Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

Nenne666

Äldre 30 May 00:28
319 svar

Citera Visa endast Anmäl

Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

Anledningen till att jag skriver detta är en tråd som startades idag i 'undersökande syfte' om 'ung förälder', eller nåt... Det va nån slag ploj....
Men för mig...som har en mamma som va 12 (och en pappa som va 15-16) år när hon fick min brorsa va det inte så mkt 'lek' eller ett undersökande syfte för mig.
För mig är det verklighet....

Jag har la egentligen aldrig gått ut med det via nätet utan sagt det som en hemlis till mina vänner.

1971 va min mamma Sveriges yngsta mamma, det syns inte på nätet idag, det ligger på arkivhusen nu. Men hon och min bror finns med i rekordböcker och det vart mkt media kring oss, men det va innan internets tid. Som sagt, det va 1971. Idag kan man se nån som är 14 som fått sitt första barn som 'sveriges yngsta', detta e inte sant. Min mamma va yngst, på sin tid....

Jag har länge funderat på att skriva en bok om hur det är att växa upp under dessa förhållanden, för det är inte normalt. Och jag VET att jag är en av få som har dessa erfarenheter.

Varför skriver jag detta idag?

Jo...dels för att jag inte vet vart jag ska börja, hur jag sa kliva ut och hur man skriver en bok och hur jag ska bära mig åt för att visa min egen erfarenhet av att växa upp med en extremet ung förälder och om hur det kan gå...

Och för att just detta engagerar mig så himla mkt mellan varven.

Vill berätta hur det är genom en bok, kanske i framtiden... Det gick bra, allt gick bra tills min mamma blev 30, men sen.....allt föll...jag vill berätta.

Jag vill veta om ni vill veta mer...jag vill öppna mig.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-20 16:33
Oki..

Jag kommer att gå vidare med detta. Jag har kommit i kontakt med lite olika folk. Vissa vill jag skriver själv och andra vill göra det åt mig.
Men jag inser att det blir en hyfsat lång resa i hur jag kommer att göra i slutändan. Jag vet helt enkelt inte hur jag vill just nu.
Tankarna ligger nere (vilar lite), har haft en del annat att stå i, men det är bara för en jättekort period.
Jag blir oerhört glad av visat intresse i att läsa en framtida bok och det ger mig ännu mer vilja.
Jag har börjat tänka mer aktivt över vad jag vill ge ut och förmedla och även det tar sin tid...

Men en sak vet jag, det kommer att komma en bok.

Men är jätteglad för era fina och uppmuntrande inlägg.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-04 02:20
Äntligen så jobbar jag själv på boken och jag kallar den -Anna-Greta. Ni ska få den om nå't år. Jag säger till.
- «
- ‹
- Sida 21 av 31
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- 22
- 23
- 24
- 25
- 26
- 27
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min mamma va 12 år när hon fick min bror....
Krätchen

Äldre 30 May 16:37
#202

Citera Visa endast Anmäl

MammaHela skrev 2010-05-30 16:36:27 följande:
Jag tycker mest att det påvisar att bara för att man är äldre så betyder det inte att man är smart. Eftersom du då hade levt ganska länge innan internet vart populärt borde ha förstått att inte allt finns med. Hade du varit 18-19 hade jag mer förstått din ståndpunkt.
Men släpp.
Nenne666

