Anonym (Snuttiefia) skrev 2024-04-13 16:57:43 följande:
Det gör jag nog inte, men känner många som är separerade och det är alltid samma historia. Allt bara går rent åt helvete och barn som hamnar i kläm. Det snackas skit och alla styrker medhårs så föräldrarna till slut tror på riktigt att den andre borde låsas in på psyket ungefär. Det är aaaaalltiiiid samma saker som klagas på. Man tror att den andre lider av allvarlig psykisk ohälsa, är narcisstist eller bara är ute efter pengar. Hur kan det bli så? Har inte någon nåt ansvar att hjälpa föräldrar? Barnen mår skit. Framförallt när de blir äldre och förstår mer. Och föräldrarna gör allt för att vara bättre än den andre snarare än att faktiskt se sitt barns behov.
Oj, vad befinner du dig i för kretsar där föräldrar beter sig så?
Jag känner flera skilda föräldrar som samarbetar alldeles utmärkt kring barnen och inte har någon särskild osämja, utan är hövliga och vänliga mot varandra.
Jag jobbar även med barn och har mycket kontakt med föräldrar, och även där är det så att de allra flesta samarbetar bra och är eniga om att se barnets bästa. Och visst, man kan ha olika uppfattning om hur barnets bästa ska vara och uppnås, men det går oftast att lösa med diskussion.
