Lämna på förskolan när man har semester

Jag tror att de flesta har ganska stor förståelse för att ert arbete inte är en parkpromenad. Men vad du och många av dina kollegor verkar ha svårt att förstå, är att ni inte är de enda med tuffa arbetsförhållanden. Det är många människor som arbetar i branscher där villkoren är tuffa, uppgifterna och tunga (fysiskt eller psykiskt) och arbetsdagarna långa. Det är många som måste pendla långt för att kunna försörja sin familj. Det är många yrken som behövs, för att världen inte ska stanna av. Du kanske bara tänker att en förälder minsann bara sitter och glassar och inte alls sliter, men det du inte vet är att den förälderns insats är den som gör att du kan hämta dina mediciner på apoteket. Eller som gör att läkaren ens kommer in genom dörrarna på sjukhuset med sitt passerkort. 

Vi är många som jobbar med saker som inte syns, men som behövs för att du och alla andra ska kunna ha en smidig och fungerande vardag. Saker som du skulle skrika högt över om de inte fungerade. Så det vore klädsamt och du kunde vidga dina vyer och börja inse att många arbeten är väldigt viktiga och sluta vara så otacksam. 

Anställ fler pedagoger och låt föräldrarna lämna barnen på förskolan när de behöver det. Behov är individuella, ibland behöver man handla, ibland vila och ibland jobba. Tycker även att ett antal minimum timmar i veckan på förskola ska vara obligatoriskt. Det är bra för barnen. 

Slöseri av skattepengar är boven som sätter käppar i hjulen. 

Det blir lättare så fort barnet börjar skolan. Då är det nämligen skolplikt, så då FÅR du inte vara ledig med ditt barn. Du behöver inte heller rusa och hämta med andan i halsen. Livet fick ny mening efter att mitt barn lämnade förskolan för gott. 

Precis, fritids har en natt och dag syn på att ha barnen på plats jämfört med fsk.

Beror lite på. Jag hade nog fört en dialog med förskolan. Hade jag varit tvungen att åka iväg själv på en begravning eller om barnet hade varit väldigt litet och jag skulle separera och behövt ta ut semester för flytt så hade jag tänkt att jag hade kunnat lämna barnet. Men behöver du tre dagars semester för att gå till frisören, shoppa, slappa hemma.. Ja, då hade det ju inte direkt varit acceptabelt! Så det beror helt på omständigheterna skulle jag säga.

Gud ja! Jag har ett barn på vardera ställe. På fritids kan de säga till mig att jag inte borde hämta förrän en viss tid en dag, eftersom de kommer att vara uppe i nåt. Det är viktigare att barnen får hinna klart med vad de ska göra, än att jag ska rusa som en dåre och hämta så snabbt det bara går. Fritidsfröken har till och med sagt åt mig att inte stressa dit, eftersom mltt barn trivs så bra. Alla mår bättre om jag gör klart det jag ska och hämtar lugn och inte stressad. 

På föris har det i perioder varit tvärt om. Ibland känns det som om man aktivt jobbat för att slippa ha barnen där. Det var ständigt gnäll på läget och i information till föräldrarna vad man ofta att barnen skulle hållas hemma, eller hämtas tidigare. Vilket så klart skapade enorm stress hos många föräldrar. 

Det syns ju tydligt i tråden, och även min erfarenhet sen jag hade barn på förskolan, att de som arbetar på förskola verkar liksom förorättade över att de förväntas göra sitt jobb. Det är underbemannade och förskolan är underfinansierad, det håller jag helt med om. Men istället för att lyfta det uppåt, så tar de ut det på föräldrarna, förhoppningsvis inte på barnen. 

Hur kan man gå år efter år och arbeta i en verksamhet man inte kan stå för och bära på sån bitterhet mot dem som har sina barn i verksamheten? Det övergår mitt förstånd.

