade barn (alla var föräldrar). De pratade om allt möjligt som barnen gjorde, om skolan, sommarlovet, om godisätande, om bostäder och så vidare som föräldrar gör. Vanligtvis så påverkar det inte mig men idag så "skrämde" (läs, jag ville inte lyssna) diskussionen mig så jag gick därifrån. 

    Något senare när de flesta i gruppen var samlade frågade någon varför jag "stormade ut" (vilket jag inte gjorde) och jag sa helt enkelt som det var, att jag inte var intresserad av barnprat. Givetvis så kom följdfrågan om varför jag inte var det och jag svarade återigen som det var, för att jag inte vill ha barn och därför inte är speciellt intresserad att höra om andras barn. Jag tänkte att det skulle räcka men uppenbarligen inte.

    Tydligen så är det väldigt provocerande med någon som inte vill ha barn och frågorna och synpunkterna haglade. Det var det gamla vanliga "du ändrar dig när du blir äldre", "det kan du inte veta", "varför vill du inte ha barn?", "alla vill väl ha barn!" och så vidare (det blev en ganska lång diskussion). 

    Det är inte första gången jag stöter på det här heller utan när det har kommit upp tidigare så brukar det bli liknande kommentarer. Det är inte så att jag går runt och säger till alla jag träffar att jag inte vill ha barn men det är ju ett ämne som kommer upp ibland och jag har funderat på att helt enkelt ljuga om det, men det känns inte heller bra. Vid ett tillfälle för några år sedan blev det ganska otrevligt med kommentarer som "tänk på de som är ofrivilligt barnlösa, hur kan du säga att du inte vill ha barn?!". 

    Nu till det intressanta och själva poängen med tråden, är det verkligen så provocerande att någon inte vill ha barn? Isåfall, varför är det så? Är det något ni känner igen eller är jag helt enkelt för provocerande med vad jag tycker om saken? 

    Ska jag ta den lätta vägen och helt enkelt säga "nej, jag har inga barn men någon dag..." nästa gång ämnet kommer upp? 

    Ordet är fritt.


    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-08 19:31
    Oj, fel kategori!

    Det var inte meningen att det skulle hamna i etikdelen. Anmäler det.

    For the record så är jag man.
  • Svar på tråden Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    2timearound skrev 2010-07-08 19:32:06 följande:
    Måste man bestämma sig då? Kan inte frågan bara bero? Möjligheten finns ju faktiskt att omständigheter i livet gör att man ändrar sig.
    Nej, givetvis måste man inte bestämma sig nu och det är ju möjligt att jag ändrar mig senare även om jag är högst tveksam till det. Men just nu så känns det inte som att jag vill ha barn, inte nu och inte om 25 år. Så vad ska jag då säga när ämnet kommer på tal, allt annat blir en lögn och det känns inte riktigt bekvämt. Inte i en fråga som denna.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Helle333 skrev 2010-07-08 20:17:28 följande:
    Jag vet faktiskt inte varför folk blir så oerhört provocerade av att tjejer säger att dem inte vill ha barn. Jag själv vill ha barn men jag respekterar helt klart de som inte vill. Min lillasyster tex. Och minst en jobbarkompis. Jobbarkompisen blev så ifrågasatt så hon har inte nämnt det igen. Men när hon talade om det på en fika började kommentarerna: Det är bara så nu, du kommer ändra dig om några år, det säger du nu bla bla bla ja du har säkert hört det mesta.
    Jag läste även på aftonbladet (tror jag det var) för typ två tre år sedan om en tjej som ville sterilisera sig för hon ville verkligen inte ha barn och tyckte inte fanns någon anledning att gå och ha ägglossning, mens och hela kittet då men läkarna ville inte utifall att hon skulle ångra sig i framtiden för: "det är ju ett sånt stort ingrepp bla bla bla". Hon hade ett väldigt bra svar på den frågan tyckte jag: Ja men OM det nu mot förmodan skulle vara så att jag ångrar mig om tio år så finns det faktiskt hundratusentals barn som behöver nya föräldrar, man kan adopter, osv.
    Jag sa att jag respekterade verkligen denna tjejs önskan och genast blev jag ifrågasatt på jobbet hur jag kunde tycka att det var okej att hon ville sterilisera sig bla bla bla. Suck.

