Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?

Anonym (Empty spaces)

Tue 23 Apr 22:47
6 svar

Citera Visa endast Anmäl

Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?

Jag sitter ensam i min säng. Varje dag. Jag gör verkligen inte mycket mer än så. Jag går upp mellan 11 och 13.30 och fixar frukost, som jag äter i sängen, framför tvn. Jag går på toa när jag behöver, sen får jag och sätter mig i sängen. Framför tvn. Om jag är duktig tar jag på mig min gamla fitbit och går runt i lägenheten, kanske 1000 steg. Från balkongdörren i vardagsrummet till köksfönstret till badrummet, tillbaka till balkongdörren. Fram och tillbaka. Med några dagars mellanrum går jag de 2000 stegen till affären och tillbaka. Fyller på förrådet av kycklingdelar, Fläskkarré, bacon, ägg och kalla såser. Ibland något godis eller glass om det finns någon nyhet eller något jag älskar på extrapris. Ibland köper jag massor av godis som jag gömmer för mig själv i garderoben i andra sovrummet.

På tvn ser jag samma saker dag in och dag ug. Samma skapare och ofta samma videos, om inget nytt kommit. Ibland dyker en tanke upp på saker jag borde göra som inte blir gjort, inköp jag inte har råd med, mat som jag aldrig lagar. Då och då knackar något litet minne på om tider som flytt. Jag har dock inte så mycket positivt att minnas då det blir mest jobbigt.

Sen går jag och duschar, varje kväll. Jag kan inte sova annars, och knappt ens då. Min hud har verkligen fått spel pga det antar jag, torra fläckar, böjveckseksem, självsprickor på axlarna.

Och så går dagarna. Jag sitter här i samma två T-shirts som jag altinerar mellan, I en lägenhet på 60 kvadrat som jag bara utnyttjar 20-25 av, ont om pengar och tom på glädje. Tom är verkligen rätt ord. Jag är inte ledsen mer än ibland. Jag är bara tom.

Jag kan inte "prata med någon". Jag har ingen, och jag har inget förtroende för vården. Så jag ropar ut i etern.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?
Anonym (Hmm)

Tue 23 Apr 22:49

#1

Citera Visa endast Anmäl

Jag känner igen mig i det. Hur gammal är du? Jobbar du?
Anonym (Empty spaces) Trådstartaren

Tue 23 Apr 22:55

#2

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Hmm) skrev 2024-04-23 22:49:36 följande:
Jag känner igen mig i det. Hur gammal är du? Jobbar du?

Jag är 32, jobbar inte, har sjukersättning.
Anonym (Skipper)

Tue 23 Apr 23:03

#3

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Empty spaces) skrev 2024-04-23 22:47:22 följande:
Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?
Jag sitter ensam i min säng. Varje dag. Jag gör verkligen inte mycket mer än så. Jag går upp mellan 11 och 13.30 och fixar frukost, som jag äter i sängen, framför tvn. Jag går på toa när jag behöver, sen får jag och sätter mig i sängen. Framför tvn. Om jag är duktig tar jag på mig min gamla fitbit och går runt i lägenheten, kanske 1000 steg. Från balkongdörren i vardagsrummet till köksfönstret till badrummet, tillbaka till balkongdörren. Fram och tillbaka. Med några dagars mellanrum går jag de 2000 stegen till affären och tillbaka. Fyller på förrådet av kycklingdelar, Fläskkarré, bacon, ägg och kalla såser. Ibland något godis eller glass om det finns någon nyhet eller något jag älskar på extrapris. Ibland köper jag massor av godis som jag gömmer för mig själv i garderoben i andra sovrummet.

På tvn ser jag samma saker dag in och dag ug. Samma skapare och ofta samma videos, om inget nytt kommit. Ibland dyker en tanke upp på saker jag borde göra som inte blir gjort, inköp jag inte har råd med, mat som jag aldrig lagar. Då och då knackar något litet minne på om tider som flytt. Jag har dock inte så mycket positivt att minnas då det blir mest jobbigt.

Sen går jag och duschar, varje kväll. Jag kan inte sova annars, och knappt ens då. Min hud har verkligen fått spel pga det antar jag, torra fläckar, böjveckseksem, självsprickor på axlarna.

Och så går dagarna. Jag sitter här i samma två T-shirts som jag altinerar mellan, I en lägenhet på 60 kvadrat som jag bara utnyttjar 20-25 av, ont om pengar och tom på glädje. Tom är verkligen rätt ord. Jag är inte ledsen mer än ibland. Jag är bara tom.

Jag kan inte "prata med någon". Jag har ingen, och jag har inget förtroende för vården. Så jag ropar ut i etern.

Jag tolkar som att du uttrycker ett behov av att fylla den tomheten med något? Jag tänker aktivitetsmässigt. Vad gillar du att göra för saker? Kanske kan brainstorma med dig. Är du social, gillar du sociala sammanhang, är du pysslig? Gillar du djur?Du verkar anstränga dig för att gå, kanske orientering eller geocaching skulle vara något som ger dig en gnista?
Anonym (Empty spaces) Trådstartaren

Tue 23 Apr 23:25

#4

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Skipper) skrev 2024-04-23 23:03:13 följande:
Jag tolkar som att du uttrycker ett behov av att fylla den tomheten med något? Jag tänker aktivitetsmässigt. Vad gillar du att göra för saker? Kanske kan brainstorma med dig. Är du social, gillar du sociala sammanhang, är du pysslig? Gillar du djur?Du verkar anstränga dig för att gå, kanske orientering eller geocaching skulle vara något som ger dig en gnista?
Jag gillar inte att göra någonting. Inte något jag kan göra i alla fall. Jag spelade musik när jag var barn, gick AF. Men här kan jag inte göra det, då stör jag grannarna. Jag hade en hund förut, sen tonårstiden, men hon gick bort för ett par år sedan och jag har inte råd att ha en nu. Ibland försöker jag skriva något men jag gör mig själv bara ledsen för allt jag skriver handlar i slutändan bara om lidande. Förr lade ag pussel men nu har jag inget bord att lägga på och inte råd att köpa nya. I julas köpte jag färgpennor med tanken att jag skulle lära mig rita men det var ju 200 kr i sjön för jag fick faktiskt streck i bild för jag barså dålig och jag har inte blivit bättre.