Sen, det här med att man som förälder, kanske kan få ta en timme för ett läkarbesök och ha barnen kvar på förskolan, bara man frågar personalen. Inte en chans att jag tänker blotta mitt personliga hälsotillstånd för personalen på förskolan. Och för deras arbetssituation, eller mitt barns behov av rimliga dagar, eller ledighet, så gör det ju ingen som helst skillnad om jag har barnet med en timme på ett läkarbesök eller att barnet är kvar på förskolan i sin vanliga vardag den timmen. 

Tyvärr tas detta ut även på barnen, min mamma jobbar sitt sista yrkesverksamma år detta året som förskolefröken och hon vittnar om hur totalt oengagerade personalen är, klagar på föräldrar och sitter och skrollar på sina mobiler istället för att engagera sig tillsammans med barnen. De gör allt för att slippa umgås med barnen och klagar bara på att de är underbemanande men är helt ovilliga att föra dokumentation på att idag har vi inte lyckats med vårt pedagogiska uppdrag pga att vi inte fick tag i en vikare och hade för lite personal.

 

Utan den dokumentationen där det tydligt framgår hur barnen blivit lidande av personalbristen kommer de här förskoleupproren aldrig få gehör hos politikerna.

Sorgligt att läsa. Tyvärr tror jag som du, att det ibland tas ut på barnen också :(

Så länge det är kvinnor som arbetar inom barnomsorgen, vilket det är till 99,9%, så kommer omfattningen av problemen aldrig komma fram i ljuset. Helt ärligt.
För de flesta kvinnodominerade branscher lider av samma åkomma, att man löser saker. Man slår fan knut på sig själv för att lösa så att inte andra blir lidande, att lämna andra i skiten osv. Dvs även om man är 18 barn på två personal pga vikariestopp så löser man det. Man kan inte ha full koll på alla ungar, det finns inte utrymme för "pedagogisk verksamhet" och ett gäng gick för länge med bajs i blöjan. Men man löste det. Sen går man hem och är helt slut. Lojaliteten är fin på pappret men den döljer allt som sker. Och så länge det rullar så rullar det liksom.
Politiken nås aldrig av vad som sker på golvet och ser inga skäl att öka budget.

Samma inom administration, ekonomi, lön etc som domineras av kvinnor. Man vill inte att slappa chefer, inkompetent ledarskap, slarv etc ska drabba "tredje" man. Dvs någon som väntar på pengar (en leverantör), att en medarbetare ska få fel lön osv. Så man gör det lilla extra, stannar en kvart för att vänta in en sen attest, jagar chefer som inte svarar så att den där övertiden bekräftas i HR-systemet i all oändlighet. För att man vill lämna ifrån sig ett bra resultat. MEN på bekostnad av sig själv och det faktum att resursbristen aldrig kommer fram i ljuset. 

Det här måste man sluta med!
Och sen tycker jag att maxtaxan ska höjas. Jag tror att de flesta idag har råd att betala mer än 1300kr mån för barnomsorg. Och de flesta av oss vet att kostnaden egentligen är väldigt mycket högre. En ännu mer finkalibrerad inkomstbaserad modell där jag tex som ligger lite högre i lön kan ha en avgift på säg 2500kr per månad (vilket ändå är VÄLDIGT subventionerat) som dels ger mer pengar på totalen till verksamheten samt att den som har låg inkomst betalar 1000kr istället. Så att istället för 2 x 1300kr = 2600kr får man in 2500kr från mig och 1000kr från den med lägre inkomst = 3500kr totalt.  Man kan inte ha samma pengar in (maxtaxa från föräldrar) utan att politiken skjuter till mer medel SAMTIDIGT som kostnader, löner etc ökar varje år. Vilket är känt på förhand och inte raketforskning.

Får någon som har låg inkomst är 1000kr väldigt mycket pengar.
Men maxtaket kan nog höjas. Fast egentligen borde barnomsorg och -utbildning vara högst upp på regeringens prioritetslista och borde få bättre finansiering även utan höjt maxtaxa.

