Slängde jag bort min kärlek

Honsou

Fri 16 Feb 13:19
40 svar

Citera Visa endast Anmäl

Slängde jag bort min kärlek

Hej!

Jag är en 37-årig man bosatt i Stockholm.

Jag har två barn sedan ett tidigare äktenskap. Jag och min ex-fru skiljde oss för snart ett och ett halvt år sedan, efter 10 års äktenskap.

Det har känt ganska okej, jag är över henne. Jag och mitt ex bygger långsamt upp en respektfull och bra relation som "medföräldrar" och hjälps åt runt barnen och att de ska vänja sig vid det nya.

Varannan vecka ger jag allt för att vara pappa till min barn och ha kul med dom, och varannan vecka gör jag... annat. Mest jobbar. Har börjat hitta på grejer med gamla vänner lite mer än innan.

Efter precis ett år träffade jag en tjej. Vi kan kalla henne "Lisa". Hon är jättefin, smart, rolig osv och det kändes väldigt spännande.

Efter några dejter blev det väldigt himlastormande och intensivt. Lisa har två barn, som hon är ensamstående mamma till på heltid (men har barnvakt nån fång per månad).

Efter hand blev det svårt, Lisa vill att vi ska prata om att flytta ihop i närtid och dela småbarnslivet tillsammans. Något sådant har jag inte ens föreställt mig. Jag är inte redo att ens tänka på att flytta ihop med någon och dela mina barns liv med någon annan.

Lisa kände att hon blir frustrerad när jag inte är redo att att prata om gemensamma framtidsplaner i närtid. Hon har även tyckt att jag hälsar på för lite (några kvällar per vecka när jag inte har barnen) och att jag behöver "steppa up". Själv har jag känt att det är fint att gå och längta och har inte riktigt känt att jag vill dela hela vardagen varje dag.

Jag känner mig pressad och stressad när saker som gemensamma semestrar med barnen kommer på tal, vill att detta ska gå långsamt...

Nu pratar vi, efter ett halvår, om att göra slut, i och med de olika förväntningarna och behoven. Vi har typ gjort slut men ska tänka några dar till.

Har någon annan liknande erfarenheter?
Har jag tänkt fel / gjort fel? Samtidigt så är jag väldigt säker på mina känslor, att jag vill vara där för barnen i första hand och inte att deras tillvaro ska ändras.

Detta känner jag trots att jag är kär, förälskad och tycker Lisa är underbar - förutom de här mer frågorna om livsomständigheter...
- «
- ‹
- Sida 3 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Slängde jag bort min kärlek
Anonym (Han)

Fri 16 Feb 15:53

#21

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 15:49:58 följande:
Jodå, jag hade ju också tänkt tanken på gemensamma semestrar osv.

Det är bara att det känns som att det går snabbt för mig, och långsamt för henne, att börja prata om dom här grejerna. Och då blir hon frustrerad (mycket temperament) och jag blir grubblande och fundersam (vilket provocerar henne såklart men en seg kille som säger "hmm det här får vi nog tänka på"... hela tiden)...

Hon brukar ju skoja att jag ska "köpa ett stort hus till oss"... Jag förstår aldrig helt om det är på skoj eller på riktigt...

Jag har ett jobb där jag kan tjäna mycket pengar, eller lite, det beror på hur mycket jag satsar på karriären. Men att sådana saker ens skulle komma upp på tal med en ny kvinna, så snabbt, det tänkte jag inte...

Du får vara tydlig med henne, sluta humma och ge otydliga sigaler

Ingen sammanflyttande på överskådlig framtid!
Du kommer avsätta mer tid att vara tillsammans, framförallt på dina barnfria veckor

Sen få ni ta förhållandet därifrån
Anonym (Kvinna 40)

Fri 16 Feb 15:55

#22

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (T) skrev 2024-02-16 15:13:50 följande:
Tycker att det är klokt att vänta med att flytta ihop om man har barn. Jag tycker ett sånt beslut verkligen bör vara genomtänkt och man bör verkligen känna varandra väl innan, veta att man är överens om regler, ansvarsfördelning, ekonomi mm så barnen inte behöver gå igenom ett nytt uppbrott ifall det inte fungerar mellan er.

Däremot tycker jag det är konstigt att du inte vill planera semester ihop eller träffa din flickvän oftare på din barnfria vecka. En semester vore väl ett jättebra tillfälle att låta era familjer lära känna varandra bättre om du nu känner att du verkligen gillar den här tjejen...

