Anonym (Huh) skrev 2024-04-03 16:12:10 följande:
Ts verkar inte ha intresse av att skaffa en nära relation med syskonbarnen då de är så små och ointressanta, inte heller engagera sig med ungdomar eller träffa en kvinna som redan har barn, eller adoptera, ffa om han blir ställd med egenansvaret i adoptionen. Det leder mig att tro att ts egentligen är ute efter något annat.
man kan absolut känna barnlängtan enbart pga att man vill ha ett genetiskt arv, men ser man det från en teknisk synvinkel så är det något som borde vara möjligt att bearbeta. Dvs barnlängtan som enbart baseras på att man vill efterlämna sig ett genetiskt arv kanske inte handlar om barnlängtan. Ts skulle kunna gräva i det, kanske handlar om känslor av otillräcklighet egentligen.
Det är klart att jag vill ha en bra relation till mina syskonbarn men jag tror inte att skulle hjälpa min längtan efter en egen familj så pass att det är värt den stora kostnad i min livskvalité som det skulle innebära för mig att bosätta mig i Stockholm.
Jag har flera gånger skrivit att jag är öppen för att träffa någon som redan har barn och där jag kan vara en del av deras liv. Det skull verkligen vara fantastiskt att få uppleva ett eget barn med allt det innebär, men om inte det händer tror jag absolut att jag skulle vara lycklig med styvbarn, där jag faktiskt får vara en del av deras liv.
Jag längtar absolut efter en parrelation också, och ibland kanske den längtan är större än längtan efter ett eget barn, men jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja vara tillsammans med någon som inte har barn och inte vill ha barn någonsin. Jag vill verkligen vara med om att få hjälpa till med läxor, köra till träningar etc.
Jag har ju varit läxhjälp (åt gymnasieelever förvisso) och jobbat på en F-9 skola där jag haft att göra med alla åldrarna, och jag finner helt klart en tillfredsställelse i att se de barnen utvecklas, men det har mer fungerat som ett smakprov på det jag längtar efter än att fylla den längtan.