Tyvärr är det ju kommunerna som måste stå med kostnaderna för barnomsorgen och då kommer det inte tillräckligt högt på agendan. Men håller med dig, det skulle behövas ett förskoleuppror och en ordentlig översyn av förskolan. Och bristfällig bemanning och för stora barngrupper borde lösas uppåt, inte genom att detaljkontrollera föräldrar.

Men en högre egenavgift och bättre finansiering så skulle det finnas utrymme för att lämna barnen den tid man behöver, och en differentiering i egenavgiften utifrån antal timmar barnomsorg kan istället vara incitament att ge barnen rimligare förskoledagar, om det nu är det som är problemet. 

Det var bara ett exempel.
Lägger du 2800kr på mig och 200kr på den som ligger lågt eller till och med erbjuder kostnadsfri förskola för den med väldigt låg inkomst så blir det fortfarande mer på totalen (3000kr är mer än 2600kr). Och min ekonomi skulle inte lida av det.
Och då är jag inte höginkomsttagare. Jag tjänar runt median i svenska mått, likaså min partner. Men vi har i många år varit bortskämda med låga avgifter för förskola i Sverige och bör absolut kunna betala mer. 

Och jag håller med om att fokus behöver läggas på detta. Men jag menar att det förmodligen inte kommer räcka. Även om man fördelar mer pengar till detta statligt eller kommunpolitiskt så KAN de flesta av oss förmodligen tänka sig att betala mer än dagens maxtaxa vilket borde ge väldigt fina möjligheter att exempelvis lagstadga om minskade barngrupper och sätta upp andra tydliga regelverk (som saknas idag) kring detta. Jag har snart inte barn i förskolan längre men det är ändå något av en hjärtefråga och borde vara för fler. De som går i förskolan idag ska ut i samhället så småningom. 

Som sagt håller jag med om att gränsen gärna kan höjas, kanske även procentsatsen lite och, som någon annan föreslog, koppla till vistelsetiden. Dvs. man betalar mer om barnet är på förskolan mer.

Men jag tror inte att detta hjälper, om inte förskolan får högre prioritet. För då skulle högre intäkter från föräldrar inte leder till mer pengar till förskolorna, utan till mindre offentliga pengar. Dvs. det skulle nog bli så att det blir lika mycket pengar som nu, fast med annan fördelning.

Håller med, det får inte bli så att man lutar sig bakåt och drar ner om avgifterna från oss som nyttjar barnomsorgen höjs. Intressanta tankar från rektorshåll hörde jag här, Linnea Lindquists nya podd;
Så Funkar Skolan | Sebastian Noring / Linnea Lindquist (podbean.com)

Senaste avsnittet handlar om just förskolan. 

Alltså barnen går ju där för sin egen skull också. Min yngsta var hemma tills han hade fyllt 2, han började förra månaden .. Jag jobbar bara hemma och en del på helger när pappan passar honom (ska börja plugga heltid till hösten, kanske på deltid innan) så hade nog kunnat ha honom hemma ännu längre egentligen men jag vet att förskolan är bra för honom nu när han är så här stor. 

När jag fick yngsta gick mellanbarnet fotfarande på förskola och jag hade henne hemma mycket då men inte på heltid.. Man har ju rätt att ha barn på förskola även när man är föräldraledig eller arbetssökande.

Det som jag däremot tycker är riktigt äckligt är något som jag såg en förälder göra när mitt mellanbarn nyss hade börjat. Hon var höggravid och jobbade inte (hade hon sagt själv). Så kommer hon med sitt barn och säger att hon har haft feber hela natten men lämnar henne ändå.. Såna människor borde inte ens skaffa barn.
Hade förstått lite mer om hon hade ett något jätteviktigt på jobbet men hon lämnade alltså ett sjukt febrigt barn som antagligen kommer smitta andra och göra så att andra föräldrar missar sina jobb..  för att ligga hemma på soffan.

Men hursomhelst, jag tycker nog du kan lämna barnen så länge de är friska. Det är ju roligare för barnen på förskolan och jag vet hur jobbigt det kan vara att behöva göra ärenden med småbarn ..