Äldre 30 May 16:42
#203

Citera Visa endast Anmäl

ezah skrev 2010-05-30 16:19:44 följande:
jag menade nog inte att att starta den här tråden är att fläka ut, men att skriva en bok vore det. jag vet att det är på modet för tillfället, men jag tror att det är viktigt att du inser att det inte är något man bara gör. lite att jämföra med alla dessa 19-åringar som glr bort sig i paradise hotel eller liknande utan att tänka igenom först. för genomtänkandet tror jag att terapi är viktigt. att få prata av sig och gå igenom och sortera, att få hjälp att fundera på hur detta påverkat dig osv. sen förstår jag itne riktigt hur du menar emd att jag skulle ha sagt att det är värre att du skriver än någon annan. kanske att de problem du verkar ha/ha haft sträcker sig utanför vad som kan ses som 'normala familjeproblem', och att du inte ka vänta dig en 'lösning' eller ett korrekt bemötande i en tråd på familjeliv. jag röstar verklign för en kuratorskontakt. kontakta vårdcentral eller nåt annat där du bor och se efter vad som erbjuds. i värsta fall kanske du får betala själv, men jag tror verkligen att det kan vara värt att reda ut lite av allt detta du verkar ha gått igenom.
Jepp, att skriva en bok skulle vara att fläka ut, det håller jag med om och det är just det jag försöker ta ställning till och jag tror mig e berädd å göra det (nästan iaf)..när jag är helt klar över mitt eget syfte med att göra det. Jag ska göra det med känslan av att det 'känns rätt' och det får inte bli nåt jag kommer att ångra.
För övrigt är det nog kanske så att jag kommer fram till hur jag gör bäst genom mig själv å min omgivning, e inte helt under isen å kan tänka själv.
Psykolog e ju bra på sitt sätt, men vet ej sjutton vad det kan hjälpa mig.
Jag är egentligen av åsikten att sånt som har hänt har hänt och det är bara å gilla läget, jag funkar så...

Jag förväntar mig iinte ett korrekt bemötande i en tråd på FL vilket jag faktiskt har nämnt tidigare i tråden, jag visste vad jag gav mig in på när jag startade min tråd.
Nenne666

Äldre 30 May 16:47
#204

Citera Visa endast Anmäl

ezah skrev 2010-05-30 16:33:54 följande:
jag vet att jag sa det i mitt förra inlägg, men jag säger det igen. jag tycker verkligen att det är jättejättejätteviktigt att du är fullständigt medveten om vad du ger dig in i om du tänker skriva (eller främst ge ut) en bok om dig och din familj. dels för att det påverkar många andra, föräldrar, syskon, barn, vänner osv. men främst för att du inte vet hur det kommer att påverka dig. i sökandet kan det komma upp saker som kanske känns för svåra att hantera på egen hand, eller så river eventuell medial uppmärkasmhet upp gamla sår. jag tycker verkligen verkligen att du ska ge det här tid, för jag tror att om man 'slänger ihop' en bok kan det bli fel. det kanske är jättebra för dig att skriva den här boken, ur ren bearbetningssynpunkt. men jag tror du behöver hjälp, och nu tänker jag itne främst på skrivandet. jag tror att du kan behöva hjälp att gå igenom detta. proffesionell hjälp, inte för att jag tror att du är störd i huvudet, utan fö att jag tror att det kan behövas en utomstående för att se vissa samband och som kan ställa de rätta frågorna. jag kanske låter kritisk, men det är faktiskt främst ditt välbefinnande jag tänker på. jag tror inte att det är lätt att hantera mediacirkusen (som ofta blir, om än kort, krig denna typ av böcker), och särskilt inte om uppmärksamheten gäller ett till stor del obearbetat trauma. det är jättebra att du känner dig 'redo' (eller vad man ska säga) att jobba igenom detta, men jag tror också att det är viktigt att du inser att detta är mycket större än en bok. detta är ditt liv fram tills nu, och det kommer ta mycket tid, kraft och ork att återuppleva och ta sig igenom det. jag tycker verkligen att du ska fundera över terapi/samtal och ge det en ärlig chans.
Tack för ditt inlägg, dina tankar å synpunkter. Mycket tänkvärt och jag ska ha med mig detta i mina tankar när jag kliver vidare i den här processen.

Jag förstår och vet att mkt av det du säger är sant.
ezah

Äldre 30 May 16:57
#205

Citera Visa endast Anmäl

Nenne666 skrev 2010-05-30 16:42:43 följande:
Jepp, att skriva en bok skulle vara att fläka ut, det håller jag med om och det är just det jag försöker ta ställning till och jag tror mig e berädd å göra det (nästan iaf)..när jag är helt klar över mitt eget syfte med att göra det. Jag ska göra det med känslan av att det 'känns rätt' och det får inte bli nåt jag kommer att ångra. För övrigt är det nog kanske så att jag kommer fram till hur jag gör bäst genom mig själv å min omgivning, e inte helt under isen å kan tänka själv. Psykolog e ju bra på sitt sätt, men vet ej sjutton vad det kan hjälpa mig. Jag är egentligen av åsikten att sånt som har hänt har hänt och det är bara å gilla läget, jag funkar så... Jag förväntar mig iinte ett korrekt bemötande i en tråd på FL vilket jag faktiskt har nämnt tidigare i tråden, jag visste vad jag gav mig in på när jag startade min tråd.
(ska bara fortsätta propsa på samtal/terapi för det tycekr jag är bra :) )

