Vilken relation har ni med era pojkar idag? Jag har två unga söner själv och mammor med döttrar kring mig säger att de ser fram emot en mamma-dotter-relation när tjejerna är stora som kommer vara SÅ speciell och att de därför är tacksamma att de fått döttrar och inte söner.
Så vill gärna höra från er med vuxna söner hur ni upplevt det?
Vilken relation har ni med era pojkar idag? Jag har två unga söner själv och mammor med döttrar kring mig säger att de ser fram emot en mamma-dotter-relation när tjejerna är stora som kommer vara SÅ speciell och att de därför är tacksamma att de fått döttrar och inte söner.
Så vill gärna höra från er med vuxna söner hur ni upplevt det?
Beror så klart helt på vad för relation man vill ha och tänker på.
Jag har ingen direkt relation med min mamma utöver artighet och tvånget att man måste höra av sig. Inte för att jag vill eller har något utbyte av det utan mest för att det bara ska vara så.
Har aldrig haft något utbyte av min mamma på något plan. Inte ens som barnvakt/mormor.
Med tanke på min egen relation till min mamma så har jag varit supernoga med att lära mina söner att prata känslor, talat om för dem hur mycket jag älskar dem som personer - inte för vad de gör/presterar, varit noga med uppmuntran och peppning osv.
Deras far är arbetsnarkoman och har alltid prioriterat sig själv i första läget så även om de delar intressen med sin pappa (jag är väl insatt i dem också och har inga problem att hänga med) så är det till mig de kommer för att prata av sig om saker och ting då de vet att jag lyssnar och alltid finns tillgänglig - tar mig tid.
Som de själva säger: jag finns och har alltid funnits där för dem!
Äldsta vill gärna att jag följer med och köper kläder - även om han betalar själv...
Äldsta har även velat ha med mig - inte sin pappa! (vi är skilda) när han tittat på hus osv.
Det kändes faktiskt stort för mig. Min son vänder sig till mig som mamma för att följa med på husvisning för en ev framtida husaffär.
Jag som person är ingen "tjejmamma" och har själv aldrig gillat typiska tjejsaker - rosa, prinsessa, dockor osv, så jag är så klart supernöjd över söner!
Det där beror ju helt på personligheten hos både barn och förälder.
Min mamma har alltid varit väldigt på mig. Så länge jag var ung och tyckte och gjorde som hon, så var hon urförtjust. När jag sedan försökte börja sätta gränser (alldeles för sent, närmare 30) så blev hon helt bestört. Vi har haft hundratals konflikter genom årtiondenas lopp och jag har tagit skada av allt som hänt och min känsla av maktlöshet och utsatthet i allt detta.
Nu har jag en nioårig son som jag har en jättebra relation med. Sonens pappa har en bror och de har världens bästa relation med båda sina föräldrar. Men föräldrarna är också väldigt vettiga och har alltid låtit sönerna göra som de vill, men med goda råd i bakfickan.
Jag har mycket bättre kontakt med min (f.d.) svärmor än med min mamma. Tyvärr har det inneburit komplikationer då vi tvingats dölja för min mamma att sonen ibland åker till farmor och farfar (som han trivs bättre med än med mina föräldrar) för att min mamma annars skulle ha blivit galen.
Så i vårt fall är det så att min mamma har en dålig relation med sin vuxna dotter, medan min sons farmor har en god relation med sina två vuxna söner.
Har två vuxna söner som båda flyttat en bra bit härifrån (pga studier) så därför ses vi inte så ofta. Däremot pratar vi i telefon flera gånger i veckan. Ibland blir det ett kortare samtal och ibland pratar vi i timmar.
Den yngsta (21 år) har nyss fått en flickvän som vi inte fått träffa än men vi hoppas att det blir snart. Den äldsta (26 år) är sambo sedan ett år tillbaka, med en jättego´ tjej.
Jag har en fantastisk relation till båda mina söner, dock har den yngste och jag mer gemensamma intressen. Den äldste är mer lik min man så det händer att
vi / dem åker iväg själva på något som inte intresserar resten av familjen.
När det gäller sonens sambo så har jag en mycket nära relation även till henne. Hon ringer ofta för att prata med mig om allt möjligt. Relationen till hennes egen mamma är tyvärr lite ansträngd av olika skäl.
Kort sagt så har jag en väldigt bra relation till mina söner och jag kan inte tänka mig att det är någon skillnad mot om jag haft döttrar.