• flemens

    Den om att mörda kvinnan som lämnar en, och finns det verkligen någon skillnad mellan man och kvinna av naturen?

    Oj, det blev ett långt inlägg, men känner att jag måste ha den så, inte minst för att slippa förklara mig efteråt.


    Jag har alltid ogillat den feministiska generaliserande fördomen om "mäns våld mot kvinnor". Samtidigt som jag funnit det intressant att vissa fördomar är mer accepterade än andra av någon lustig anledning, dvs fördomar som påstås "sparka uppåt" på vänsterspråk. Men jag har börjat fundera om inte den "fördomen" har visst berättigande (för sk "fördomar" har ofta bäring i verkligheten, även de "födomar" som just du inte gillar) sk "fördomar" är en ganska så känd överlevnadsstrategi i evolutionen.

    Jag får nu börja med anekdoten mig själv när det kommer till män som mördar kvinnan som vill lämna förhållandet.

    För 20+ år sedan blev jag "övergiven" av "min kvinna" då hon tröttnat på vad jag levererade till förhållandet.

    Jag blev mycket ledsen. Jag söp mig full och kom fram till att det vore bättre (för mig) om hon inte levde längre, att hon inte fann lyckan som hon skulle funnit hos mig någon annanstans.
    Nu ska väl sägas att jag hade inte någon tanke på att ta livet av henne, men fann tröst i föreställningen att om hon råkade dö närmsta framtiden så skulle min smärta försvinna.

    Även, eller kanske just för att jag var? i berusat tillstånd kunde jag reflektera över vad jag just yttrat för tankar, eller känslor snarare. Jag insåg hur bisarrt mitt tänkande, eller känslor som sagt, var. Sedan dess har vi alla läst om de otaliga fall av kvinnomord som skett och sker varje år i liknande situationer.

    "Fördomen" jag har idag är att vissa av feministerna har rätt (det finns ju olika skolor även där), det ÄR skillnad på kvinner och män. Män tenderar att känna annorlunda i så motto att de har lättare att omsätta sina känslor till handling jämförelsevis. Jag tycker mig se sånt i statistiken på hur många kvinnor som mördar sina män som lämnar dem vs tvärtom.

    Generellt sett så är "män odjur" om jag får parafrasera en gammal feminist. En kvinna kan egentligen aldrig känna sig fulltsändigt säker på att gå levande ur ett förhållande. Jo, jag vet att i majoriteten av fallen så händer ingenting, men låt oss bortse från diverse känslor och se det logitskt. Fakta är att det är närmast oändligt fler kvinnor som blir mördade av sina män när de lämnar ett förhållande än tvärtom.

    När vi nu har konstaterat dessa fakta så blir frågan hur man kan ändra på det?
    Är det så enkelt som att det handlar om sk "sociala konstruktioner" som några påstår? Ofta sådana som föreställer sig att det "egentligen" inte finns några skillnader hos män och kvinnor och hur vi uppfattar oss själva beror på "programmering" som vi blivit utsatta för sen födseln. Eller finns det någonting djupare som vi bör undersöka?

    Finns det någon grundläggande skillnad i män och kvinnors hjärnor t.ex? Är det så enkelt, som sagt, att denna eventuella skillnad är grundad i en föreställning om att barn föds som tomma böcker som det är fritt att skriva i för att tillverka dem till ens föreställnings avbild?

    Eller kan det vara så att "av naturen" (och ja, jag vet att många börjar skruva på sig av ren ångest när någon yttrar sig så här ;)) så är kvinnor och män olika i sina känslor (för det är vad det handlar om i grunden när det kommer till att mörda en människa i tron att man själv kommer att må bra av det)

    Eller tror du kanske att vi kommer att "utvecklas" till att komma förbi skillnaderna, vare sig det nu handlar om naturliga eller "konstruerade" sådana?

