vi förlorade vår efterlängtade dotter i v.33+1, den 5e jan -10, då vi på ett vanligt mvc-besök upptäckte att hennes lilla hjärta inte längre slog..
fler som varit med om detta hemska öde?
hur tog ni er vidare i sorgen?
jag vet inte vart jag ska ta vägen.. det gör alldeles för ont och jag kan inte acceptera att vi förlorat vår ängel.
tack till alla som delar med sig av denna mkt mkt hemska erfarenhet. så jobbigt att se att vi är ngr st som drabbats av detta.. känns så otroligt grymt, vi borde vara så många färre av vad vi är, allra helst noll st!!
våra älskade änglar leker nog för fullt tillsammans just nu.
dem har det bra tillsammans..
men det är väl en klen tröst då vi alla vet att dem borde vara tillsammans med oss, föräldrarna.
ni är så j*vla starka! vet ni det!
jag avundas det.. men tiden kanske läker alla sår, men just nu är det hemskt tungt.
kram till alla ni underbara änglaföräldrar!
läste precis en rad som stämmer för oss som är mitt i sorgen.
'även den som går långsamt kommer fram'.
vilket kanske stämmer.. en dag kommer vi alla kunna le riktiga leenden igen. att andnöden beror på ett riktigt härligt skrattanfall och att man kan förstå sitt nya liv lite bättre än mitt i allt kaos som råder just nu..
idag är det tisdag. 6v sen vår älskade elise föddes död. hennes ängladag.
jag undrar när man slutar räkna...
millia86, det gör så ont i hjärtat att du ansluter, men du är hjärtligt välkommen.
du ska veta att er son blev välkomnad av alla våra änglar där dem nu är.. dem har det bra. <3
beklagar verkligen ert öde som gett er ett nytt liv, ni är nu finfina änglaföräldrar!
kram!
idag är det 2månader sedan vår ängel elise föddes - död.
jag har inte kommit särskilgt långt i sorgen. allt står still. jag är så förbannat avslagen.
jävlajävla skit alltså. :(