Behöver råd om min 7-åriga son och hans kompis med dåligt inflytande

Jag skulle vara 100 % ärlig, men samtidigt försöka visa en neutral ton. Tyvärr, din son är fruktansvärt otrevlig när han är här och sedan våra barn har börjat leka tillsammans har min son förändrats på ett väldigt negativt sätt så de ska nog ta en paus ifrån varandra ett tag. Något i den stilen.

Du talar om för ungen vad som gäller hemma hos er. Du pratar om saken med ditt barn om samma sak. 

Tycker du det är jobbigt nu? Vänta bara. 

Jag skulle aldrig tolerera sådant. Och tro mig-när de är tonåringar minns de vilka föräldrar man är trevlig mot. 

det är ju just därför han inte får vara hos oss längre? Tråkig ton du har

Sorry, mitt svar ovan skulle till ?Dethärärmittnamn?. Blev fel!

Skicka hem honom varje gång han svär, är elak, spottar mat etc. Säg att så beter man sig inte i ert hem. Likaså om din son gör någon av dumheterna, då får kompisen gå hem direkt eftersom din son förlorar privilegiet att ha en kompis hemma pga sitt beteende.
Eller så låter du dem inte leka med varandra alls.

Visst kan en kompis påverka, men de flesta av oss får se de här faserna kring samma ålder. Fasen när de försöker hitta identitet, och det är din reaktion som förälder som styr utfallet.

Haha tråkig ton? :D Herregud så känslig man är... Jag förespråkar bara ärlighet, du behöver inte bli så förnärmad.

Du frågade och fick svar. Men tydligen passade det inte madame. 

Att du skriver här betyder att du är konflikträdd eftersom du behöver tips. Själv förstår jag inte problemet. Har haft ett sådant barn här hemma en gång och han fick åka hem på en gång. Han var störig mot lillasyster och otrevlig överlag. 
Om mina ungar skulle bete sig så vill jag veta. 

Se ovan, jag råkade svara fel person. Ber om ursäkt ❤️

Hur resonerar din son om saken? 

Det hade nog varit ganska avgörande för hur jag reagerade med kompisar till mina jämngamla barn. 

Gång nr 2 elak mot lillasyster hade jag pratat med föräldern och haft punktmarkering om han nu skulle vara här.
Maten hade jag inte lagt nån vikt vid. 

I övrigt som sagt, haft en öppen och ordentlig dialog med mitt barn om dels dess eget uppförande (det är ju dock också en ålder med mer känslor, här har vi haft mer protester osv oavsett kompisar), dels kring mobbing, grupptryck osv. 

Det man gör är att man som några redan skrivit här håller på reglerna man har.

Beter sig inte kompisen får den gå hem. Däremot tycker jag man håller ett vuxet lugn och är tydlig med att barnet är välkommet igen när det kan bete sig.

Dvs, man kritiserar och markerar mot beteendet och inte mot barnet. Man förklarar sen för sitt egna barn att det där är inte ett ok beteende. Att man inte kan styra hur kompisen är annars men hemma hos oss är det inte ok och jag vill inte att du gör så någonstans.

Dottern hade en kompis när hon var liten som jag lätt skickade hem 5 ggr om dagen. Men hon gick hem, lugnade ner sig och kom tillbaka igen varje gång. Dottern gillade henne när det funkade och fann stöd i att vi skickade hem henne när det gick över styr och hon behövde heller aldrig fundera över vilka beteenden vi tyckte var ok.

kompisen lugnade sig när hon blev äldre och jag är faktiskt rätt stolt över att vi hjälpt till att visa henne rätt och fel och att vi varken lät henne hållas eller portade henne för att vi inte orkade eller vågade stå upp. 

Aha, ok. Men, jag tycker som sagt du ska stå fast i detta. Jag hade inte släppt in det där barnet hos mig alls längre och inte uppskattat om de skulle umgås alls faktiskt.

Undrar hur pojkens hemma miljö är?    Kanske sätta sig ner när han är hemma hos er och fråga honom varför han beter se sig på det viset ? Du kanske kan förklara honom att man inte gör så, för att man sårar andra.  Förstöras för honom hur ni har det hos er. 

Jag hade inte låtit sonen umgås med honom! Frågar mamman får du helt enkelt förklara varför.

Usch, vad jobbigt. Det är nog bäst att vara ärligt, även om det är svårt. Men då är det gjort. Dvs. när mamman frågar, säger du att hennes son tyvärr inte förmå att följa era regler hemma hos er och att han därför inte kan komma mer.
Om det är okej för dig att testa igen, kan du ju tilläga det - att ni kanske kan försöka igen efter en månad eller så.

Om mamman verkar vettig hade jag definitivt pratat med henne! 

"Vår son tycker väldigt mycket om din son och vill gärna umgås med honom, men vi har problem med dåligt beteende när de träffas. Vi kan väl snacka ihop oss?"

Det är ju jätteviktigt att man får veta sånt där som förälder - helst så tidigt som möjligt och varje gång, så att man har chansen att styra upp situationen! Barnen har väldigt nyligen kommit in i en ålder då de förväntas umgås med kompisar själva utan stöd från mamma eller pappa, men vissa behöver fortfarande stödet.