    Om vi nu, för diskussionens skull, antar att skillnaderna är naturliga. Hur tänker du dig att man ska kunna ändra på det? En "natur" i en mänsklighet?

    Om du är av uppfattningen att skillnaderna mellan män och kvinnor är "konstruerade" och särskilt av det sk "patriarkatet" tror du att det går att ändra på med "fostran" av barn så att de lär sig känna rätt? Kan man inympa känslor på beställning som vi vore robotar att programmera?
  • Svar på tråden Den om att mörda kvinnan som lämnar en, och finns det verkligen någon skillnad mellan man och kvinna av naturen?
  • Tukt

    Nu vet jag inte egentligen vad där är du vill diskutera. Men ditt inlägg innehåller många antaganden, generaliseringar och fördomar (som du till viss del tenderar att ha insikt i)
    Problemet är inte att män och kvinnor i vissa avseende kan vara olika. Problemet är att män i allt högre grad tenderar att agera på sina känslor. Dessa känslor förkläs i en massa antaganden och idéer för att de ska framstå som legitima.
    Hade snubbar i stället kunnat hantera att de har en jobbig känsla i kroppen, och hålla det för just en känsla, så hade ganska mycket varit bättre för alla inblandade.

  • flemens
    Tukt skrev 2024-03-18 15:33:26 följande:

    Nu vet jag inte egentligen vad där är du vill diskutera. Men ditt inlägg innehåller många antaganden, generaliseringar och fördomar (som du till viss del tenderar att ha insikt i)
    Problemet är inte att män och kvinnor i vissa avseende kan vara olika. Problemet är att män i allt högre grad tenderar att agera på sina känslor. Dessa känslor förkläs i en massa antaganden och idéer för att de ska framstå som legitima.
    Hade snubbar i stället kunnat hantera att de har en jobbig känsla i kroppen, och hålla det för just en känsla, så hade ganska mycket varit bättre för alla inblandade.


    Jag vill diskutera, eller ifrågasätta om du vill, det faktum, enligt mig, att vi män är inte som kvinnor och kan aldrig bli det om det nu inte är så att människan är en robot som går att programmera om.


    Men låt oss diskutera ditt antagande om "snubbar". Varför tror du att de, de facto fåtal men ändå skadligt många, inte kan hantera sin "jobbiga känsla i kroppen" på annat sätt än att mörda "sin kvinna"? Mördandet är det yttersta, men det finns än fler exempel på när dessa "män" gör livet surt för kvinnorna på andra sätt och det långt efter att kvinnan "övergivit" dem. Kvinnor blir säkert inte mer upprörda av att bli "övergivna" än män, men varför uttrycker sig deras handlande så radikalt?


    Beror det på att män inte fått "lära sig" att hantera sina känslor? Har kvinnorna fått "lära sig" att hantera det på annat sätt? Har det med mamma att göra egentligen? Eller beror det på att det finns någonting grundläggande hos dem som män som "tvingar" dem att agera som de gör? Vad är det? Är det generna eller "programmeringen" de fått av familjen/samhället? På vilket sätt har programmeringen gått till såpass att så många män anser det som sin "plikt" att ta livet eller göra livet surt för sin föredetta? Som nämnts tidigare så talar ju statistiken sitt tydliga språk.


    Detta "grundläggande" är vad jag är ute efter. Varför kände jag att det skulle vara bättre för mig om kvinnan som "övergav" mig var död? Beror det på hur jag blivit uppfostrad av samhället/familjen eller berodde det på att jag är en man? Vilket spelar roll för de män som väljer, och det medvetet som vuxna individer, att mörda "sin kvinna"?


    Jag förstår nu att det inte är lätt att svara på eftersom man inte vet hur jag växt upp, hur jag blivit "programmerad". Och jag vet inte egentligen. Jag pendlar mellan ett slags moderskomplex och "naturen" när det kommer till mord av kvinnor i denna kontext. I det första fallet att kärlek egentligen handlar om att "hitta tillbaka" till modern eller fadern, men det kanske får bli en annan psykologisk diskussion. Men hursomhelst så tycks det som att "förälderskomplexet" uttrycker sig olika hos kvinnor och män ur den synvinkeln. Varför är män mer benägna till våld mot den de påstår sig älska än kvinnor?