Kan hålla med. Kan det vara så att du inte riktigt är redo för något seriöst ändå, oavsett om hon hade haft barn osv? Du kanske mest vill ha någon att ses några gånger i veckan med, och inte bygga ett liv tillsammans med? Vilket är förståeligt i din situation. Men kan vara bra att vara medveten om, ifall det kan vara så. Dvs ni kanske är ännu mer inkompatibla just nu.. hon vill ha familjeliv och någon som finns där som en trygghet avseende försörjning och hjälp med barn, och du kanske mest är ute efter någon att träffa oregelbundet utan tanke på att det ska leda till något mera?
Core

Fri 16 Feb 16:05

#23

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 15:49:58 följande:
Jodå, jag hade ju också tänkt tanken på gemensamma semestrar osv.

Det är bara att det känns som att det går snabbt för mig, och långsamt för henne, att börja prata om dom här grejerna. Och då blir hon frustrerad (mycket temperament) och jag blir grubblande och fundersam (vilket provocerar henne såklart men en seg kille som säger "hmm det här får vi nog tänka på"... hela tiden)...

Hon brukar ju skoja att jag ska "köpa ett stort hus till oss"... Jag förstår aldrig helt om det är på skoj eller på riktigt...

Jag har ett jobb där jag kan tjäna mycket pengar, eller lite, det beror på hur mycket jag satsar på karriären. Men att sådana saker ens skulle komma upp på tal med en ny kvinna, så snabbt, det tänkte jag inte...

Det är redan så att ni är rätt långt ifrån varandra på många plan, bara det är en indikator på att backa och ge det ordentligt med tid för att se om ni är långsiktigt kompatibla
Anonym (Kvinna 40)

Fri 16 Feb 16:10

#24

Citera Visa endast Anmäl

Jag har en kompis som är ensamstående mamma som dejtar en kille hon inte är kär i bara för att få hjälp med barnen. Hon trivs med honom men är egentligen inte kär. Hon har märkt att det är extremt svårt som ensamstående mamma att träffa en kille som vill satsa, så hon har behövt sänka sina krav rejääält ..
Din tjej fattar att hon hittat en guldgruva med en man som inte riktigt vågar sätta ner foten och försöker med allt hon har (manipulation att du måste "steppa upp"- I själva verket måste du ingenting som inte känns rätt för dig och dina barn) för att få dig att investera i henne.
OlleSQ

Fri 16 Feb 16:59

#25

Citera Visa endast Anmäl

Det där med att köpa ett stort hus åt oss med dina pengar. Sambolagen säger ju att hon skall ha hälften om ni separerar även om det är på hennes initiativ. Sol och vårad helt enkelt... Många vibbar från hennes som är mindra bra.

Har en kollega från sjötiden som träffade en kvinna, han hade hus på en ö i Stockholms närhet (dyrt mao), men hon kunde ju inte bo där för det var så rått och fuktigt, så den såldes och en Hälsingegård inköptes (oxå dyrt men dom var ju två nu) mindre än ett år så ville hon separera och skulle ha hälften av gårdens värde fast hon inte hade lagt in en spänn och sambolagen gav henne rätt. Det blev några millar i hennes ficka och han flyttade tillbaka till Stockholm men det blev en kåk i en förort och inte alls så flashigt som han hade haft innan men det saknades ju några kronor helt plötsligt...
Anonym (XXX)

Fri 16 Feb 18:00

#26

Citera Visa endast Anmäl

Jag tycker att du gör rätt som sätter dina barn i första hand. Och i och med att hon är helt ensam om sina barn också, så skulle det bli oerhört intensivt för dig och dina barn att behöva bo med dem hela tiden. Inga barnfria veckor mer. Ingen lugn och ro och par- eller egentid. Inte ens varannan helg (barnvakten en gång i månaden försvinner antagligen också när du finns där på plats). Jag misstänker dessutom att hon kommer att försöka utnyttja dig ekonomiskt. Alla dessa negativa omständigheter skulle förmodligen nöta ner kärleken ganska fort ändå.
Anonym (XXX)

Fri 16 Feb 18:04

#27

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 15:49:58 följande:
Jodå, jag hade ju också tänkt tanken på gemensamma semestrar osv.

Det är bara att det känns som att det går snabbt för mig, och långsamt för henne, att börja prata om dom här grejerna. Och då blir hon frustrerad (mycket temperament) och jag blir grubblande och fundersam (vilket provocerar henne såklart men en seg kille som säger "hmm det här får vi nog tänka på"... hela tiden)...

Hon brukar ju skoja att jag ska "köpa ett stort hus till oss"... Jag förstår aldrig helt om det är på skoj eller på riktigt...

Jag har ett jobb där jag kan tjäna mycket pengar, eller lite, det beror på hur mycket jag satsar på karriären. Men att sådana saker ens skulle komma upp på tal med en ny kvinna, så snabbt, det tänkte jag inte...

Att DU ska köpa det, ENSAM? Och sedan flyttar ni dit tillsammans på en gång, såklart. Då räknas huset nämligen som "införskaffat för gemensamt bruk", och då ska hon ha halva vinsten när ni separerar igen, enligt Sambolagen. Det kan till och med vara så illa, att hon har räknat ut det så!