    Många inser inte eller vill inte inse att alla vill inte ha barn. De som inte vill det rubbar deras världsbild.
    Nu är jag visserligen av manligt kön men jag upplever ändå att det inte är riktigt ok att säga som jag gör. Som vi har sett i tråden så är det inte alla som reagerar så men det finns alltför många som gör det och de är ju också ofta ganska högljudda, som de flesta som möter något som inte passar deras världsbild.

    Tack för ett bra svar och tack till alla andra som har svarat. Det må låta som en liten och betydelselös fråga för många men det är en viktig fråga för mig, det känns som att inte ses som vuxen (av vissa) förrän man har barn och att inte vilja ha det verkar av samma personer ses som ett ställningstagande att aldrig riktigt vilja växa upp.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    marnde skrev 2010-07-09 19:56:25 följande:
    I diskussioner med personer i din närhet (som för övrigt verkar ganska respektlösa) tycker jag att du ska stå för att du inte vill ha barn, prata om andras barn eller lyssna till deras barnprat. Du behöver inte ens förklara varför. Starta en diskussion om något intressantare. Glad
    Som tur är så gäller det inte min närmaste omgivning utan det är tillfälliga bekantskaper som har sagt så.

    Tack för ett bra inlägg, jag tror att du slår huvudet på spiken!
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Tygtiiger skrev 2010-07-09 20:00:40 följande:

    Jag tycker inte det är ett dugg provocerande med folk som inte vill ha barn och för den delen heller inte med folk som vill ha fem barn.


    Men jag upplever det som provocerande med folk som fördömer ANDRAS val i frågan. Som högljutt förklarar att de minsann inte kan förstå hur NÅGON vill ha barn, eller hur man kan tänka sig att bara ha ett, eller som anser att alla som har syskon tätt/glest/öht är dumma i huvudet, eller som inte för sitt liv kan förstå att någon vill förbli barnlös och envetet hävdar att de MINSANN kommer att ångra sig när de blir äldre.


    DET är provocerande.


    Ja, det har du verkligen rätt i och jag måste erkänna att jag tidigare ibland har gjort just det, kritiserat andras val utifrån mina egna skäl.

    Nu är jag mer vuxen, det är tur att det går framåt!
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    skorpionen80 skrev 2010-07-12 13:51:15 följande:
    Och det allra värsta, när någon man knappt känner säger "du kommer ångra dig!!". Jaha, och varför tror denna personen att hon (ja, oftast är det hon) känner mig bättre än vad jag själv gör!? Som om hon skulle kunna göra mina val åt mig på bättre vis än jag själv kan göra, och känna mina känslor bättre än vad jag själv gör.
    Precis, det är det som stör mig mest. En gång så gjorde jag något som jag ångrar djupt idag, jag sa helt enkelt till personen som sa så att hon kanske ångrar att hon skaffat barn när ungen väl kommer (hon var gravid vid tillfället).

    Hon blev givetvis ledsen och det är som sagt inget jag är stolt över att ha sagt. Men den gången så rann det över för mig och jag tappade kontrollen.Foten i munnen
    Hercule skrev 2010-07-12 13:01:53 följande:
    Fast det handlade ju inte om att göra det alla gånger barn kommer på tal, det handlade om att göra det en gång av alla gånger barn kommer på tal. 
    Precis, vanligtvis så lyssnar jag med "intresse" om dagis, leksaker och barnmat men just den dagen så var mitt känsloläge lite annorlunda och jag klarade det helt enkelt inte.
    fucktard skrev 2010-07-12 13:10:00 följande:
    Jag förstår inte heller.