  • Tukt
    flemens skrev 2024-03-18 17:02:17 följande:

    Jag vill diskutera, eller ifrågasätta om du vill, det faktum, enligt mig, att vi män är inte som kvinnor och kan aldrig bli det om det nu inte är så att människan är en robot som går att programmera om.


    Men låt oss diskutera ditt antagande om "snubbar". Varför tror du att de, de facto fåtal men ändå skadligt många, inte kan hantera sin "jobbiga känsla i kroppen" på annat sätt än att mörda "sin kvinna"? Mördandet är det yttersta, men det finns än fler exempel på när dessa "män" gör livet surt för kvinnorna på andra sätt och det långt efter att kvinnan "övergivit" dem. Kvinnor blir säkert inte mer upprörda av att bli "övergivna" än män, men varför uttrycker sig deras handlande så radikalt?


    Beror det på att män inte fått "lära sig" att hantera sina känslor? Har kvinnorna fått "lära sig" att hantera det på annat sätt? Har det med mamma att göra egentligen? Eller beror det på att det finns någonting grundläggande hos dem som män som "tvingar" dem att agera som de gör? Vad är det? Är det generna eller "programmeringen" de fått av familjen/samhället? På vilket sätt har programmeringen gått till såpass att så många män anser det som sin "plikt" att ta livet eller göra livet surt för sin föredetta? Som nämnts tidigare så talar ju statistiken sitt tydliga språk.


    Detta "grundläggande" är vad jag är ute efter. Varför kände jag att det skulle vara bättre för mig om kvinnan som "övergav" mig var död? Beror det på hur jag blivit uppfostrad av samhället/familjen eller berodde det på att jag är en man? Vilket spelar roll för de män som väljer, och det medvetet som vuxna individer, att mörda "sin kvinna"?


    Jag förstår nu att det inte är lätt att svara på eftersom man inte vet hur jag växt upp, hur jag blivit "programmerad". Och jag vet inte egentligen. Jag pendlar mellan ett slags moderskomplex och "naturen" när det kommer till mord av kvinnor i denna kontext. I det första fallet att kärlek egentligen handlar om att "hitta tillbaka" till modern eller fadern, men det kanske får bli en annan psykologisk diskussion. Men hursomhelst så tycks det som att "förälderskomplexet" uttrycker sig olika hos kvinnor och män ur den synvinkeln. Varför är män mer benägna till våld mot den de påstår sig älska än kvinnor?


    Man brukar väl säga, rent vetenskapligt att det finns generella skillnader mellan könen. Men att det på individnivå skiljer mer.
    När det kommer till känslor så är det väl så att alla har dom, och i en krissituation så kan de flesta tänka rätt mörka tankar.
    Att vissa män sedan gör tanke till handling är väl ofta att de känner sig förlorat makt. 
    Det är ju så generellt i samhället. Dess mer makt kvinnor fått, dess mer har vissa män radikaliserats. 
  • Tecum

    Där var många dumheter på en gång och det är väl ingen tillfällighet att de grundlagts i fylledelirium. Mer konstigt är att du  bygger vidare på det och generaliserar utan att ha något underlag frö det. Men grattis, du kommer att få stående ovationer av klicken hatiska kvinnor på FL...

    Du skrev: "Generellt sett så är "män odjur" om jag får parafrasera en gammal feminist. En kvinna kan egentligen aldrig känna sig fullständigt säker på att gå levande ur ett förhållande"

    Jo det kan hon! Generellt sett är män inte alls odjur, då hade vi sett allmänt förekommande våld och mord på kvinnor, varje dag och varje timme. Ser vi till historien var kvinnor rättslösa och iaf vissa män kunde göra vad de ville. Men inte ens då skedde några massmord på kvinnor. De flesta män tycker om kvinnor och DET ligger i deras natur, inte att döda dem.

