Stress av att inte hinna.

Kanske är jag taskig nu, men det är kanske inte optimalt för dig att fortsätta med honom. Känns ju ganska osäkert huruvida han verkligen vill ha fler barn. 

Det jag menar med att min dröm krossats är att jag ser inte hur jag/vi ska hinna få flera barn innan vi anser oss för gamla. Det är viktigt för mig att man har varit ihop ett tag innan man skaffar barn. Se om man funkar att bo ihop och allt därom kring. Sen att det kan ta längre tid nu också eftersom han har en son på 10 år som det också måste kännas bra för.  Sen vet man heller inte hur lång tid det kommer ta att bli gravid heller. Därför känner jag sorg om min dröm. Att det känns omöjlig att nå. Jag vill inte ha barn efter 40. Han vill inte ha barn efter 45. 

Jag vill heller inte kolla upp hur fertil jag är. Skulle svaret vara fel skulle jag få ännu mer ångest. 

Jag vet inte hur jag ska tänka eller hantera detta. 

Jag har tänkt mycket på insemination men jag vill inte vara ensam förälder. 

Det känns som att du måste börja prioritera ?ur du vill ha ditt liv. Är det barn som är yttersta vikt så måste du fokusera på att prioritera ditt liv på ett sätt som gör att du kan nå dit. Det kommer innebära konkret att du måste vara beredd på att både offra saker och att kompromissa i ditt liv. 
Är du verkligen beredd på att göra det som krävs av dig för att få din familj ? 

Du vill ha det omöjliga. Du vill ha varit länge med din partner, du vill ha flera barn och du vill ha fött dem inom en viss tid. Jag förstår att du behöver sörja att det inte blev som du önskade. Sen behöver du fundera på vad som är viktigast för dig och börja agera enligt det.

Att inseminera innebär bara att du är ensam gravid. Förälder kan man vara ändå utan att ha biologiska band. Dvs du kan alltid i efterhand leta en partner som kan tänka sig att leva tillsammans med ditt barn .

Gå i samtalsterapi, du behöver tala med någon om detta som inte är din sambo. 
Du behöver också hjälp med att prioritera ditt liv för det du vill ha är inte möjligt. 

Hur länge känner du att du behöver vara tillsammans med den här mannen innan ni börjar försöka? Kan ni tala om det ock försöka göra upp en ungefärlig  tidsplan? 

Samtidigt kan du ställa dig i kö för insemination, du måste ju inte genomföra det sen ändå. 

Då har du 'säkrat' upp din dröm om att bli förälder om det är så att din kille sen inte vill. 

Men först och främst måste du prioritera. 

Vilket är viktigast, att få bli förälder eller att bli förälder tillsammans med någon? 

 

jag tycker du är i jättebra ålder att skaffa barn i, även om ni väntar upp till 1 år (Max enligt mig) och sedan försöker. Då kan du få barn vid 35. Sedan få ett till innan 40. 
Sätt en gräns till din man. Ställ du även i kö nu för insemination. Som tidigare skrivit, man kan alltid tacka nej när det blir dags .

33 är en jättebra ålder och det är det ett tag till! Två av mina vänner fick barn vid 43 och det har gått jättebra. 

Samma här, men av andra anledningar. Jag har varit sjuk vilket i princip har förstört tiden mellan jag var ca 15-30. Massor med ångest som berodde på kroppsliga besvär, har man nu som först kommit på. Men men. 

Jag känner att jag hade velat träna upp mig. Resa. Göra det där jag missat. Träna för jag har sämst kondis nu efter detta. Hur ska man då orka en förlossning, funderar jag på. 

Är 31. 

Sedan känner jag mig väl inte riktigt där än heller. Men det tror jag beror på att jag ligger back en del. Jag vet att jag vill ha barn. Men jag har en rädsla tror jag som är ivägen. 

Hur länge vill du vänta?