    Jag är 23, och sa redan som 12-åring att jag inte ville ha barn. Jag älskar barn, tycker de är jättemysiga på alla sätt och vis, men jag vill inte ha några egna. Jag njuter av att slippa byta blöjor, lyssna på skrik och försörja dem tills de är 18, oavsett hur gulliga de är.

    Min egen familj ville inte lyssna på många många år, alltid sa de samma sak "Du kommer ändra dig när du blir äldre". Nej, jag tror inte jag kommer ändra mig.

    Det värsta är ändå när människor jag knappt känner ska börja kommentera, mina arbetskamrater som jag knappt träffar. Vad har de med det att göra, och vad gör att de tror att de känner mig så pass väl att de tror att jag skulle ändra mig? Har även fått höra att "När du träffar den rätta killen kommer du att ändra dig".

    Jag träffade den rätta, han vill inte heller ha barn. UNDERBART. Jag har till och med ex som sa att jag skulle ändra mig, borde inte de som skulle vara den som stod mig närmast veta att jag menade allvar?

    Däremot har jag alltid sagt att OM jag skulle stå där en dag med ett positivt test i handen så kanske jag ändrar mig. Jag tror inte någon kan vara 100% säker på hur man känner just då, när det verkligen är på riktigt. Det jag däremot vet är att jag inte tänker planera några barn. Jag skyddar mig, och skulle det bli något ändå, då får vi ta tag i det då. Varför ska människor ha så svårt att förstå det?
    Tack för att du delar med mig, jag känner på pricken igen mig i det du beskriver. Jag vet inte heller hur jag skulle reagera om jag får reda på att jag gjort någon gravid. Men det är givetvis inget jag satsar på och en sterilisering är absolut ingen alltför avlägsen tanke.

    Om jag skulle vilja ha barn i framtiden så finns det som sagt tillräcklgit många barn som behöver föräldrar utan att jag ska behöva tillföra ytterligare ett (eller flera).
    Blinkaa skrev 2010-07-12 07:11:01 följande:
    Jag blir inte provocerad av att du inte vill ha barn. Men - Jag undrar ju så klart varför? För mig känns det som att det är så naturligt att skaffa barn att jag inte tänker längre än min näsa räcker o tar förgivet att andra också vill det! Jag har en kvinlig vän som har valt bort att skaffa barn. Vi har känt varandra i snart 2 år o det var först förr helgen när vi arbetade natt tillsammans hela helgen o jag precis fått veta att jag var gravid som jag frågade henne varför hon inte hade barn. Hon är 48 år nu. Hon har inte levt med rätt man än säger hon o den mannen hon träffade nu för 10 år sedan är den rätta men han vill inte så därför lever hon barnlös..  Men det tog mig 2 år att våga fråga. Vad har jag igentligen med saken att göra?! Varför ens fråga? Men jag undrar när jag stöter på människor som valt bort barn..

    Själv tycker jag inte så värst om andras barn - Om jag inte står dom riktigt riktigt nära.. Jag älskar mina egna men andras - Hmm... Och det är ett stort NO NO att känna så! Det gör att jag kan kanske förstå din känsla i det här för den får jag när det kommer fram att jag inte är så gla i andras barn.. Fy det låter så hemskt att skriva det här...
    Jag förstår också att det är ovanligt och kanske "onormalt" att inte vilja ha barn, men som sagt jag förklarar gärna varför jag inte vill ha barn om någon frågar. Tydligen räcker inte det för alla men jag kan tycka att det borde vara tillräckligt om det räcker för mig, men det verkar inte alltid så.

    Tack för alla svar och tack till moderatorn som flyttade tråden till rätt del. Solig
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Nyfiken gul skrev 2010-07-12 15:29:22 följande:
    Som jag ser det så är fördelen att du är man... du kan alltid ångra dig (såvida du inte steriliserar dig)..