    Sen har du fått för dig att allt våld mot kvinnor sker i samband med separation. Så är det ju inte, våld inleds och utvecklas i relationen. Långtifrån alla mord sker i samband eller efter separation. 
    Om vi ser till stalking, psykisk terror och att sätta i system att jävlas med exet är det lika vanligt hos kvinnor, de är dock mindre benägna att ta till våld, förmodligen av ren självbevarelsedrift. Så de har inte bättre kontroll över sina känslor än män, hatkänslorna är lika starka.

    Det är betydligt vanligare att män brukar våld mot sig själva än mot kvinnor efter separation, de tar livet av sig.

  • Tukt

    Vad det gäler "män är djur", så var det ROKS ordförande Irene von Wachenfeldt som sa det.
    Hon var såklart feminist, men jobbade med kvinnor som blivit slagna och våldtagna av sina män. Det ger lätt en subjektiv känsla av att det man ser är något generellt. Lite som om man jobbar på sjukhus och tänker att alla människor är sjuka.
    Men det visar också på hur subjektiva känslor styr oss människor. Och en del klarar av att se sig själva lite utifrån i det, andra tar sin subjektiva känsla som sanning.

  • flemens
    Tecum skrev 2024-03-18 17:29:04 följande:

    Där var många dumheter på en gång och det är väl ingen tillfällighet att de grundlagts i fylledelirium. Mer konstigt är att du  bygger vidare på det och generaliserar utan att ha något underlag frö det. Men grattis, du kommer att få stående ovationer av klicken hatiska kvinnor på FL...

    Du skrev: "Generellt sett så är "män odjur" om jag får parafrasera en gammal feminist. En kvinna kan egentligen aldrig känna sig fullständigt säker på att gå levande ur ett förhållande"

    Jo det kan hon! Generellt sett är män inte alls odjur, då hade vi sett allmänt förekommande våld och mord på kvinnor, varje dag och varje timme. Ser vi till historien var kvinnor rättslösa och iaf vissa män kunde göra vad de ville. Men inte ens då skedde några massmord på kvinnor. De flesta män tycker om kvinnor och DET ligger i deras natur, inte att döda dem.

    Sen har du fått för dig att allt våld mot kvinnor sker i samband med separation. Så är det ju inte, våld inleds och utvecklas i relationen. Långtifrån alla mord sker i samband eller efter separation. 
    Om vi ser till stalking, psykisk terror och att sätta i system att jävlas med exet är det lika vanligt hos kvinnor, de är dock mindre benägna att ta till våld, förmodligen av ren självbevarelsedrift. Så de har inte bättre kontroll över sina känslor än män, hatkänslorna är lika starka.

    Det är betydligt vanligare att män brukar våld mot sig själva än mot kvinnor efter separation, de tar livet av sig.


    Jag baserar nu inte bara, som du för övrigt, på icke i detta forum underbyggda källor, utan även på erfarenhet. Inte bara mitt fylledelirium jag hade när jag önskade livet av "min kvinna" utan även det jag sett i min omgivning. Jag har en kollega som blev mördad av sin man när hon ville lämna och fakta är att det mördas 3 gånger fler kvinnor än män när relationen tar slut (dock färre kvinnor än jag trodde efter att ha blivit hjärntvättad av vänstermedia i årtioenden, men ändå). Det är naturligtvis upp till dig att tro på nån anonym tomte på internet eller inte, men jag är inte ute efter att blidka nån bunt vänsterfeminister (eller såna som dig) utan ser ett problem som faktiskt existerar och undrar hur man ska komma till rätta med det.
Svar på tråden Den om att mörda kvinnan som lämnar en, och finns det verkligen någon skillnad mellan man och kvinna av naturen?