Är man "sträng" förälder när man har gränser för barnen?

Barn behöver gränser!
Dels för att saker behöver begränsas rent konkret, barn ska inte ha för mkt skärm, för mkt godis, för lite sömn osv.
Och sen för att ge dem ramar, det föder trygghet. 
Och sen med ökad ålder och mognad kommer ju förmågan och viljan att diskutera och resonera kring ramar och gränser.

Sarkasm? Är ni inte bättre då?

Tycker det låter som ni är vettiga föräldrar. 

Vi har liknande, men jag kan ju säga att i takt med egna pengar och håltimmar så har ena barnet (högstadiet numera) i ett par år smygköpt godis och gömt papper sedan. Jag vet inte HUR mycket jag hittat de senaste åren. 

Vi begränsar även skärm men det är svårare ju äldre de blir. 

Vi försökte få dem göra läxorna direkt när de kom hem (jag har jobbat hemifrån så jag har haft koll på dem). Läxor först - spela sedan. Dock går alla andra hem och spelar direkt så det har varit hopplöst. När mina varit klara med läxor har kompisarna slutat spela. 

Ang skärmtider hörde jag i går i P1s Kropp och själ en intressant tanke. Man kan gå igenom dygnets timmar med barnen. Ett dygn har 24 timmar. Av de så sover man ca 7-10 timmar (beroende på ålder och sömnbehov), man är på skola/jobb, tränar, åker till och från aktiviteter, lagar mat, äter, läser böcker, umgås med vänner osv. Räkna ut ungefär hur lång tid en hyfsad standard dags aktivieter tar. Det som är över av tiden kan man bland annat spendera på olika skärmaktiviteter som telefon, tv mm. Det brukar inte bli så mycket tid kvar och en liten ögonoppnare förhoppningsvis. 

En liten kommentar till - ena barnet var på väg upp i vikt skrev du. En del barn blir lite rundare innan tonåren kommer för att kroppen ska fixa tillväxten som kommer. Det behöver inte alls vara något att oroa sig för. Har en vän som har ett sådant klockrent exempel. Idag är barnet en 16 årig "lång och smal som en pinne" som äter som en häst! 

Varför lyssnar ni på bortskämda barn som inte har någon koll alls??

Det kanske beror på hur du utrycker dejär baserat på vad några av dina barns kompisar tycker.och inte hur (alla) andra föräldrar gör.
det mesta handlar om hur mycket godis du tror andra barn fårhur många föräldrar 'vet' att han har ätit för mycket godis?

Vi följde ju med samma filosofi som dig, er, Du och din Man!?
..Jag och min fd. sambo då alltså.

Vi försökte leva ut' att leva precis sådär som du skriver om..
Det var såklart rena drömmen ju, så länge det höll ..och om det nu bara hade fått bli/vara sådär längre än vad det va' hade jag varit glad!

Nä, istället var Barnen, dom var missnöjda och 'ville' så himla mycket mer än vad vi vuxna sa till dom att låta bli med.. och vi var bara tvungna att snällt lyda, till att låta dom göra "dumma saker" "mer få göra som dom vill" mer sånt som Att stanna uppe länge, äta framför tvn och spendera hela Sommarlov framför tv och datorspel.. Och när vi i så fall inte gjorde det, ja då såg.. så gott som allihopa runt omkring oss dvs. Mormor, Morfar, Farmor o Farfar annan släkt/ diverse grannar runt i hela området omkring där vi bodde. Ja kort sagt ALLA.

Alla ville tydligt vara med att sätta dit oss till soc. och var så snabb på mail, ringa och skriva brev, anonymt anmäla oss..
Det var favoriten. När det blev gissa leka- spring på vem utav alla människor i ens närhet som Var den kanske nära oss, som hade varit den som ringt soc. bara lite grann tidigare.

Många snackar för mycket..
så dom var enkla att lista ut vem som hade snackat.
Men andra håller fortfarande masken, höll den länge utan att säga något.