    Jag menar, det är inte så konstigt att en man vid typ 47 års ålder väljer att skaffa barn....  Jag som kvinna har inte riktigt den möjligheten. Är jag inte längre fertil kan jag inte längre få barn - thats it liksom...  Men skulle du typ drabbas av 50-års kris/noja och faktiskt sakna barn så kan du ju göra något åt det...

    det är väl det som gör att folk  kanske inte tar det på allvar att en kille säger ifrån sig barn.,... men en kvinna har bara några år på sig att aktivt kunna välja och det blir liksom mer påtagligt ur en kvinnas perspektiv.
    Ja, där har du nog en poäng. Jag har en (kvinnlig) vän som känner precis som jag gör och hon säger helt enkelt att hon väntar "på den rätte" eller "rätt tillfället" numer eftersom det är betydligt värre för henne, hon har bemötts med en dömande attityd från många.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Bedan skrev 2010-07-12 15:32:27 följande:
    Jag hann få en del erfarenhet av reaktioner på att jag inte ville ha barn. Många verkar tro att anledningen till att man inte vill ha barn är för att man är en hemsk, känslokall, egoistisk person som hatar barn. Visserligen är jag inte särskilt förtjust i barn förutom bebisar, men jag är ganska säker på att bara för att okända barn inte intresserar mig är det inte samma sak som att jag inte skulle tycka om mina egna barn.
    Det där med känslokall och egoistisk känns igen. Jag gillar inte heller barn, jag är glad över att mina syskonbarn nu är så stora (11 och 9) att de inte är barn längre utan individer (ja, ni förstår kanske vad jag menar). Det gör att jag faktiskt kan bemöta dem och prata med dem.
    Bedan skrev 2010-07-12 15:32:27 följande:
    Precis som andra skrivit tror jag att de mest våldsamma reaktionerna kan bero på att de är avundsjuka för att de nånstans önskar att de kunnat leva samma sorts fria liv utan att känna bebislängtan, dessutom tror jag att många tar det som någon slags personlig förolämpning mot deras livsstil! Att folk anser att man är egoistisk när man inte vill ha barn tycker jag är ett hån!
    Det är inte alls omöjligt att det är så, att det handlar om en förlorad frihet (vilket är en av mina anledningar) som man inte får tillbaka på länge, om någonsin.

    Nu spekulerar jag men jag tror inte alls att det är omöjligt att min position får en del att tänka på varför de skaffade barn och att det säkert kan vara jobbigt för många.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Nyfiken gul skrev 2010-07-12 15:48:33 följande:
    jag måste ändå få lägga in lite humor i det här också...

    tre av mina gamla klasskompisar har deklarerat klart och ljudligt i alla år att dom A L D R I G skulle ha barn. dom ville inte ens ta i barn med tång, usch och fy typ...  Och har nästintill gått i demonstrationståg för att kämpa för rättigheterna till att vara ensamstående utan barn.

    idag är vi snart runt 35 och samtliga har fått barn..   en av dom fick tvillingar också... och idag hörs det ingenting om några barnprotester...

    så liiite kul kan jag tycka att folks protester är för man ska aldrig säga aldrig tydligen... inget riktat mot dig nu Ts men jag ville bara dela med mig
    Skrattande

    Ja, det är ju lite kul och visst kan man aldrig riktigt veta vad man känner om tio, femton eller tjugofem år.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Clobberella skrev 2010-07-12 16:01:11 följande:
    TS: du som man slipper ju i alla fall höra saker som "ALLA kvinnor vill ha barn, det är onaturligt för en KVINNA att inte vilja ha barn" osv.
    Ja, och tur är väl det. Däremot har jag hört att alla vill ha barn, det är bara det att alla inte vet om det än. Förvånad
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    MoneyMonkey skrev 2010-07-13 06:20:54 följande:
    Ingen aning om varför det provocerar, folk gillar väl helt enkelt inte när någon avviker från normen... Men får jag fråga, inte för att inkräkta på ditt privatliv men iaf, vad menar du med att du valt bort barn pga emotionella skäl? Praktiska skäl kan jag förstå, men emotionella? Hur?
    Inga problem. Jag känner helt enkelt inte att jag vill ha barn, det är inte mycket svårare än så. Dessutom så har de praktiska skälen ofta en emotionell komponent.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Marie Curie skrev 2010-07-13 08:31:36 följande:

