• Alva87

    Är min relation med min make "normal"?

    Hej. Jag har varit tillsammans med min man i 20 år, gift i 14 år. Vi har ett gemensamt barn. Men jag kan inte sluta undra om hans sätt att bete sig mot mig är normalt. Jag har börjat läsa på lite om personlighetsstörningen narcissist och flera av kännetecknen stämmer in på hans beteende. Men jag känner enorm skuld och skam och börjar inse att jag troligen är medberoende då jag skyddar hans beteende i vissa situationer. Lite kort om hur han är:
    - Han växlar humör från en dag till en annan och utför silence treatment om han inte fått sin vilja igenom eller om jag inte haft sex med honom, han straffar mig och det får mig att känna obehag och må dåligt då energin i rummet blir helt annorlunda.
    - Han får raseriutbrott och kan skrika för full hals. Helt obryd om att folk runtomkring ser honom och jag känner sån skam. Han bråkar för småsaker och han får dessa utbrott framför våran son. 
    - Han säger att han måste "tömma pistolen" annars måste han göra det på annat håll" han menar då såklart samlag.
    - Han säger att jag inte får ha sociala medier, då det bara är folk som flörtar där.
    - Om jag inte närmar mig honom så är det för att jag inte känner mig trygg med honom, men då anklagar han mig för att vara otrogen, eller anklagar mig för att gå igenom en depression och han projicerar detta i mig, även att min son har börjat säga "mamma var inte så nere".. men herregud. Jag mår bra, bara inte med min man runtomkring mig då han beter sig som ett svin. 
    Han hjälper inte till med vår son om jag inte ber honom göra det, han jobbar inte sedan 2 år tillbaka då han säger att han är smartare än så och inte "luras av det svenska systemet" så jag försörjer oss med min låga lön. Är detta OK?

  • Svar på tråden Är min relation med min make "normal"?
  • Alva87
    Anonym (Stephanie) skrev 2024-04-16 12:32:39 följande:
    Jag är själv utlänning, men jag kunde utläsa ur ditt första inlägg att han förmodligen var därifrån. Beteendet känns igen, tyvärr!!
    Jag förstår. Det blir ju lite av en kulturkrock med, jag förväntas vara en hustru som bara tänker på min man och hushållet. Men jag tänker inte tolerera det. Häromdagen fick jag höra att han inte vet om han tycker att vissa män gör rätt som behandlar kvinnor sämre då dom annars får för mycket luft! Alltså på riktigt? För det första..  dina idiotiska tankar kan du hålla för dig själv och utbilda dig för fan i ämnet jämställdhet. Känns som att jag är gift med en mansgris och skitstövel. Men jag räknar ner dagarna till en bättre livskvalité och får stå ut et tag till  {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (Em)

    Så himla bra av dig att flytta till Sverige. Varken du eller din son kan någonsin må bra av det liv ni lever nu. 


    Han var klok nog att ändra sig först när ni bodde utomlands, för där har du inget socialt nätverk. Det är så det börjar. Han vet att kan bete sig illa för att du inte har något annat stöd.

    Ta tillbaka kontrollen nu, det är verkligen på tiden! Han får klara sig bäst han vill nu utan inkomst. Du har inget att förlora, medan han har allt. Han tror inte att du kommer våga ta steget, bevisa att det inte stämmer.

    Det är dags för dig och sonen att få ett lugnt, behagligt liv med glädje! ❤️

  • Alva87
    Anonym (Stephanie) skrev 2024-04-16 12:31:24 följande:
    Så modigt av dig! Du gör helt rätt utifrån det du har berättat här i tråden. Det låter som att ert liv tillsammans har kommit till sin ände och att du skulle få det bättre här i Sverige på alla sätt och vis. 

    Det låter ju jättejobbigt att bo så smått och på hotell dessutom. Jag önskar dig all lycka till.
    Tack så jättemycket Hjärta
  • Anonym (Usch)

    Lämna omedelbart. Finns inget normalt i det du beskriver.

  • Anonym (Ui)

    Att du ens behöver fråga om det är okej... Skilj dig, helst igår. Se till att ha koll på alla hans konton ifall han gömmer pengar från dig. Vet inte om du kan se på hans deklaration vilka banker han har sparande hos. 
    Men Skilj dig, han är sjuk i huvudet. Påminner lite om mitt ex. 

  • Anonym (Bleep)

    Jättebra att du lämnar honom! 


    Berätta också för dina släktingar direkt nu vad som är på gång och varför. Du har inget, inget, att skämmas för men du kommer behöva deras stöd och säkerheten i att de vet läget. 

  • Anonym (Nej)
    Alva87 skrev 2024-04-16 11:53:30 följande:
    Han städar knappt, är ute med vänner eller slappar hemma. Jag lagar mat, handlar, tvättar, planerar, pluggar heltid och har hand om räkningarna e.tc. Han tror inte på pension, han tror att staten kommer att ta pengarna.. han investerar i valutor e.tc vilket han ska spara pengar till sin pension.
    Bra att du nu tagit beslut att lämna. Se till att skilja dig också, så du verkligen blir fri. Stort lycka till, hoppas du uppdaterar tråden när du lyckats lämna. Heja dig!
  • Anonym (Omg)
    Alva87 skrev 2024-04-16 11:43:58 följande:

    Tack alla för er snabba respons. Jag känner mig hjälp och maktlös och tog chansen att finna stöd och pepp i detta forum - vilket jag verkligen känner att jag fått.

