Problem

Har din arbetsgivare gått i konkurs finns det lönegaranti, sen a-kassa, så det borde inte vara allt för akut.  Du har gott om tid för att hitta nytt jobb.

Du är bara 23 och du gör det för att din arbetsgivare gått i konkurs. Du är inte 38 och har spelat bort dina pengar för 3e gången, då hade jag reagerat mer.

Saker kan hända i livet som gör att man behöver ta hjälp.
Grotta inte ner dig i det, ta nya tag, sök nytt jobb, se till att få igång A-kassan fort och tänk framåt och positivt så är du nog snart på fötter igen.
Lycka till!

Stort tack för dem fina orden. Har ju ett annat jobb också. Men trivs inte där. Alltid översitning så känner bara nää vill fan inte jobba där mer. Uppsägningen är så har sista dagen 26 februari fick precis.

För o förtydliga med andra jobbet. Det jobbet är mycket översittare. Säger vi jag stängt en dag. Så kan det räcka med det går 1 timme in på nästa dag. Så gnälls det otroligt mycket för små saker som kanske ta 1 sekund och göra för den som gnäller. Fick skit en gång för jag inte hade lagt i tvättmedel i tvätten så den dagen efter va tvungen o lägga i tvättmedel. Ja såna små saker pratar vi om. Så börjar bli rätt trött på det.

Nä men vad ska du annars göra, bo på gatan...? Du verkar iaf inte vara en av de där som hänger sig kvar av bekvämlighet utan tar dig vidare när du faktiskt har möjlighet. Det är ingen skam i att behöva kortvarig stöttning, men jag hoppas så klart att du kan hitta ett jobb snart. Annars är vidareutbildning förstås en möjlighet om du känner att du vill förbättra dina utsikter på arbetsmarknaden.

Du har så rätt. 

Jag ger inte upp. Skulle det va så att jag måste hem o sova hos mina föräldrar. Då kommer jag direkt kolla ut igen. För trivs oehört bra själv. Men man skäms lite för det kanske behövs...

Vid 23 års ålder tycker jag att det är helt okej att få komma hem till föräldrarna ett tag mellan jobb, som mellanlandning eller i en extrem situation. Förutsatt att föräldrarna har plats och att man har en bra relation förstås. Jag skulle själv välkomna mina barn, och jag bodde själv hemma med föräldrarna i perioder fram till ca 25 års ålder när jag hade pluggat klart.

Och som förälder skulle jag ju hellre hjälpa med pengar eller boende än att mitt barn tex hamnade i skuld- Särskilt om det är för att jobbet gått i konkurs (vore ju annat om du spelat bort pengarna eller var allmänt oansvarig). 

Ingen ska se ner på dig för att du behöver och tar emot hjälp när livet kantrar en aning.