Hantera barnskrik, trot, test av gränser osv...

Det är absolut inte ett ok beteende. Börja med att boka in ett gemensamt besök på BVC och var ärlig där. Om ni mot all förmodan inte får hjälp där så kontakta socialtjänsten angående föräldraskap.

De kommer säkerligen rekommendera Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek. Det finns evidens på att de han förordar är hjälpsamt och bra. Så du kan ju försöka få din man att läsa den. Och läs den själv så du får bra argument mot honom.

Tack för tipset. Frågade sist vi var på BVC och fick nog inte jättebra tips egentligen. Men berättade inte detaljerat om vad som händer hemma för att slippa orosanmälan. Jag vill ha stöd och finns ingen annan väg kommer jag själv vända mig till socialen för att få stopp på det här. Vägrar han göra förändringar så kommer det leda till en separation tillslut. För jag kan inte älska och vara med en man som jag upplever är för hård mot det allra finaste jag har. Mina känslor har dalat enormt för mannen redan. Men jag är också orolig ifall jag lämnar att barnen ska behöva vara med han varannan vecka. Så hur man än gör känns fel. Jag är också rädd att han är lite mer hårdhänt mot barnen när jag inte ser på. Hör ibland i barnrummet när han tillrättavisar barnen en rejäl duns och ett gallskrik av ett barn. 

Om du tror att han slår barnen måste du ringa socialtjänsten på en gång för att rådfråga hur du ska gå till väga. Du kan ringa från skyddat nummer och vara anonym.

Om det framkommer att du känt till att din sambo slagit barnen utan att du agerat så kommer du inte framstå som en kapabel förälder. 

Dessutom så far ju dina barn illa, och det måste du skydda dem emot.

Dina barn blir misshandlade. Det blir upp till dig att skydda dem. 

Vad hemskt att läsa.. Barnen bli alltså regelbundet kränkta, får höra nedvärderande och elaka tillsägelser och eventuellt slagna? Jag kan förstå att du är orolig för en separation för då kan han misshandla barnen när du inte är där och ingen ser.. Ni behöver absolut söka hjälp, snarast! Hjälp dina barn! Ingen ska behöva bli hårdhänt behandlad och få höra att man är dum i huvudet.. Dina barn förstår mycket mer än du tror, trots att de är unga fortfarande. Du måste steppa in och skydda dom, de ska inte behöva ha det såhär.

DET MÅSTE UPPHÖRA GENAST! 

Börja med att prata med BRIS vuxentelefon för att få råd om hur du ska göra för att skydda barnen. Att separera och han får vv är så klart extremt olämpligt. 

Dokumentera vad han gör. Du kan tex spela in ljud med mobilen. Spela in flera gånger så att det blir tydligt att det är hans vanliga sätt. 

Till sist: du är så himla bra som reagerar! Nu behöver du agera också, så att barnen kan få en trygg uppväxt. 

Har han liknande beteenden mot dig? Åsikter om vem du umgås med eller vad du har för kläder tex? Säger att det alltid är ditt fel när det blir gräl? 

 

BRIS stödtelefon för vuxna om barn

Telefon: 077 - 150 50 50
Öppettider: vardagar 09.00 - 12.00

Samtalet kostar som ett vanligt samtal och du kan självklart vara anonym. Vi som svarar är erfarna kuratorer som dagligen stöttar barn och unga som kontaktar Bris. Av oss får du stöd och vägledning om hur du kan förändra ett barns situation till det bättre.

Kvinnofridslinjen är alltid öppen

Kvinnofridslinjen ger stöd till dig som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Samtalet är gratis och du är anonym när du ringer. Ring 020-50 50 50.

Min första tanke i huvdet var:

Hur mår maken? 

Börja med att fundera på den frågan innan du tar tag i alla som skriker kvinnofridslinjen, Bris och soc. 

Att ha två barn så tätt är krävande. Otroligt krävande. Är man nedstämd/utmattad/mycket på jobbet och så vidare så har man ingen ork när man kommer hem. 