Men så till sist blev barnen omhändertagna och barnen fick flytta.

Nu i efterhand känner man ju att man visst kunde få ha varit lite hårdare på att sätta gränser. -Men man vågade inte.
Och om inget annat är det lätt för alla andra, lättare att skälla på och anklaga oss Föräldrar ju, allt vi gjorde var ju bara fel.

Sen, socialen. Dom gör ju ett underbart arbete.. hmm.
Ja ibland. Och ibland INTE.
Så äre.

Barnen, dom har alltså flyttat till ~8 st olika fosterföräldrar på snart 16 års tid.
Så den som är snabb i huvudet har redan räknat ut att barnen har bytt bostad, flera stycken olika föräldrar och skolor kompisar m.m, ja vartannat år hela deras liv sedan socialen en dag knackade på dörren till vår bostad och bad oss packa varsin väska.. för då skulle dom med socialhandläggaren den där hemska dagen, socialen och för deras egen säkerhet hade också med sig Polisskydd som stod ute i hallen redo att gripa in 'ifall vi skulle bli våldsamma.

Värsta dagen i mitt liv det där!
Jag glömmer det som sagt aldrig.

Så ja, sätt regler på era barn ni där ute.
Låter ni Dom köra med er vuxna, kanske pratar jag nu om Barnen eller Socialen nu, nu.. vem vet.

Men har man väl hamnat i deras, socialtjänstens vassa klor!!
Då är det nästan på omöjligt att ta sig ur, och en del vill aldrig bli av med dom heller. ..Konstigt, men det finns även dom som tänker så också.
Jag tror ni fattar grejen nu och jag har skrivkramp. Ha det bäst.

..
Ts. Du frågar om det är synonymt med att vara sträng i det du skriver om.
Så är troligen svaret JA, men det är också befogat om Varför du är "sträng" så tror jag i alla fall. Hej.

Vi har regler hemma och vi anses av andra som stränga. För min del är det ok för jag vet varför vi valde den här vägen och jag vet att den är bra för oss med tanke på vilken relation vi har till våra barn. 

Det är sällan det finns vanligt godis hemma för det är sällan barnen ber om det. Så varför skulle vi köpa godis?
Vi beställer hem ibland godis som vi vet barnen tål (många allergier att ta hänsyn till) men det blir liggande läääänge.
En äpplepaj däremot, glass eller chips är däremot större favoriter. Eller mörk choklad. 
Båda barnen bakar gärna själv. 
Visst är de i affären någon gång och handlar något gott men det är sällan. 

När barnen har kompisar över bjuder vi alltid på vanlig mat i första hand. Är det en varm sommardag kan det bli något svalkande som glass också. Men alla dessa tillfällen kan räknas på en hand. 

Skärmtid är vi också ganska restriktiva med för det ljuset är INTE bra. 

En sak som vi har totalt förbud på är energidrycker av alla slag. Barnen vet varför och de förstår det. 

Hej TS! Nej, tycker inte alls att ni låter som stränga föräldrar utan rimliga som lägger grunden för hälsosamma riktlinjer och vanor. Fortsätt på ett sätt och försök att inte lyssna in på omgivningen för mycket!

Klapp-klapp-klapp - åh så duktig - tack tack. Guldstjärnor till alla.

Oj, i mina öron låter det rätt extremt att äta godis varje dag. Att vara öppen med det för sonen och låta honom äta varje dag låter ännu mer galet. Du inser väl att du skapat en ohälsosam vana åt honom?

Jag håller med TS här. Jag är inte superhälsosam och det blir nån hamburgare eller pizza med sonen några gånger i månaden, men jag är noga med att han inte ska äta sött på vardagar. Han har dessutom en mineraliseringsstörning i emaljen, vilket gör det ännu viktigare att sköta tänderna. Hans pappa var lite slapp tidigare, men när sonens emalj visade sig vara skör skärpte han sig också och jag slapp vara "the bad guy".

