Min pojkvän klarar inte av att jag har barn.

Han känner att han inte vill bo med barn som inte är hans egna. Om han ska ha barn så ska det vara hans biologiska. Vill inte ha nån annans ungar varannan vecka.

svartsjuk är han inte. då är det väl snarare så att han varken vill eller känner sig mogon för det ansvaret.

Nej, släpp honom. Även om vi säger att han skulle lära sig att acceptera dina barn, hur tror du att det skulle bli den dag ni får barn tillsammans? En sådan kille skulle säkert göra stor skillnad mellan barnen. Och det är inte rätt mot dina förstfödda.

ja, jag är ju rädd för att det kommer att bli så. Samtidigt har han ju sagt att han kanske kommer tycka om mina barn jätte mycket och då kommer ju allt bli jättebra(hans ord). Har också en vän som tror att han bara behöver tid på sig att vänja sig vid detta. Hon tycker att hans reaktion är naturlig pga att detta inte alls var vad han drömde om eller hade tänkt sig men att han nog kommer över det såsmåningom.

Han ljuger om han säger att du är hans drömkvinna då han inte kan "anpassa" sig efter din vardag. Hur du än är i sättet så stör de honom att du har barn. De bästa man kan ha! Att då låta en person vela fram och tillbaka gällande detta är bortkastad dit. Du finner någon som är beredd att släppa in dig och dina barn tids nog.

han verkar inte veta riktigt själv vad han vill...eller han vill nog leva med dej och dina barn men kanske inte pallar de rent känslomässigt.. jag tycker du ska ge han en sista chans å säga de,ska du vara med mej så är du även med mina barn då dom är ditt liv..å sen får han bestämma sej en gång för alla om han ska ge de ett ordentligt försök eller ej!!

du ska inte behöva bli mer känslomässigt involverad om han ändå i slutändan kommer backa...å inte heller om de längre fram blir barn inblandande..

jag hoppas att han tar dej och dina barn till sej å att ni får ett bra å stabilt förhållande tillslut men glöm inte ditt eget värde!

jag lever själv med en man som inte har några barn å jag har en son på 7år sen innan och de va nog inte vad min nuvarande man hade planerat med sitt liv men de va så de blev..å i o med att han älskar mej så gav han min son en chans oxå och dom är bästa kompisar sen start å älskar varandra mer än va ja nånsin trodde att en annan människa än mamma å pappa kunde göra..

lyckligast i hela världen,å håller tummarna för dej oxå =)

kram

Tack för att ni svarar! Det betyder jättemycket för mig.

Jag tror att även om han kanske kan lära sig att "leva med" att du har barn, vilket ju inte alls är säkert så kommer det att bli väldigt svårt i framtiden. Om man ska leva med någon som har barn så måste man ju ha förståelse för att barnen alltid kommet vara det viktigaste i den andra personens liv? Tror du att han kan det om han är inställd på att de är en belastning? Dessutom, som alla redan har skrivit. Hur tror du att han skulle förhålla sig till dina barn ifall ni får gemensamma?

Jag har själv varit ensammamma. Träffade två stycken sådana som din kille. Den ena sa att han inte kunde älska mitt barn och gnällde hela tiden hur jobbigt det var att jag hade barn. Stannade med han i över ett år - skulle ha dumpat han för länge sen. Sen träffade jag den andra som inte kunde vara seriös p g a att jag hade barn. Han gjorde jag mig snabbt av med. Stolt över mig själv nu i efterhand!

Nu är jag med en underbar sambo som älskar mitt barn som att det är hans eget och aldrig har stört sig på henne minsta lilla fastän vi har haft problem med hennes svartsjuka biologiska pappa.

Tänk på att dina barn måste komma först för dig, så ordnar sig resten så småningom.