Alexandra Ivo-anmälde sjukhuset efter sin förlossning: "Personalbrist"

När Alexandra Nordin var gravid med sitt tredje barn, dottern Inez, fick hon tarmvred. Det var i graviditetsvecka 27 som den då blivande trebarnsmamman fick åka in till Akademiska sjukhuset i Uppsala för akutoperation – med Inez kvar i magen.

Nio dagar efter operationen fick Alexandra åka hem igen, då med mycket sammandragningar. Några veckor därpå, i slutet av graviditetsvecka 32, åkte hon in till sjukhuset igen på grund av ytterligare kraftiga smärtor i magen.

Fick värkar under operation

Alexandra blev då skickad på en andra operation, för att sedan få reda på att det inte var tarmvred som spökade den här gången. Smärtan orsakades istället av att hennes livmoder tryckte tarmarna upp mot hennes revben.

Eftersom Alexandra var gravid var en förlossningsläkare med under operationen, då man potentiellt skulle kunna behöva plocka ut bebisen där och då.

Alexandra berättar att den nämnda förlossningsläkaren rådde övrig vårdpersonal att förlösa barnet redan då, under rådande operation. Men det förslaget tyckte inte operationsläkarna var en bra idé. De sydde därför ihop Alexandra igen, men där och då startade hennes förlossning.

– Jag fick värkar men fick ju inte föda barn vaginalt eftersom jag precis fått magen både öppnad och ihopsydd.

Därefter påbörjades en process att försöka stoppa Alexandras värkar. I dagarna tre gjorde läkarna vad de trodde krävdes för att motverka en tidig förlossning. Epiduralbedövning och annan medicin sattes in, men förlossningen gick inte att stoppa.

"Jag känner mig som ett jävla experiment"

Alexandra berättar att narkosläkaren gav beskedet att hon inte skulle få några fler epiduraler, men trots det fick hon ytterligare två insättningar.

– Jag hade då värkar med en nyopererad mage och en bebis som låg och sparkade på insidan, berättar hon och tillägger:

– Sen skrek jag att “jag känner mig som ett jävla experiment nu”.

När Alexandras man bad läkarna att göra något, att ta ut barnet så att Alexandra skulle slippa smärtan, fick han som svar att barnet mådde bra där inne i magen.

– Men jag mådde ju inte så bra, jag skrek ju bara, berättar Alexandra.

Fick inte vara med sin nyfödda bebis

Till slut kom räddningen. En läkare som inte hade medverkat tidigare under Alexandras sjukhusvistelse gick beslutsamt in och bestämde att en förlossning skulle sättas igång.

Därefter föddes Inez med kejsarsnitt och fick spendera sina första dagar på neonatalavdelningen. Hennes mamma däremot, hon fick vara kvar på BB.

Till följd av kejsarsnittet hade den nyförlösta mamman ingen känsel från magen och neråt och kunde därför varken stå eller gå själv. Då varken personal eller larmknapp fanns tillgängliga fick hon inget besked om när eller hur hon skulle kunna byta till den avdelning som hennes man och hennes nyfödda dotter befann sig på.

Två dygn efter Inez födelse ska en i vårdpersonalen kommit in till Alexandras rum på BB och frågat henne vad hon gjorde där, varför hon inte var på neonatalavdelningen med sin dotter. Den bristande kommunikationen från personalens sida ledde alltså till att Alexandra motvilligt var ifrån sin dotter hennes två första dygn i livet.

Gjorde en Ivo-anmälan

Fyra månader efter förlossningen blev hon efter mycket om och men kallad till ett återbesök. På besöket tog Alexandra bland annat upp de totalt åtta epiduralsprutor hon fick insatt i ryggen, som ledde till att hon idag lever med en nervskada.

– Om man trycker på en punkt på min rygg tappar jag känseln i benen. Det är efter epiduralen, berättar hon.

Efter en genomgång av hennes journal kunde man konstatera att allt inte gått rätt till under sjukhusvistelsen.

– Det var faktiskt en av läkarna på förlossningen som rekommenderade oss att göra en Ivo-anmälan. Hon sa att “såhär får det inte gå till”.

Ska se över sina rutiner

Alexandra fick inget gehör på sin Ivo-anmälan. Som svar fick hon istället att avdelningen skulle se över sina rutiner och bli bättre på samarbetet mellan personal och olika avdelningar.

– Det var svaret vi fick. Och att det hade varit personalbrist, tillägger hon.

Oavsett olika förklaringar till varför hon togs om hand på ett bristfälligt sätt är hon kritisk till sjukhusets bemötande.

– Även om man har personalbrist får man aldrig låta det gå ut över patienten. Ligger det en nyförlöst mamma som har opererats två gånger och har sitt barn på en annan avdelning då kanske man läser på om patienten när man kommer in på morgonen, säger Alexandra.

När hon skulle föda sitt fjärde barn möttes hon av en av läkarna som varit med under förlossningen med Inez.

– En av läkarna sa då “vi har ju lärt oss från förra gången”, berättar Alexandra avslutningsvis.

Här kan du läsa mer om Alexandras fjärde förlossning och om när hon fick återuppliva sitt barn.