Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Cedrica
Motivet till att man adopterar ett barn är väldigt olika för olika personer och varierar över tid. Det tror jag man måste vara ödmjuk för.

När vi var inne i adoptionssvängen första gången (i början av 2000 talet) betonades det starkt att det var det viktigt att man ville göra en insats för ett barn. Det var inte ett tillräckligt motiv att "bara" vilja ha ett barn. Det har nu svängt - tack och lov.

Jag hade då svårt att ställa upp på det för jag tror att om man "bara" vill hjälpa ett barn så är det bättre att satsa på SOS barnbyar. För mig är motivet att jag vill ha ett barn, men samtidigt vill jag göra en insats för ett barn. Och vill jag göra en insats för ett barn har jag en respekt för dess ursprung. Det innebär bland annat att vi kommer att intressera mig för landets kultur och tillgängligöra den för barnet i den mån det är intresserat. Den delen är lite lättare om man känner att man kan relatera till kulturen på ett positivt sätt.

Så tänker jag

Cianna, känner likadant. Vill man verkligen göra detta som en human handling tror jag man är fel ute. Det finns andra bättre sätt att hjälpa ett barn genom att hon/han får hjälp på plats.
De som vill vara "snälla" genom att adoptera kanske heller inte verkligt tar upp barnet som sitt?

Nej, man blir inte godkänd om man bara adopterar ett barn för att man vill rädda världen! Det är fakta!

mammatillvictor: Det skulle förvåna mig med. Och det har jag inte sett någon som påstått, kanske har jag missat något inlägg?

I ditt inlägg överst som jag markerat skriver du ju just det, att man vill HJÄLPA ett barn, man adopterar inte för att hjälpa ett barn, om det är ens motiv till att man vill adoptera så blir man inte godkänd.

mammatillvictor:
I det inlägget var naturligtvis utgångspunkten att man går in i adoptionsprocessen för att man vill ha ett barn. Det uppfattar jag också i det marina81 skrev. Var mitt inlägg otydligt på den punkten ber jag om ursäkt.

Jag är samtidigt förvånad över att det verkar vara känsligt för en del att ha solidaritetstanken och att vilja hjälpa ett barn som del i ett adoptionsmotiv. I alla fall uppfattar jag det som så i en del av de inlägg som skrivs. Varför är det i såfall det? Vore intressant med några reflektioner!

(Särskilt intressant eftersom jag i en tidigare hemutredning blev i frågasatt när jag "bara" hade att "vilja ha barn" som motiv.)

Det handlar väl om att inget barn ska behöva känna tacksamthet för att det blivit adopterat. Att inget barn ska behöva känna sig som ett välgörenhetsprojekt utan ska vara efterlängtat.

Men visst är det en sak som har två sidor, jag menar ett av våra argument mot IVF var att det kändes dumt att lägga kraft och pengar på att försöka på medicinsk väg "tillverka" ett barn när det finns så många som behöver föräldrar. Vi ville bli föräldrar och det finns barn som behöver föräldrar, alltså valde vi adoption. Och ja, vår son HAR fått det bättre här än på ett kinesiskt barnhem men han är här för att vi ville ha barn och inte för något annat.

PRecis som cerdrica skriver så handlar det om att inte känna tacksamhetsskuld för att man blivit adopterad. Som jag ser det och många med mig så är det enbart en BONUS att det barn man adopterar (av anledningen att man vill ha barn och inget annat) antagligen får det bättre i sitt nya hem och nya familj än om barnet fått vara föräldralöst i födelselandet. Vi kände väl att när vi fick veta att det KAN bli svårt att få biologiska barn på egen hand utan medicinsk hjälp så avstod vi från IVF för att vi inte tyckte det var viktigt att föda, vara gravid och föra gener vidare osv utan varför gå så hårt inför att göra nya barn när det går att adoptera ett barn som redan finns och som behöver föräldrar. Så såg mina föräldrar på adoption och vi har väl samma tänk men det viktigaste är att man adopterar av EGOISTISKA skäl, att man helt enkelt vill bli en familj och att man vill ha BARN. Och att var barnet kommer ifrån, om det är min eller någon annans mage barnet kommit ut ifrån spelar mindre roll. Kanske är det så TS och du menar, jag är väl kanske lite trög som tvekar inför det i alla fall när det gäller TS men visst kan jag ha fel!

Det är ju det som är så klurigt, just att det finns två behov, ett par som längtar efter barn och ett barn som behöver föräldrar. Det blir ju en solidaritetshandling oavsett man vill det eller inte (speciellt i omvärldens ögon).

mammatillvictor
Jag uppfattar att du är väldigt orolig för att adoptivbarn ska behöva känna tacksamhetsskuld till sina adoptivföräldrar.

Jag tycker också det är viktigt att inte adoptivbarn ska behöva känna tacksamhetsskuld. Men jag förstår inte varför adoptionsmotivet att vilja hjälpa ett barn (som ett av flera motiv!) måste leda till att barnet ska behöva känna tacksamhetsskuld. Att hjälpa är en sak, men att förvänta sig något tilbaka är en annan sak. För mig handlar det om att hjälpa utan att förvänta sig något tillbaka.