Tyvärr är ju folks uppfostran väldigt olika - det finns alltid föräldrar som låter sina barn äta mer sött än andra, spela våldsammare spel än andra, vara ute senare än andra... Svårt att stå emot då.

1) Varför bryr du dig?

2) Alla barn i alla tider säger väl sån som "men alla andra får", "ingen annan får inte". 

3) Hur vet du vad barnens kompisar har för regler och rutiner? 

Jag tycker inte det är varken en extrem eller en farlig vana. Ser hellre han äter lite godis än sätter igång att baka äppelpajer, kokosbollar och andra fettbomber. Och han har ingenting att anmärka på hos tandläkaren. Det är helheten som räknas mera tycker jag.

Vår son stannade självvalt kvar i skolan och gjorde läxorna, för han ville göra klart sin "arbetsdag" och vara ledig när han kom hem. Så kan inte datorn hemma distrahera. 

Och jag ser hellre att mina barn bakar än köper färdigt skit. 
Bakar de får de lära sig något. De är aktiva och sysselsätter hjärnan. 

Jag har funderat på vad som är viktigt för mig. Stått för det inför barnen och hållit på det och sen varit snällare på något annat. Mina barn har inte haft några problem med att jag/vi inte tillåtit vissa saker när vi varit mer tillåtande på annat. Det är såklart eländigt att inte få något men inte så farligt om man istället har andra fördelar.

T ex så har jag inte gett mina barn mobiltelefoner förrän de börjat mellanstadiet. De har med god marginal varit sist i klassen. Jag har velat att de ska ha en trygghet i att klara sig själva, gå hem från skolan och såna saker innan de får en telefon så att de inte hänger upp sin trygghet på den. Klart det varit många frågor av typen att alla andra får. Och jag har svarat att jag vet att alla andra har, men jag tycker såhär.

Däremot har jag uppmuntrat att de far iväg och provar saker själv. De har fått cykla iväg och handla godis själv eller ta bussen till stan före de flesta jämnåriga. 

Jag har inte velat att de ska köpa godis på vardagarna men de har fått baka nästan fritt. Visst det är också socker men det håller dem sysselsatta, det innehåller inte bara konstgjorda ämnen och de lär sig något. Köket har ibland sett ut som en krigszon men med stigande ålder har de också lärt sig städa.

När de var mindre tvingade jag in en skrämfri vecka som start på alla sommarlov. De var galet sura i några dagar men sen kom kreativiteten tillbaka och de började leka med kompisar. Jag var tillgänglig för all möjlig skjuts med alla möjliga kompisar till skateparker och annat och efter en vecka hade jag inte bara fått igång mina egna ungar utan många av kompisarna också och sen kunde de variera både spel och lek resten av sommaren.

Som äldre har jag istället tvingat dem att uppvisa ett visst antal steg på sina mobiltelefoner före kl 14 på loven för att wi-fi fortsatt ska fungera i huset. Det krävs även där typ en vecka och sen går de frivilligt ut på promenad. Självklart kan de få växla in sina steg om de t ex cyklat långt eller varit ute och spelat basket med kompisarna (och då inte velat ha telefonen på sig). Jag bryr mig inte om steg utan att de är ute och gör saker.

Nu är de två äldsta myndiga och båda har sunda värderingar kring motion och skärmar. Inte så att de är väldigt restriktiva men de inser att man behöver röra på sig och inte bara kan äta skräp. De ser kopplingen mellan mat, sömn, motion och hur de mår. Sen väljer de såklart inte alltid klokt. Det gör inga tonåringar men de fattar och över tid ligger de på en vettig nivå. Jag kollar såklart inga steg längre, det kan man inte göra på myndiga unga vuxna men det behövs heller inte.

Inget fel att man prioriterar olika.