jag tyckr inte att man ska utgå från att måste vara sjuk eller dålig på nåt sätt för att ha en samtalskontakt. sen vet jag inte om en psykolog är vad som skulle vara rätt för dig då du inte direkt verkar ha några psykologiska problem, det kanske 'räcker' med en kurator som bollplank.

jag kan tänka att det kanske skulle vara en bra idé att börja med att ha någon att fundera på bokens vara eller inte vara ihop med. någon som kan hjälpa dig att hålla reda på tankar och synpunkter.

visserligen kan jag hålla emd om att vad som har hänt har hänt, och det kan ingen ändra på. men syftet kanske inte är att ändra, det kanske 'bara' är en bra möjlighet att lära känna dig själv bättre. att lära dig förstå hur du agerar och känner i olika situationer och varför du kanske gör detta.

det kan också vara bra att ha ett 'tryggt' ställe att bara få häva ur sig saker ibland, särskilt som folk som har gått igenom mycket (i min pyttelilla erfarenhet) är väldigt duktiga på att vara starka och duktiga och bara fortsätta framåt.

det är fullt möjligt at du kommer klara ditt liv alldeles utmärkt utan att prata om massa gammalt, men jag tycker det är värt att prova.

jag har en kurator som jag träffar, trots att jag hade kunnat leva mitt liv som jag haft det i 70 år till. ibland känns det jättehemskt och jag tycker ila om henne som bara vill peta på massa svåra saker, men det känns bättre att ha en jobbig timme i veckan som faktiskt gör mig mer medveten om mina 'svagheter' eller vad jag tycker är jobbigt.

du behöver ju inte se det som att 'söka hjälp', se det istället som att du har ett neutralt bollplank. en vuxen människa att prova tankar oh idér på, som kanske kan ge tänkvärda tankar och idéer tillbaka.
Nenne666

Äldre 30 May 17:15
#206

Citera Visa endast Anmäl

ezah skrev 2010-05-30 16:57:17 följande:
(ska bara fortsätta propsa på samtal/terapi för det tycekr jag är bra :) ) jag tyckr inte att man ska utgå från att måste vara sjuk eller dålig på nåt sätt för att ha en samtalskontakt. sen vet jag inte om en psykolog är vad som skulle vara rätt för dig då du inte direkt verkar ha några psykologiska problem, det kanske 'räcker' med en kurator som bollplank. jag kan tänka att det kanske skulle vara en bra idé att börja med att ha någon att fundera på bokens vara eller inte vara ihop med. någon som kan hjälpa dig att hålla reda på tankar och synpunkter. visserligen kan jag hålla emd om att vad som har hänt har hänt, och det kan ingen ändra på. men syftet kanske inte är att ändra, det kanske 'bara' är en bra möjlighet att lära känna dig själv bättre. att lära dig förstå hur du agerar och känner i olika situationer och varför du kanske gör detta. det kan också vara bra att ha ett 'tryggt' ställe att bara få häva ur sig saker ibland, särskilt som folk som har gått igenom mycket (i min pyttelilla erfarenhet) är väldigt duktiga på att vara starka och duktiga och bara fortsätta framåt. det är fullt möjligt at du kommer klara ditt liv alldeles utmärkt utan att prata om massa gammalt, men jag tycker det är värt att prova. jag har en kurator som jag träffar, trots att jag hade kunnat leva mitt liv som jag haft det i 70 år till. ibland känns det jättehemskt och jag tycker ila om henne som bara vill peta på massa svåra saker, men det känns bättre att ha en jobbig timme i veckan som faktiskt gör mig mer medveten om mina 'svagheter' eller vad jag tycker är jobbigt. du behöver ju inte se det som att 'söka hjälp', se det istället som att du har ett neutralt bollplank. en vuxen människa att prova tankar oh idér på, som kanske kan ge tänkvärda tankar och idéer tillbaka.
Jag tror att du har helt rätt i det du skriver och visst e det så att jag själv e i ett läge då jag är rätt sökande efter svar, få visa, få bekräftat och undrar kanske vart jag själv är någonstans mitt upp i allt.
Jag behöver nån å bolla med i mina tankar kring detta, samt i en massa annat, men har faktiskt funderat på detta i många år samt att många i min egen omgivning har bett mig berätta om det, i form av en bok. Jag har faktiskt sagt nej, jag vet inte... Men idag känns det lite mer som om jag vill det.
Men VAD ska jag gå ut med som inte skadar, i första hand mina egna barn.

