Jag vill flytta!!!

Hej!

Bor i en stad jag vantrivs i.
Är skild sen tidigare och har barn, flyttade hit för en nystart, var mycket här innan flytten och både jag och barnen trivdes.

Beslutet att flytta hit var svårt men pga bättre jobb/skolmöjligheter så blev det så.
Vi har hus och gemensamma barn idag.
Med åren så har relationen till makens familj sakta försämrats, barnen som inte är hans har hamnat i kläm, svärmor har varit passivt aggressiv och fryst ut både mig och mina barn vid varje tillfälle som getts.

Detta har satt sina spår och trots att vi inte träffar dom ofta idag så känner jag mig kvävd av tanken att vi närsom kan stöta på varandra.
Jag känner mig ensam och fråntagen den goda relationen som vi hade innan jag och maken fick gemensamma barn.
Situationen som uppstått pga hans mammas krav på umgänge, hennes passivt aggressiva uppförande mot mig och mina äldsta barn, utfrysningen osv.
Titt som tätt sker detta än idag, (vi är uppe i år 5 av detta) jag är psykiskt trött på det, jag är trött på att förklara för min man att jag inte orkar med, att det gör ont i mig att bli ignorerad i sällskap med hans familj trotts att jag visar min bästa sida, involverar och är allmänt artig mot henne.

Jag vill bort, börja om,  bosätta mig närmre mina äldsta barns pappa så deras umgänge förenklas. Detta är något ena barnet uttryckt ett önskemål inför och JAG vill, jag ser bara fördelar både relationsmässigt för mig min partner, alla barn och även ekonomiskt.
KANSKE tom blir relationen till makens mamma bättre av en flytt.

Jag vet inte, men det är så många anledningar som gör att jag vill bort menfrämst känslan att vara på ett ställe där jag inte har någon vän, släkting.. bara en svärmor som alltid är upptagen när jag frågar om hon vill ses på en fika men sen ringer till min make och frågar när han är hemma för hon vill inte vara här när bara jag är hemma..känner mig så otillräcklig inför detta och jag förstår att detta troligtvis har att göra med något problem hos min svärmor men det går ut över mig, mitt äktenskap, min mående.. det har varit så pass mycket sånthär under åren och jag känner mig så trött, sliten, ledsen och sårad.

Jag är inte mig själv och har inte varit det på flera år..