Min sambo är aggressiv, vad ska jag göra?

Sök stöd gemensamt, via kommunens familjerådgivning till exempel. Har de inte i egen regi så kan de slussa vidare (fortfarande med reducerad kostnad). Du kanske behöver någon i rummet som kan leda samtalet så att du får fram exakt det du vill och hur du känner.  Och beroende på problembilden så kan en sådan person ofta guida kring lämplig fortsättning för din partner. 

Tack för tipset, det låter som en bra ide! 

Du ska börja med att söka egen bostad och när du har kontrakt meddelar du sambon att du och barnen flyttar ut. Relationen är så klart också över.

Han utsätter er för psykisk misshandel och om du tittar på forskning så visar det att det sätter lika svåra spår i era barns hjärnor som om han faktiskt hade slagit dem. Skulle du tveka på att lämna honom om han slog dem? Om inte så ska det inte finnas någon tvekan nu heller.

Du kommer inte att kunna söka gemensamt stöd hos kommunen, vården eller annat så länge han inte vill, och han vill inte. Han kommer antagligen inte att inse problemet och allt kommer att fortsätta precis som nu, antagligen kommer det snarare att förvärras med tiden. Så lämna honom så snart du kan, det finns ingen anledning att må dåligt längre än nödvändigt.

Förbered bostad och underätta familj och vänner innan du flyttar ut. Skolan bör nog också informeras, men hur det går till bör du ta reda på från familjerådgivning eller polisen. Viktigast är att du och barnen kommer bort från det här snarast.

Det bästa är ju försöka lösa problemet till att börja med. Forskning säger också att separation är negativt för barnen. Så du går lite väl hårt fram och du säger fel saker enligt expertisen. Man ska inte börja med att flytta. Man ska börja med ett samtal där man säger att om dessa ändringar inte sker så kommer jag att flytta.

Att han inte vill söka hjälp kan ju bero på att han inte förstår allvaret eller hamnar i någon försvarsställning för att det lyfts fram fel av TS.

 

Kan du ge exempel på vad han säger? Är det ett nytt problem eller har det alltid funnits där?

Har han något som tynger just nu? Stress pga ekonomi, hälsa, er relation, barnen eller annat?

Flera här går för hårt fram och säger att du ska börja med att planera din flytt eller flytta. Någon sådan slutsats kan man ännu inte dra av det du skriver. Man ska inte ge upp så lätt när man har barn för det tar också barnen skada av.

Men han bör inse att hans beteende inte är bra och att han bör arbeta på det. Sen vet jag inte hur allvarligt det är då de detaljerna saknas än så länge.

Det är också bra att lyfta problemen ur ett jag-perspektiv istället för att göra det på något anklagande eller nedvärderande sätt. Exempelvis:

- Jag känner mig sårad, rädd, osv när du blir arg och skriker. Jag ser även att våra barn påverkas. Kan du inte gå och prata med någon? Eller så kan vi göra det tillsammans via kommunens familjerådgivning till att börja med?

Leder det ingenstans så kan du ta nästa steg och säga att om du inte vill arbeta på det så behöver jag flytta.

Hur kan du komma med ett så drastiskt förslag när du inte vet några detaljer? Det kan ju göra ännu mer skada. Fråga mer först. :) 

Har du någon kunskap om denna problematik? Det är inte ens det tillvägagångssättet man använder sig av. Man kontaktar i första hand socialtjänsten eller polisen beroende på allvaret.

Sen kan man inte bara ta barnen när man har gemensam vårdnad. Men är det som sker av allvarligare natur, vilket det inte verkar vara, så kan man få boende av socialtjänsten. 

Inte alls. Han vill inte, det måste ts acceptera. Separation är INTE skadligt om man lever i ett skadligt hem, tvärtom, så läs på lite mer innan du kommer med pekpinnar.

Fadern är aggressiv. Det ska varken sambon eller barnen behöva utstå i en sekund till. De måste bort från situationen. Om han sedan går med på att få hjälp med att hantera sitt agerande och lyckas med det så finns det ju hopp, men i nuet ska alla avlägsna sig från honom innan det spårar ur totalt.

Tack alla som tagit sig tid att läsa och komma med råd! Det har varit värdefullt för mig och kanske också för andra som känner igen sig i problematiken. 

Jag är påläst. Separation är bättre än bråk men att lösa bråken är bättre än separation. Du hoppade över att de ska försöka lösa bråken.

Du vet ju inga detaljer än så då bör du fråga efter dem innan du kommer med råd.

Han är aggressiv och vägrar ta itu med sina problem trots att ts försöker få honom att göra det.
Lämna.

Behöver inga fler detaljer. Om en partner/förälder är eskalerande aggressiv så bör man avlägsna sig själv och barnen omedelbart. Sedan kan man jobba på problemen med professionell hjälp - om den aggressive är villig. Förhoppningsvis går det att förbättra, men tyvärr tror jag att en utagerande vuxen människa som har svårt att kontrollera sitt beteende är svår att "bota".

Ska och ska, du kan leda en häst till vatten men du kan inte tvinga den att dricka. Han vill inte lösa problemen, det behöver både du och ts acceptera.

Det blir svårt att bättra sig om man inte ens erkänner att man har ett problem.