    Har skummat igenom tråden lite men hittar inget svar på den första fråga som dyker upp när jag läser trådstarten, nämligen: Hur gammal är du ts?
    Det tycker jag är otroligt relevant. Tyvärr kanske men jag har själv mött många många 23-åringar som klart och tydligt deklarerat att de aldrig ska ha barn för det är inte för dem, jag har inte mött lika många 46-åringar som säger samma sak. Så om du är under 35 tror jag det är den brinnanade punkten till varför du uppfattar att folk blir provocerade.


    25. Det du säger kan säkert stämma, men jag förstår fortfarande inte varför mitt val att inte skaffa barn är "mindre värt" än någons val att skaffa barn. Jag kan åtgärda och ångra mitt val, de som skaffar barn kan det inte.
    Marie Curie skrev 2010-07-13 08:31:36 följande:

    Jag tycker också det verkar som att du själv blir väldigt provocerad av barnprat, jag håller med om att det kan vara enormt tråkigt att lyssna på, det tycker jag med trots att jag har två barn. Men jag brukar bara stänga av och tänka på annat. Jag tycker dessutom fotboll är något av det tråkigaste som finns men jag förstår att folk tycker det är roligt att prata om det speciellt under "VM" och jag inser att de inte gör det för att reta mig personligen. Och när folk frågar varför jag inte gillar fotboll så svarar jag bara att det är inte min grej.


    Nej, jag blir inte provocerad av barnprat i allmänhet, det var just den gången jag beskriver i TS. Anledningarna är många men vanligtvis så lyssnar jag som sagt med "intresse" på allt ointressant, oavsett om det är fotboll, kommunalpolitik eller barnprat.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    ModestyB skrev 2010-12-06 21:36:25 följande:
    Det är väl inte alls provocerande med någon som inte vill ha barn?
    För många verkar det vara det, jag vet inte varför men jag tror att Add3s svar ovan är ganska nära sanningen, det handlar om att "jag" som väljer bort barn missar en stor upplevelse.
    ModestyB skrev 2010-12-06 21:36:25 följande:
    Det som provocerar är väl isf. socialt inkompetenta personer som stormar ut så fort samtalsämnet inte passar. Nu kanske du inte stormade ut, men uppenbarligen så skickade du konstiga signaler.
    Att avbryta en diskussion man är i utkanten av för att säga vad man ska göra är betydligt mer socialt inkompetent än att bara går därifrån.
    ModestyB skrev 2010-12-06 21:36:25 följande:
    Till nästa gång: Kosta på dig ett leende och säg att du ska gå och (valfri aktivitet, typ läsa tidningen, pudra näsan, ringa ett samtal, ta en nypa luft, eller vad som nu kan appliceras på dig) så slipper du framstå som en missanpassad alien. För det lär vara där skon klämmer, inte att du inte vill ha barn.
    Nej, jag tror faktiskt inte det. Diskussionen senare handlade uteslutande om mitt val att avstå barn, inte att jag gick därifrån.
    I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Add3 skrev 2010-12-10 23:19:55 följande:
    BTW, om vi utgår från den här tråden verkar det snarare som att det är de barnlösa som är provocerade av de med barn. Snacka om defensiv attityd. Man kan ju undra varför man upplever ett behov av att uppvisa en sådan...Ingen rök utal eld... Flört
    Jag kan bara tala för mig själv, jag är inte det minsta provocerad av vare sig barn eller föräldrar, utom i de fall de tar sig rätten att döma mitt val.
    I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Add3 skrev 2010-12-10 23:27:02 följande:
    Jag menade inte TS, utan svar i tråden. Notera mitt inlägg precis ovan. Tråden har liksom blivit 'tvärt om'...
    Det trodde jag inte heller.Glad
    Men jag förstår vad du menar, en del inlägg är väldigt defensiva och det verkar nästan som att det finns lite bitterhet här och där över valet.
    Add3 skrev 2010-12-10 23:29:21 följande:
    Ah, glömde ta upp slutet av ditt inlägg.