Jag menar inte att försvara beteendet, för det är inte okej. Jag tänker mer en helhetsbild. 

Behöver HAN hjälp? Ni behöver avlasta varandra så att situationen blir bättre för alla. Kanske kommer han hem från jobbet helt slut och möts av en trotsig tvååring hemma. Jag skulle inte heller ha ork kvar då och göra saker som jag innerst inne vet inte är okej. 

Kanske behöver du skicka ut honom på en promenad med 1 barn eller inget barn när han kommer hem för att få en paus och andas? 

Kanske behöver han bli sjukskriven? 

Allt är inte ditt ansvar, inte ens hans mående. Men OM han nu inte mår bra så kanske du behöver se till att fånga upp honom lite grand och säga åt honom att ta tag i det. Du kan inte tvinga iväg honom till läkare/psykolog eller liknande men du kan tipsa. Eller att han åker iväg en helg och vilar upp sina batterier. 

Nästa gång är det du som kanske behöver det för det är tufft med barn så tätt även om man tror att man är beredd. 

Du kan inte åtgärda allt på en gång, det fungerar inte. 

Däremot kan man göra små saker här och där. Du har exempelvis helt rätt i att barn vill vara där föräldrarna är. Fixa ett litet lekhörn i vardagsrummet med saker som är lätta att plocka ihop när kvällen kommer och se till att barnen hjälper till. Ner i en låda som har lock eller liknande så att det inte syns en massa leksaker på kvällen. Byt ut sakerna regelbundet. 

Det finns föräldrakurser online första träffen var www.aktivtforaldraskap.se/aktivtforaldraskap-smabarn Finns säkert fler. 

Andra små saker ni kan fixa om minsting börjar skrika mat när det är dags - ge något snacks som minsting (och syskonet) kan äta på. Majskrokar, gurkbitar, paprikabåtar eller vad som passar er. Då hinner ni alla landa lite och minsting hinner få något att göra innan maten serveras även om det bara är 3 minuter senare. 

Hur? Socialen gör ju inget om man söker hjälp där (vet av tidigare erfarenhet och vi har delad vårdnad. Jag tänker att något form av stöd är det första som behövs. Men vet inte vart. Flyttar jag kan jag inte heller bara ta barnen. Det svenska systemet är skit för de som ör offer och behöver hjälp 

Det är det som är så konstigt. Mot mig är han respektfull, snäll, gör allt för mig, lyssnar och pratar med mig,säger bara snälla saker. Annars har jag aldrig skaffat barn med honom. Jättebra tips och jag kommer agera på det sätt som behövs och ska ringa så fort jag får tillfälle. Tack

Bra funderingar där. Även som du säger, att hans mående inte får gå ut över barnen. Han mår inte jättebra. Han har vart väldigt trött på sistonde. Han har vart till vårdcentralen några vändor och har lite förhöjt blodsocker. Inte riktigt diabetes men det påverkar honom och han gör förändringar med kost och hälsa. Pga det förhöjda blodsockret så sover han sämre, vaknar ofta på natten för att kissa och är trött. Så det kan nog påverka endel. Allt började en tid i livet då vi hade det fruktansvärt stressigt och på det hade han ett jobb som inte var bra och jobbade natt. Men det har han förändrat och hittat ett jobb med bättre tider. 

Men det jag märkt på honom är att han på sista tiden har blivit väldigt stressad av just barnskrik. 

Men just nu är han pappaledig och jag söker jobb. Sjukskriven skulle säkert vara bra för honom när jag får jobb och barnen får gå fulltid på förskolan iså fall. 

Men hur som helst så måste hans beteende upphöra omedelbart. Barnen ska inte behöva ha det såhär. Jag som är vuxen tycker det är obehagligt och då tänker jag att barnen känns det nog ännu värre för. Ska kolla in föräldrautbildningen där. tack för dina tankar och tips.