Jag ska ha detta i min tanke under resans lopp, ska först ta kontakt med arkivet, fick precis veta att det finns på universitetsbiblioteket i gbg och har precis skrivit till dom... Det får ta den tid det tar och jag ska INTE haspla ihop nåt, bara för 'att', utan det får vara genomtänkt och kanske bolla med nån utomstående.

I slutändan kanske man släpper det hela, vem vet. Det är ju en resa och kan gå vilken väg som helst. Även om det känns som om jag har kommit närmare i tanken att driva det vidare till att bli en bok. Men...som sagt, tiden får utvisa det.

Tack för din tid å dina tankar du lägger ner kring detta. Det uppskattas.

Jenni
Grill

Äldre 30 May 17:15
#207

Citera Visa endast Anmäl

Det hade väl varit bra att få skriva av sig, som en form av terapi. Go for it!
Nenne666

Äldre 30 May 17:16
#208

Citera Visa endast Anmäl

3 barns mamma84 skrev 2010-05-30 16:16:55 följande:
Då kan jag skriva om min mammas uppväxt haha det var oxå tragiskt och hon gav bort sin son/halvbror.. Det tog flera flera år nu äntligen har dom kontakt tillsammans. Pappan åkte inte in men han dog för ca några år sedan iaf.
Kan du ju göra, om du vill.
Nenne666

Äldre 30 May 17:18
#209

Citera Visa endast Anmäl

Grill skrev 2010-05-30 17:15:57 följande:
Det hade väl varit bra att få skriva av sig, som en form av terapi. Go for it!
${#lang_emotions_wink}$
Mad as snow

Äldre 30 May 17:20
#210

Citera Visa endast Anmäl

Min uppfattning om det här med att skriva böcker är att det är något som de allra flesta borde låta bli. De böcker jag har läst som handlar om "en verklig historia" är fruktansvärt tunna rent litterärt och innehållsmässigt rätt mediokert. Förslagsvis lämnar man uppdraget till en riktig författare som spökskriver boken åt en, eller så skriver man för att det är kul, som en blogg eller för byrålådan. Det betyder inte att berättelsen helt saknar värde och alltså inte ska berättas, utan att just bokskrivandet borde överlåtas till dem som kan skriva böcker.

Men detta är min personliga uppfattning kring ämnet och är alltså inte ett sätt att mucka gräl med TS, eller att ifrågasätta henne som hon har blivit i den här tråden.
Someone get me a fucking wiener before I die.
Nenne666

Äldre 30 May 17:23
#211

Citera Visa endast Anmäl

Mad as snow skrev 2010-05-30 17:20:36 följande:
Min uppfattning om det här med att skriva böcker är att det är något som de allra flesta borde låta bli. De böcker jag har läst som handlar om "en verklig historia" är fruktansvärt tunna rent litterärt och innehållsmässigt rätt mediokert. Förslagsvis lämnar man uppdraget till en riktig författare som spökskriver boken åt en, eller så skriver man för att det är kul, som en blogg eller för byrålådan. Det betyder inte att berättelsen helt saknar värde och alltså inte ska berättas, utan att just bokskrivandet borde överlåtas till dem som kan skriva böcker. Men detta är min personliga uppfattning kring ämnet och är alltså inte ett sätt att mucka gräl med TS, eller att ifrågasätta henne som hon har blivit i den här tråden.
Jo, men så känner jag med..att man nog ska överlåta det till nån som kan skriva böcker.

Hur får man tag på en sån då?

«
‹
Sida 21 av 31
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

INNEHÅLL