Hantera barnskrik, trot, test av gränser osv...

Det är absolut inte ett ok beteende. Börja med att boka in ett gemensamt besök på BVC och var ärlig där. Om ni mot all förmodan inte får hjälp där så kontakta socialtjänsten angående föräldraskap.

De kommer säkerligen rekommendera Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek. Det finns evidens på att de han förordar är hjälpsamt och bra. Så du kan ju försöka få din man att läsa den. Och läs den själv så du får bra argument mot honom.

Dina barn blir misshandlade. Det blir upp till dig att skydda dem. 

DET MÅSTE UPPHÖRA GENAST! 

Börja med att prata med BRIS vuxentelefon för att få råd om hur du ska göra för att skydda barnen. Att separera och han får vv är så klart extremt olämpligt. 

Dokumentera vad han gör. Du kan tex spela in ljud med mobilen. Spela in flera gånger så att det blir tydligt att det är hans vanliga sätt. 

Till sist: du är så himla bra som reagerar! Nu behöver du agera också, så att barnen kan få en trygg uppväxt. 

Har han liknande beteenden mot dig? Åsikter om vem du umgås med eller vad du har för kläder tex? Säger att det alltid är ditt fel när det blir gräl? 

BRIS stödtelefon för vuxna om barn

Telefon: 077 - 150 50 50
Öppettider: vardagar 09.00 - 12.00

Samtalet kostar som ett vanligt samtal och du kan självklart vara anonym. Vi som svarar är erfarna kuratorer som dagligen stöttar barn och unga som kontaktar Bris. Av oss får du stöd och vägledning om hur du kan förändra ett barns situation till det bättre.

Kvinnofridslinjen ger stöd till dig som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Samtalet är gratis och du är anonym när du ringer. Ring 020-50 50 50.

Min första tanke i huvdet var:

Hur mår maken? 

Börja med att fundera på den frågan innan du tar tag i alla som skriker kvinnofridslinjen, Bris och soc. 

Att ha två barn så tätt är krävande. Otroligt krävande. Är man nedstämd/utmattad/mycket på jobbet och så vidare så har man ingen ork när man kommer hem. 

Jag menar inte att försvara beteendet, för det är inte okej. Jag tänker mer en helhetsbild. 

Behöver HAN hjälp? Ni behöver avlasta varandra så att situationen blir bättre för alla. Kanske kommer han hem från jobbet helt slut och möts av en trotsig tvååring hemma. Jag skulle inte heller ha ork kvar då och göra saker som jag innerst inne vet inte är okej. 

Kanske behöver du skicka ut honom på en promenad med 1 barn eller inget barn när han kommer hem för att få en paus och andas? 

Kanske behöver han bli sjukskriven? 

Allt är inte ditt ansvar, inte ens hans mående. Men OM han nu inte mår bra så kanske du behöver se till att fånga upp honom lite grand och säga åt honom att ta tag i det. Du kan inte tvinga iväg honom till läkare/psykolog eller liknande men du kan tipsa. Eller att han åker iväg en helg och vilar upp sina batterier. 

Nästa gång är det du som kanske behöver det för det är tufft med barn så tätt även om man tror att man är beredd. 

Du kan inte åtgärda allt på en gång, det fungerar inte. 

Däremot kan man göra små saker här och där. Du har exempelvis helt rätt i att barn vill vara där föräldrarna är. Fixa ett litet lekhörn i vardagsrummet med saker som är lätta att plocka ihop när kvällen kommer och se till att barnen hjälper till. Ner i en låda som har lock eller liknande så att det inte syns en massa leksaker på kvällen. Byt ut sakerna regelbundet. 

Det finns föräldrakurser online första träffen var www.aktivtforaldraskap.se/aktivtforaldraskap-smabarn Finns säkert fler. 

Andra små saker ni kan fixa om minsting börjar skrika mat när det är dags - ge något snacks som minsting (och syskonet) kan äta på. Majskrokar, gurkbitar, paprikabåtar eller vad som passar er. Då hinner ni alla landa lite och minsting hinner få något att göra innan maten serveras även om det bara är 3 minuter senare. 

