• Ayamesan

    Vill försonas med min dotter

    Som bakgrund så flyttade jag hit till Sverige från Japan när jag var 20 för studier och så småningom en utvidgning av familjeföretaget. Och efter att ha levt i ett strängt hem gick jag loss och festade en hel del och blev gravid med trillingar efter ett engångsligg. Eftersom jag alltid har varit en arbetsnarkoman ovanpå det hela fick döttrarna främst bo hos deras fader och jag hade dem varannan helg efter att de hade slutat amma och senare vissa lov. Men jag brukade tycka om att varva ned på helgerna med en del vin så jag hade ett missbruk kan man säga, något som slog ut på att speciellt ena dottern idag hatar alkohol.
    Så småningom träffade jag min man och vi fick en dotter 97 och tjejerna var fantastiska storasystrar, speciellt den mellersta som annars alltid har varit lite blyg och introvert. Men eftersom hon utvecklade reumatism så blev hon lite särbehandlad negativt av mig eftersom det sågs som en svaghet. Och jag var kanske lite svartsjuk för hon har alltid varit en pappas flicka och delade hans motorintresse. Och jag vill påpeka att jag vet att jag gjorde väldigt fel så min dotter bär ingen skuld i att vi inte pratar idag.

    Iallafall för att komma till saken så 2006 strax efter att tjejerna hade fyllt 14 år blev mellantjejen av trillingarna våldtagen och illa skadad på väg hem från en fest. Och på grund av min stränga uppfostran blandat med alkohol så jag inte reagerade så jättebra utan gav henne en örfil och försköt henne medan hon  fortfarande var på sjukhuset. Sedan pratade vi inte med varandra på sju år och under tiden fick deras lillasyster en hjärntumör och gick bort strax efter hennes 14årsdag. Det blev en väckarklocka för mig, speciellt efter att hon på sina systrars begäran sjöng på begravningen för hon har en fantastisk röst.  Jag lade efter yngstas död två år på att bli fri alkoholen innan jag sökte kontakt med min förskjutna dotter för att börja försöka gottgöra henne och lära känna de två döttrar hon fick efter våldtäkten. Och ja vi har tvillingar i släkten.


    Jag försökte bland annat med att bjuda henne och hennes systrar på en resa för att hon skulle få lära känna sitt japanska arv. Tyvärr ville inte min familj träffa henne eftersom de fortfarande ser henne som en skam så jag kom på iden att hon kunde komma ned veckan efter och vi skulle ta in på ett spahotell och försöka connecta igen samtidigt som det skulle vara bra för hennes leder. Men hon tackade nej så det blev bara en resa med de två andra tjejerna. Jag och de två andra döttrarna har ett bra förhållande för de väljer ingen sida på sin systers begäran. Men vet att skulle de behöva välja sida skulle de så klart välja henens eftersom de tre är supertigha även om de har vitt skilda personligheter.

    Nu för några månader sedan gav sig en av männen som var på henne när hon var 14 sig på henne igen och jag tänkte att jag skulle vara där för henne som jag inte var för henne första gången och helt enkelt göra rätt denna gång. Men det närmsta jag kom var att jag fick trösta henne efter att hon bröt ihop men att hon vidhåller att hon lärde sig att leva utan mig. Jag har också försökt genom att erbjuda att kunna fixa en lägenhet till hennes döttrar nu när de har börjat gymnasiet och sen hjälpa dem med körkort. Men det tackades också nej till. Så jag vet inte vad jag ska göra för jag vill inte missa fler av hennes och hennes döttrars liv. Utan jag har redan missat flera milstolpar i deras liv och jag vill inte missa fler.

  • Svar på tråden Vill försonas med min dotter
  • Anonym (M)

    Du kan inte göra något utan du får vara acceptera att din dotter aldrig vill ha kontakt med dig och art du aldrig får kontakt med dona barnbarn. 

    Förövrigt tycker jag historian låter lite väl påhittad. 

  • Anonym (Bara nej!)
    Anonym (nja) skrev 2024-04-03 21:54:31 följande:

    Alltså... Nope. Nej. Näpp.


    Håller med. Bara nej! Ett stort fett nej.
  • Anonym (Men åh...)

    Alltså, jag fattar hur fruktansvärt jobbigt detta måste kännas för dig (jag väljer att tro att tråden inte är påhittad), och hur mycket du ångrar det du gjort. Tyvärr är jag väl böjd att hålla med de som hittills svarat: tyvärr är detta inte något du kan göra nåt åt; du får helt enkelt bara acceptera att det du gjorde var helt oförlåtligt, och att din dotter självklart inte bara kan glömma ett sånt svek och börja om på nytt. Samtidigt vill jag ändå säga att du ska försöka att inte klandra dig själv - det du gjorde var som sagt oförlåtligt och ett fruktansvärt svek, men samtidigt är det inte lätt vare sig att gå emot sin uppfostran eller sitt missbruk. Du måste acceptera konsekvenserna, samtidigt som du inte ska vara för hård mot dig själv, eftersom det på sätt och viss inte var ditt fel att du gjorde som du gjorde.

Svar på tråden Vill försonas med min dotter