Tobias persson
I den bästa av världar skall ju barn bara ”bli till”, i kärlekens spontana hetta. Organiskt och lekfullt. Livet skall obehindrat rulla på, så där filmiskt och otvunget. Vips så har man bara två ungar, sommarhus, köks-ö, och står och grillar kravmärkt zucchini i stråhatt. Men när verkligheten (och naturen) bjuder motstånd och fartgupp- som i mitt och min frus fall- så får man spotta i nävarna, dra på arbetshandskarna och inse att kampen kommer bli lång och svår. Att få barn är nämligen inte en självklarhet i allas liv. Det är den smärtsamma sanningen.
Jag och min fru Mia prövade först de vanliga beprövade sätten: tacos och bag in box, ägglossnings-klockan, cykla i sängen, samt offra löv, kvistar och kottar till alla möjliga gudar uppe på diverse halländska berg. (Det där sista var kanske en lögn.) När vi insåg att vi behövde medicinsk hjälp fanns det inget att tveka på. Vi lade, bokstavligen, alla ägg i en korg- avstod prylar, kläder, semestrar och allsköns utsvävningar, allt för att ha råd med våra provrörsförsök. IVF är nämligen inte, som många vet, någon billig historia.
Vi berättade inte om våra försök för någon. En del öppnar upp sig och för dagbok på nätet medan andra (vi) behöver vara kvar i den privata bubblan. Ett tag kändes det som att vi levde ett hemligt dubbelliv. En febril tillvaro i det fördolda, en livsfabrik fylld av tuber, rör, ägg, tester, spermaprov, nässpray, sprutor- där hopp och förtvivlan var de ständiga motpolerna mellan vilka man slungades. Det är just då, när man är som tröttast och bräckligast, som man inte orkar med folks frågor och nyfikna nosande.
Det finns en specifik fråga som både främlingar, bekanta och vänner ställde, en fråga som jag hade (och ännu har) väldigt svårt för: "Ni två som är så barnkära, varför skaffar inte NI barn”? Dels är det ordet ”skaffa”- rött kort med en gång! Man ”skaffar” en soffgrupp, man ”skaffar” en hamster. Men barn är något man får. (Om man har den kosmisk turen på sin sida, vill säga.) Det inte bara att ”skaffa”!
Om vi fått en krona för varje gång denna fråga ställts till oss hade vi troligtvis inte behövt bekosta alla våra IVF-försök själva.
Kära medmänniskor! Kan ni vara så makalöst snälla och sluta pådyvla barndrömmar på de människor ni möter, så blir världen marginellt lättare att leva i för många. Flera av de par ni (oftast i all välmening) frågar ut försöker nog allt dom kan, ska ni veta. Många av dom har säkert prövat (ofta i flera år) men fått veta att de inte kan bli föräldrar, andra kanske står i adoptionskö och väntar i ovisshet...
Så, när ni träffar par framöver, om vilka ni kanske tycker att de ”skulle bli makalöst fina föräldrar- låt tanken stanna hos er själva. Oftast finns det en anledning att en del barnkära människor inte har egna.
Hur det gick för mig och Mia då? Tja! Det blev ett lyckligt slut. Panka men rikare än någonsin.
Tobias Persson är aktuell med sin föreställning ”Man på prov” som handlar om ofrivillig barnlöshet, IVF, längtan efter barn och vägen till att bli förälder - allt med en humoristisk vinkel. Det är en öppenhjärtig och tokrolig show som Tobias nu är ute på sverigeturné med. Det är den välkända Rachel Mohlin som regisserar föreställningen.