    Min man är helt kapabel till att arbeta, han fick bara nog en dag och sa upp sig. Han investerar pengar i aktier och krypto men vinsten ser jag inte skymt av. Han håller dock hårt i pengarna, jag och min grabb har en "viss summa" per dag som vi får använda. Jag har stått på mig och vi har haft många konflikter kring detta, vilket resulterade i att han skickade hälften av våra pengar till mig.

    Anledningen till att jag stannar är för att vi befinner oss utomlands på hans initiativ, jag är väldigt sårbar här utan varken vänner eller släkt. Jag har varit utomlands nu i snart 1,5 år och har behövt försvara mig otaliga ggr varför jag vill hem till Sverige. Han säger så taskiga saker, att jag inte har vänner i Sverige och att min släkt inte bryr sig om mig. Nu märker jag att han börjat bli allt mer kontrollerande, jag gissar att han känner av att jag "synat hans bluff" och lärt mig hans beteende. 

    Kort sagt, jag har med ett vuxet barn att göra. Finns det något oesexigare med än man som ligger i sängen med mobilen i ena handen och den andra innanför brallan hela dagen? Jag pluggar heltid på distans och tar hand om grabben och alla hans aktiviteter. 

    Jag har bestämt mig för att lämna honom. Jag har försökt 3 ggr här. Men då blir han galen och springer efter mig och skriker. Senast var det på boendet där vi bor inför all personal, han skrek och var helt galen.

    Jag tänker bete mig som en grå sten, vara tråkig som fan. Svara sakligt på hans anklagelser och inte visa starka känslor. Jag ser att han blir galen av att min empatiska sida försvunnit, det är som att jag har matat hans ego hela den här tiden. Han har för övrigt (trots påtryckningar från mig) sett till att vi bor i ett hotellrum på 30 kvm..i 1,5 år. Jag håller på att tappa det.

    Jag har bokat min och min sons hemresa till Sverige, han tror att jag kommer "hata sverige" lika mkt som han och komma tillbaka till utlandet. Men jag kommer ringa honom och meddela om skilsmässa. 

    Tack för erat stöd. Jag har inte pratat med nån vän eller släkt om detta, jag skäms så oerhört. Men nu när jag ser att min son tippar på tå och börjar bli medberoende så måste jag ut.


    Riktigt starkt jobbat TS!

    Dock undrar jag: Bör du inte säga att ni ska på semester hemma istället för "jag lämnar dig"? Din man känns farlig helt ärlig, kanske bättre att lura honom att ni bara ska iväg en kort tur och väl på trygg mark berättar du att ni aldrig kommer tillbaka?

    Detta för också tankar till sonens ålder. Är han ett barn fortfarande så är det ännu viktigare att du ser till att få hem dig och sonen, annars kanske han håller kvar honom mot bådas vilja?

    Och skäms inte - att han är helt tappad är INTE ditt fel! Du är stark som lämnar!!! Heja dig!!!
  • Anonym (Frida)
    Anonym (Omg) skrev 2024-04-16 22:04:17 följande:
    Riktigt starkt jobbat TS!

    Dock undrar jag: Bör du inte säga att ni ska på semester hemma istället för "jag lämnar dig"? Din man känns farlig helt ärlig, kanske bättre att lura honom att ni bara ska iväg en kort tur och väl på trygg mark berättar du att ni aldrig kommer tillbaka?

    Detta för också tankar till sonens ålder. Är han ett barn fortfarande så är det ännu viktigare att du ser till att få hem dig och sonen, annars kanske han håller kvar honom mot bådas vilja?

    Och skäms inte - att han är helt tappad är INTE ditt fel! Du är stark som lämnar!!! Heja dig!!!
    Håller med! TS var försiktig. Spela med dessa sista dagar. Lycka till och som sagt, uppdatera <3
  • Anonym (Lis)
    Alva87 skrev 2024-04-16 11:43:58 följande:

    Jag har bokat min och min sons hemresa till Sverige, han tror att jag kommer "hata sverige" lika mkt som han och komma tillbaka till utlandet. Men jag kommer ringa honom och meddela om skilsmässa. 

    Tack för erat stöd. Jag har inte pratat med nån vän eller släkt om detta, jag skäms så oerhört. Men nu när jag ser att min son tippar på tå och börjar bli medberoende så måste jag ut.


    Bra beslut TS, heja dig!! 


    Bra tänkt att du inte berättar för honom förrän du är i Sverige, bättre att ta det på telefon på behörigt avstånd.

    Var saklig i det samtalet. Skriker han eller är otrevlig så säg vänligt att du kommer lägga på och ni kan prata när han lugnat sig. Finns en risk att han försöker provocera dig för att få dig att tappa det, crazy-making, avsluta samtalet isåfall. 

    Berätta för släkten så fort du är hemma i Sverige så du har stöd. Fortsätt skriva ner, bra påminnelse om du nån gång tvekar.
    Lycka till!

  • Anonym (undrar)

      är du säker på att du kan resa ut med sonen utan pappans tillåtelse?jag har bott i ett land därnere och då måste pappan godkänna att jag reste ut med barnen.

Svar på tråden Är min relation med min make "normal"?