Du skulle i och för sig kunna sondera lite, genom att säga att OM du ska flytta ihop med någon igen, så kommer du att avtala bort Sambolagen i förväg. Bara för att se hur hon reagerar. Om hon då börjar prata om att "så gör bara folk som inte litar på varandra" så VET du att hon är en romansbedragerska!
Anonym (XXX)

Fri 16 Feb 18:07

#28

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 13:47:33 följande:
Ja, en sak är att "älskar man någon så vill man vara med den".

En annan sak är att hon har ju sagt att en partner för henne ska kunna avlasta i vardagen med att hämta på förskolan, vara med barnen så hon kan gå ut med kompisar eller jobba över osv. Och i gengäld hade hon velat göra samma sak för mig, vilket ju är en fin tanke.

Det enda är ju att jag har inte det behovet. I och med att jag har barnen varannan vecka så vill jag ge mina barn all uppmärksamhet då... Vi är som i liten bubbla en vecka och har kul ihop och det är det jag vill just nu.

Men ja, hon har sagt att hon vill dela det roliga och slitiga med småbarnsåren - inklusive vardagen med vabb, laga mat, hämta på förskolan osv.

Nej gör inte det. Du förlorar på det och dina barn också.
Anonym (Tempo)

Fri 16 Feb 18:43

#29

Citera Visa endast Anmäl

Oavsett anledning till att ett förhållande går " för långsamt" eller "för snabbt" är min reflektion att just oförmågan att anpassa sig till den andres takt är en väldigt stor varningsklocka om att man faktiskt inte är särskilt kompatibla.

Visst kan det låta hårt av mig, men min erfarenhet är att just i vilken takt man vill dejta, umgås och ha gemensamma projekt faktiskt säger något väldigt viktigt om hur man fungerar ihop.

Visst blir det billigare att vara 2 i ett hushåll på ett rent teoretiskt plan, men vad kostar det inte dina barn att eventuellt rusa in i en "ny familj" och vad kostar det inte dig, utifrån att du trivs väl med lugn och ro några dagar varannan vecka.

Spontant tänker jag att du bör prioritera att faktiskt inte skynda och faktiskt ta att detta tar slut, utifrån att båda faktiskt behöver vilja ungefär samma.
Anonym (T)

Fri 16 Feb 19:56

#30

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 15:49:58 följande:
Jodå, jag hade ju också tänkt tanken på gemensamma semestrar osv.

Det är bara att det känns som att det går snabbt för mig, och långsamt för henne, att börja prata om dom här grejerna. Och då blir hon frustrerad (mycket temperament) och jag blir grubblande och fundersam (vilket provocerar henne såklart men en seg kille som säger "hmm det här får vi nog tänka på"... hela tiden)...

Hon brukar ju skoja att jag ska "köpa ett stort hus till oss"... Jag förstår aldrig helt om det är på skoj eller på riktigt...

Jag har ett jobb där jag kan tjäna mycket pengar, eller lite, det beror på hur mycket jag satsar på karriären. Men att sådana saker ens skulle komma upp på tal med en ny kvinna, så snabbt, det tänkte jag inte...

Om du köper ett stort hus till era familjer som ni flyttar in i har hon rätt till hälften av den del av huset som inte är belånad + hälften av ev. vinst om ni separerar. Det låter som att hon har mer att vinna på att flytta ihop än vad du har. Vet inte hur gammal den här kvinnan är eller hur hennes ekonomi ser ut men hon har det säkert rätt tufft som ensamstående med barnpassning enbart någon gång i månaden.

Jag tycker det är lite av en varningssignal att hon blir frustrerad när du vill gå långsammare fram när ni varit ihop så kort tid ändå. Man kan givetvis ha olika syn på hur fort fram man ska gå men hon borde ändå rimligtvis, om hon är smart som du skriver att hon är, förstå att detta är att vilja gå snabbare fram än de flesta människor är villiga att göra. Jag hade frågat henne vad det är som gör att hon är så rädd för att ta saker i en mer lagom takt, och har båda barn är det väl bara bra att skynda långsamt.

Var ärlig och uppriktig mot henne, att du känner dig inte alls redo att planera för att flytta ihop men känner kanske att andra saker är du beredd att kompromissa på som att åka på semester ihop eller ses lite mer på din barnfria vecka. Om hon har det tufft och svårt att få ihop sin vardag kanske du kan hjälpa henne någon gång att passa barnen någon kväll eller hämta dem från förskolan även fast ni inte bor ihop.
Honsou

Fri 16 Feb 20:58

#31

Citera Visa endast Anmäl

Vi sa nu ikväll att vi inte ska fortsätta ,efter att vi pratat lite till.