Jag ser att jag är väldigt negativ just nu. Sorry.
Anonym (Skipper)

Wed 24 Apr 01:15

#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Empty spaces) skrev 2024-04-23 23:25:52 följande:
Jag gillar inte att göra någonting. Inte något jag kan göra i alla fall. Jag spelade musik när jag var barn, gick AF. Men här kan jag inte göra det, då stör jag grannarna. Jag hade en hund förut, sen tonårstiden, men hon gick bort för ett par år sedan och jag har inte råd att ha en nu. Ibland försöker jag skriva något men jag gör mig själv bara ledsen för allt jag skriver handlar i slutändan bara om lidande. Förr lade ag pussel men nu har jag inget bord att lägga på och inte råd att köpa nya. I julas köpte jag färgpennor med tanken att jag skulle lära mig rita men det var ju 200 kr i sjön för jag fick faktiskt streck i bild för jag barså dålig och jag har inte blivit bättre.

Jag ser att jag är väldigt negativ just nu. Sorry.
Du skulle nog gynnas av att aktivt försöka bryta det negativa tankemönstret. Hjärnan fungerar lite som en nätverk där man håller vissa vägar öppna. Du kanske besöker negativa tankar ofta så då lär du hjärnan att fungera så, För att de mer positiva tankarna ska ta över så behöver du i så fall göra en aktiv ansträngning att öppna dessa dörrar. Tänk på små saker och ansträng dig för att behålla känslan. Ingenting som sker över en natt, men trägen vinner.

ta t ex dina färgpennor, det var egentligen ganska komiskt (du behöver väl inte ha bästa betyget i bild för att kunna skapa något heller) Du ser det som negativt.

vad sägs om att gå till biblioteket? de kanske har bord för pusselläggning eller andra aktiviteter, kanske som samtalspartner för någon som vill lära sig språket. Kanske tillverka korta filmsnuttar med hjälp av ai (du skriver ett prompt och filmsnutten tas fram) Kanske kolla på antagning.se. Det finns en del kreativa utbildningar. Du kanske skulle gynnas av en beskrivning av ett tänkt projekt i en kreativ miljö och sen låta tankarna spåna. Finns en del utmaningar på nätet vare sig det är grafiskt eller tvåltillverkning.

lycka till, finns mängder med saker du kan falla tomrummet med!
Anonym (Ja...)

Wed 24 Apr 03:58

#6

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Empty spaces) skrev 2024-04-23 22:47:22 följande:
Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?
Jag sitter ensam i min säng. Varje dag. Jag gör verkligen inte mycket mer än så. Jag går upp mellan 11 och 13.30 och fixar frukost, som jag äter i sängen, framför tvn. Jag går på toa när jag behöver, sen får jag och sätter mig i sängen. Framför tvn. Om jag är duktig tar jag på mig min gamla fitbit och går runt i lägenheten, kanske 1000 steg. Från balkongdörren i vardagsrummet till köksfönstret till badrummet, tillbaka till balkongdörren. Fram och tillbaka. Med några dagars mellanrum går jag de 2000 stegen till affären och tillbaka. Fyller på förrådet av kycklingdelar, Fläskkarré, bacon, ägg och kalla såser. Ibland något godis eller glass om det finns någon nyhet eller något jag älskar på extrapris. Ibland köper jag massor av godis som jag gömmer för mig själv i garderoben i andra sovrummet.

På tvn ser jag samma saker dag in och dag ug. Samma skapare och ofta samma videos, om inget nytt kommit. Ibland dyker en tanke upp på saker jag borde göra som inte blir gjort, inköp jag inte har råd med, mat som jag aldrig lagar. Då och då knackar något litet minne på om tider som flytt. Jag har dock inte så mycket positivt att minnas då det blir mest jobbigt.

Sen går jag och duschar, varje kväll. Jag kan inte sova annars, och knappt ens då. Min hud har verkligen fått spel pga det antar jag, torra fläckar, böjveckseksem, självsprickor på axlarna.

Och så går dagarna. Jag sitter här i samma två T-shirts som jag altinerar mellan, I en lägenhet på 60 kvadrat som jag bara utnyttjar 20-25 av, ont om pengar och tom på glädje. Tom är verkligen rätt ord. Jag är inte ledsen mer än ibland. Jag är bara tom.

Jag kan inte "prata med någon". Jag har ingen, och jag har inget förtroende för vården. Så jag ropar ut i etern.

Som svar på din fråga: ja, det du beskriver låter definitivt som en depression. Tyvärr är det ju svårt att hitta en lösning om du inte har någon att prata med och inte heller vill vända dig till vården; att helt på egen hand ta sig ur en depression är väldigt svårt... Finns det ingen möjlighet att du iaf kan få hjälp med medicinering via vården? Med rätt medicin kan du ju iaf komma ett steg på vägen tänker jag? Eller är ditt förtroende för vården så skadat att du inte öht vill ha med dem att göra?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?

Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?

INNEHÅLL