Vad hemskt att läsa.. Barnen bli alltså regelbundet kränkta, får höra nedvärderande och elaka tillsägelser och eventuellt slagna? Jag kan förstå att du är orolig för en separation för då kan han misshandla barnen när du inte är där och ingen ser.. Ni behöver absolut söka hjälp, snarast! Hjälp dina barn! Ingen ska behöva bli hårdhänt behandlad och få höra att man är dum i huvudet.. Dina barn förstår mycket mer än du tror, trots att de är unga fortfarande. Du måste steppa in och skydda dom, de ska inte behöva ha det såhär.

Lämna, orosanmäl, skriv in de på förskolan eller ta över föräldraledigheten. Sluta dölja eller ursäkta det han gör. 

Antar att du får börja där. 

Socialtjänsten kan hjälpa till här. Ring och gör en orosanmälan på er själva, så kommer de att ta tag i det hela och hjälpa till så att det blir bättre. Skriv ner en konkret sak som ni behöver hjälp med: i det här fallet att din man tar hårt i era barn och ta exemplet med matsituationerna, så har de något konkret att utgå ifrån. 

Jag gjorde en orosanmälan för mitt barns mående på grund av att min man är alkoholist och deprimerad. Den hjälp vi alla har fått från socialtjänsten har varit helt fantastisk! Det är klart att det var fruktansvärt jobbigt i början men nu så här mindre än ett år senare när vi har en fungerande familjedynamik, min man är nykter och har fått hjälp med depressionen, så har varenda möte på socialtjänsten och familjebehandlingen varit värda varenda minut. De första månaderna tyckte jag att det var hemskt och kände att jag ångrade att jag hade ringt dit, men när väl utredningen var klar och vi fick konkret hjälp så vände det. Jag nästan grät när vi hade vårt sista möte på familjebehandlingen för några veckor sedan eftersom jag kände att det är helt galet vad dessa människor kan åstadkomma om man som förälder vill ha hjälp och är beredd på att ta emot den.

Och en sak till. Jag tror absolut att ni kan få till ett fungerande föräldraskap om ni båda vill och är motiverade. Ni är ju precis i starten och är nybörjare som föräldrar tillsammans. 

Du behöver sätta ner foten. Skulle din man acceptera att någon tog tag i hans haka och vred på hans huvud på det sättet han gör mot ert barn? Skulle du? Antagligen inte och med all rätt, så beter man sig inte mot någon man älskar. 

Min man tog hårt i armen på vår tvååring vid två tillfällen. Efter andra gången sa jag att han har att välja på att gå och prata med någon om hur han ska hantera sin ilska eller så gör jag en orosanmälan till soc. Han valde att gå till en psykolog och vi gick senare på en föräldrautbildning tillsammans. De flesta kommuner erbjuder den typen av utbildningar och även om ni inte håller med om allt i utbildningen så är det en bra start till förändring och diskussioner om hur ni vill vara som föräldrar och familj. 

Jag tror att du behöver börja tal klarspråk med din man. Säg till honom att du tycker det ser otäck ut det han gör och att det inte är ok med dig. Sluta täcka för honom på BVC, tänk på att även din man hör vad du säger där och visar du där att du tycker hans beteende är ok så tror han ju att du tycker det. 

Det måste upphöra. I värsta fall om barnen berättar för någon i framtiden eller om någon annan märker hans betteende kan barnen omplaceras. Du har ansvar att skydda barnen. Kontatka socialtjänsten, ber om hjälp. Men om pappan förtsätter att bli våldsam flytta med barnen. Du kan inte flytta till en annan stad utan hans tillåtese men du kan flytta till ett annan boende i samma stad. Du kan neka pappan umgänge om han är olämplig som förälder. Försöka att spela in vad han gör mot barnen. Prata med en jurist. Du kanske behöver ensam vårdnad.