    Det är ju det jag försöker få fram. Jag tror inte folk 'dömer' dig, utan snarare inte förstår dig med utgångspunkt i sin kunskap om att inte ha barn och att ha barn. Tror bland mina första inlägg i tråden beskriver detta mer ingående. Att det sedan uppfattas som 'dömande' kan man ju tolka in en del i, speciellt med andra (inte specifikt dina) reaktioner från barnlösa i tråden.
    Nej, generellt anser jag inte att folk dömer ut mig, de flesta är som du säger mer oförstående. Det jag pratar om är tillfällen som det jag tog upp i TS (om ofrivilligt barnlösa), när man på något sätt "ger mig" en plikt att föröka mig. Det kan också vara att man inte ses som vuxen för att man inte har barn, att man inte är värd att lyssna på i frågor som rör barn enbart för att man inte har några själv. Det har jag svårt att se som något annat än en dömande attityd.

    De första går vanligtvis att prata med, så att jag kan förklara hur jag ser på det och så är det bra med det. Men det är de andra som märks och som man kommer ihåg.
    I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Cloudy skrev 2011-01-03 15:47:43 följande:
    Det är inte provocerande. Alls.

    Däremot är det fashinerande hur man kan veta en sådan sak så tvärtsäkert. Man utvecklas genom hela livet och förändras och att tvärsäkert veta hur man inte vill att framtiden ska te sig är att begränsa sig själv för då har du ju bestämt dig innan du vet hur livet och dina känslor förändras.
    Jag är inte tvärsäker, det är mitt beslut för tillfället och jag ser ingen anledning till att det ska förändras inom de närmaste åren om någonsin och därför lever jag mitt liv på det sättet. Jag kan omöjligen leva mitt liv eller prata som om jag en gång i framtiden skulle vilja ha barn när jag inte ser den framtiden framför mig.
    I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.
  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    AronNora2 skrev 2011-01-14 01:51:50 följande:
    ts
    det var ju du som blev provocerad och stormade ut?
    Jaså det gjorde jag?
    CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2010-07-08 19:28:02 följande:
    Några av mina arbetskamrater satt och diskuterade barn (alla var föräldrar). De pratade om allt möjligt som barnen gjorde, om skolan, sommarlovet, om godisätande, om bostäder och så vidare som föräldrar gör. Vanligtvis så påverkar det inte mig men idag så "skrämde" (läs, jag ville inte lyssna) diskussionen mig så jag gick därifrån. 

    Något senare när de flesta i gruppen var samlade frågade någon varför jag "stormade ut" (vilket jag inte gjorde) och jag sa helt enkelt som det var, att jag inte var intresserad av barnprat. Givetvis så kom följdfrågan om varför jag inte var det och jag svarade återigen som det var, för att jag inte vill ha barn och därför inte är speciellt intresserad att höra om andras barn. Jag tänkte att det skulle räcka men uppenbarligen inte.
    AronNora2 skrev 2011-01-14 01:51:50 följande:
    när man når en viss ålder börjar de flesta runt en bli föräldrar och då är man med i klubben, den stora föräldragemenskapen. livet kretsar kring barn och man vill prata om dem för om man har barn har man massor gemensamt. tvivlar på att dina kolleger är särskilt provocerade av ditt livsval. de vill nog bara ha med dig i sin gemenskap - helt enkelt för att de tycker om dig. så ta det som en komplimang istället.
    Jag vet inte men den ifrågasättande stämningen och omyndigförklarande påståenden som "alla vill väl ha barn" lät definitivt som att de blev provocerade.
    I am free because I know that I alone am morally responsible for everything I do.
Svar på tråden Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?