Hur många av er är lyckliga?

Man har lyckliga stunder.

Men man är inte lycklig 24/7

Vad är det som gör dig lycklig?

När jag känner hopp och glädje inför framtiden.

Jag har alltid velat ha familj och barn och det har jag nu. Så det gör mig lycklig. 
Vi har alla hälsan, kan betala räkningarna och sätta mat på bordet. Jag personligen behöver inte så mycket mer. 

Ja, jag är lycklig. Inte varje stund, varje dag, men för det allra, allra mesta. 

Jag har hälsan, mina gamla föräldrar är i livet och mår bra, jag har en fru som jag älskar och mycket sällan bråkar med, ett barn som är harmoniskt och glatt och det går bra för, vänner jag tycker om, ett jobb som jag brinner för, pengarna räcker så vi behöver inte oroa oss för har vi ska klara av räkningarna även om det börjat bli allt dyrare och jag har frihet att disponera min tid som jag vill. Det är vad som gör mig lycklig. 

Jag kan nog säga att ja, jag är lycklig. Livet hade absolut kunnat vara enklare på väldigt många sätt. Men jag har en partner som jag är i synk med i i princip alla delar i livet, två underbara barn (och ett tredje på väg). Pmdsen kommer och ger mig ångest och depression ungefär två veckor av fyra, och då känns livet skit. Men även då så vet jag att det jag står på med min man är rock solid. Och det är grunden till allt. ALLT.
Med det sagt så hade jag inte tackat nej till en miljon på banken för att fixa iordning huset så att alla barnen får varsitt rum. Men fram tills dess så är jag väldigt lycklig i allt det imateriella som jag äger. Det enda jag egentligen saknar är lite mer mening/go/riktning i min karriär.

Så enkelt och fint formulerat! Jag röstar på dig som president.

Lycka sitter i huvudet. Hur man mår.

Ja, jag är lycklig. 

Det som gör mig lycklig är känslan av sinnesfrid.

Vad som gjort att jag fått den känslan. Att jag gör mitt bästa vilket kommer mig själv och andra till del.

Samma här. Men vi ser nog olika vägar till lyckan. Att hela tiden göra sitt bästa blir lite för mycket att ta på sig för mig. Blir så lätt pressad när kraven hopar sig.

Nej, tyvärr.
Trots att jag borde kunna vara det.
Min lille son gör mig glad, men utöver det känner jag ingenting. Har ingenting att se fram emot, överlever mest dag till dag, trots att jag har världens bästa jobb, mina föräldrar mår bra, har ett fint hus och är i bra form.
Är nog avstängd från känslor bara. Innan sonen kom trodde jag att jag var död på insidan, så han har räddat mig tror jag. Men hade varit skönt att kunna känna att man lever och inte bara existerar.

Låter frukta deppigt när jag skriver ut det såhär, men finns de som har det värre tänker jag:)
Så kan det va

God jul!

Det är min förbannade plikt att vara lycklig med tanke på hur många andra har det.

Alla i familjen har hälsan, jag har inte ont någonstans, vi har goda vänner att träffa och vi är lågbelånade.

- Tindra för helvete, ungjävel!

Nej, jag är aldrig lycklig längre. Har inte känt genuin lycka på över 10 år. Saknar mycket i livet och vet inte om jag orkar så mycket längre. Har ett jobb jag trivs med, ett snart vuxet barn. Men inget hjälper den kroniska ensamhet jag känner. 

Jag är lycklig eftersom jag är frisk om jag har min familj .

Jag firar jul med min familj. Jag är glad över att ha ett varmt hus, mat i kylen och min fina familj.