Hon uppskattade min ärlighet och att jag gav tydliga besked om hur jag känner.

Tack alla som gett råd <3
Shameless

Sat 17 Feb 13:49

#32

Citera Visa endast Anmäl

Honsou skrev 2024-02-16 20:58:45 följande:
Vi sa nu ikväll att vi inte ska fortsätta ,efter att vi pratat lite till.

Hon uppskattade min ärlighet och att jag gav tydliga besked om hur jag känner.

Tack alla som gett råd <3

Tråkigt men det var nog för det bästa.
Anonym (Kvinna 40)

Sat 17 Feb 19:52

#33

Citera Visa endast Anmäl

Låter som det bästa. Du verkar vara en trevlig och vettig person, som säkert kommer hitta någon ny som matchar dina behov bättre.
Anonym (XXX)

Sat 17 Feb 20:05

#34

Citera Visa endast Anmäl

Shameless skrev 2024-02-17 13:49:25 följande:
Tråkigt men det var nog för det bästa.
Anonym (Kvinna 40) skrev 2024-02-17 19:52:30 följande:
Låter som det bästa. Du verkar vara en trevlig och vettig person, som säkert kommer hitta någon ny som matchar dina behov bättre.

Ja, visst blir man glad när en skild förälder, för en gångs skull fattar ett beslut till sina barns bästa! Så många offrar tyvärr sina barn för en partner som gör deras uppväxt sämre.
Anonym (B)

Sat 17 Feb 20:24

#35

Citera Visa endast Anmäl

Har Lisa dålig ekonomi ? Hoppas hon att du betalar det mesta om ni bor ihop?
Anonym (Vi)

Sat 17 Feb 21:01

#36

Citera Visa endast Anmäl

TS, jag är kvinna och tycker du tänker helt rätt enligt ditt inledande inlägg..

Håll fast vid det. Att skynda fram för snabbt kommer inte bli bra.
Honsou

Sun 18 Feb 12:11

#37

Citera Visa endast Anmäl

Tack hörni :) <3

Jag är bara glad att få lite bekräftat att jag inte är "knäpp" eller "snål med min kärlek" osv.

Sen om detta innebär att jag inte riktigt är "redo" för ett förhållande i dagsläget och behöver vänta några år till jag har mitt liv mer i ordning... Så får det vara så...

Relationen till barnen är i fokus för mig nu, och den är livslång oavsett vad.
Tecum

Sun 18 Feb 15:08

#38

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (XXX) skrev 2024-02-17 20:05:59 följande:
Anonym (Kvinna 40) skrev 2024-02-17 19:52:30 följande:
Låter som det bästa. Du verkar vara en trevlig och vettig person, som säkert kommer hitta någon ny som matchar dina behov bättre.

Ja, visst blir man glad när en skild förälder, för en gångs skull fattar ett beslut till sina barns bästa! Så många offrar tyvärr sina barn för en partner som gör deras uppväxt sämre.

Man ska inte offra en bra partner för sina barn heller. De ska inte ha på sitt samvete att deras förälder har offrat sin kärlek för deras skull. I allmänhet går det att lösa det till både barns och föräldrars bästa.

Men i TS` fall var de inte rätt för varann. Hon var mest intresserad av en hjälpreda och försörjare och TS gjorde klokt i att dumpa henne.
Anonym (XXX)

Sun 18 Feb 15:28

#39

Citera Visa endast Anmäl

Tecum skrev 2024-02-18 15:08:41 följande:
Man ska inte offra en bra partner för sina barn heller. De ska inte ha på sitt samvete att deras förälder har offrat sin kärlek för deras skull. I allmänhet går det att lösa det till både barns och föräldrars bästa.

Men i TS` fall var de inte rätt för varann. Hon var mest intresserad av en hjälpreda och försörjare och TS gjorde klokt i att dumpa henne.
Fast barn tänker inte så. Inte vuxna barn heller. De tar för givet att föräldrarna ska göra det som är bäst för dem (barnen) - och gör de inte det, så förlåts det aldrig.
Tecum

Sun 18 Feb 21:09

#40

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (XXX) skrev 2024-02-18 15:28:31 följande:
Fast barn tänker inte så. Inte vuxna barn heller. De tar för givet att föräldrarna ska göra det som är bäst för dem (barnen) - och gör de inte det, så förlåts det aldrig.
Jo så tänker normala och empatiska vuxna barn! Om de ser sin ensamma gamla mamma och minns hur de som barn ogillade hennes nya man, ville ha mamma för sig själva och gladdes när de gjorde slut kommer reflektera över sin egen roll och skuld i det som skedde... Om de är vettiga och empatiska förstås.

«
‹
Sida 3 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Slängde jag bort min kärlek

Slängde jag bort min kärlek

INNEHÅLL