• Spongebob69A

    Min bästa vän är avundsjuk på min viktnedgång

    Jag har en kollega som fanns där för mig när jag mådde dåligt och var överviktig hon blev som min familj och då mina riktiga föräldrar aldrig uppskattat mig så blev vänskapen med henne enormt viktig för mig. Vi gjorde allt tillsammans firade högtider, semestrar och pratade om allt. Hon accepterade mig fullt ut för den jag var och hon blev den viktigaste personen i mitt liv. Jag träffade en man som var helt underbar och jag hade jobbat upp mitt mående med hjälp av psykologer med henne som stöd längs hela vägen. När jag träffade min man gav hon lite pikar om att jag inte får glömma bort henne, men det kunde jag acceptera de va nog hennes sätt att säga att hon va rädd att förlora vår nära vänskap och jag såg henne fortfarande som min närmaste och hon släppte in mig och min man så vi båda blev som hennes familj (hon har man o vuxna barn) vi alla umgås på högtider och har gjort så mycket kul tillsammans på semestrar och helger. Jag bestämde mig efter jag bearbetat min destruktiva uppväxt med mina biologiska föräldrar att ta hand om min kropp som förfallits pga tröstätning för att dämpa ångest och deppresikoner. Jag provade pt och olika dieter men det var omöjligt att få bestående viktnedgång. Min bästa vän har även hon kämpat med viktnedgång i många år och hon vet hur svårt det är och hur jobbigt man kan må med en massa kg extra på kroppen som bidrar till värk och sämre mående, trötthet, ångest, skam.
    Jag stod i kö i över 2 år för en gastric bypass operation och läste på allt jag kunde om vad det innebär och vad som krävs för att få bra resultat. Jag var hela tiden ärlig mot henne om att jag sökt och hoppades kunna genomföra en operation. Hon var väldigt negativt inställd och tyckte det var fusk, att det enda som krävs är ?pannben? men om de vore så lätt varför är hon själv då övervikti och beklagar sig för hur hon ser ut. Jag valde att göra något åt det. När det finns hjälp att få varför får jag då inte ta den hjälpen enligt henne? Hon klagade massor på mig och försökte skrämma upp mig; du kommer se sjuk ut, allting kommer hänga, du kommer se gammal ut, folk kommer fråga dig om du är sjuk det måste du va beredd på mm. Jag fick känslan av att hon såg rött och insåg att det inte var någon idé att prata med henne om det då det är min kropp mitt välmående och mitt val som jag får leva med oavsett vilka beslut jag gör för min skull. Det kändes som jag skulle få välja mellan hennes vänskap eller en operation. Jag hade redan många hälsoproblem så jag valde min hälsa framför hennes elaka ord. Operationen gick bra och nu ett år senare mår jag bättre än någonsin, jag har tappat över 52kg i vikt, har ett normalt BMI mina världen ser bra ut på blodprover och jag är piggare, gladare och har fått ett helt nytt liv med träning och näringsrik mat. Det svider i ögonen på henne, hon har inte en enda gång sagt något positivt om att jag genomförde operationen. Hon har börjat pika mig att det är inget att sträva efter att vara så smal som möjligt. Det har aldrig varit mitt mål att bli undernärd och det är jag heller inte jag håller en stabil hälsosam vikt och ändå klagar hon på mig att jag ska äta upp mig. Vi får inte möjlighet att umgås med henne o hennes familj längre hon kommer med undanflykter de har inte tid det är så mycket annat och sen hör jag hur hon planerar med andra vänner o prioriterar att umgås med andra. Det känns så falskt. Oavsett vad vi pratar om så låter hon negativ när jag berättar om något. Hon hälsar knappt på mig vissa dagar på jobbet och det känns som en klump i magen på mig. jag skulle vilja berätta för henne hur jag känner men jag tror inte det skulle bidra till något bättre. Hon blir så ofta arg på mig utan anledning nu för tiden och jag känner att hennes sätt att bli mot mig påminner om min uppväxt hur mina föräldrar såg ner på mig och klagade på mig och att allt var mitt fel och jag får inte ta egna beslut. Det gör så ont i mig då hon varit min trygghet när jag behövde det som mest och nu känns det inte längre som hon vill mitt bästa. Vi ska fira jul hos dem är planen men vi har inte umgåtts på väldigt länge och på jobbet känns sdet stelt så jag vet inte hur avslappnat de kommer kännas att umgås då och jag vet inte vad jag ska göra. Önskar att vi kunde få tillbaka vår tillit för varandra och vår fina vänskap. Känns som jag bara har 2 alternativ; prata ut eller ignorera henne och leta nya vänner. 


     

  • Svar på tråden Min bästa vän är avundsjuk på min viktnedgång
  • Anonym (korven)

    Det låter helt enkelt som ni har börjat glida i sär som vänner.

    Jag tycker inte ni ska fira jul ihop.

    Det fanns en tid då ni behövde varandra, men du har tagit språng mot något nytt och hon låter som en sådan som vill hålla dig behövande.

    Satsa på att hitta nya vänner och avstå från julen.

    var bara ärlig och säg: jag upplever att vår vänskap inte är vad den varit så tycker inte det känns bra att fira jul ihop.

    Låt det vara en öppning till att se om ni kan prata igenom allt. Om inte så är det dags för dig att gå vidare och lära känna folk som strävar efter det du gör.

  • Spongebob69A

    Tack för fint svar. Jag har aldrig skrivit här förut men kände jag behövde hjälp med att komma vidare ur denna situationen.

  • Silverjenny

    Er vänskap är uppenbarligen viktig för dig så jag tycker du ska försöka prata med henne. Säg att du inte vill förlora henne som vän och förklara hur du känner.

  • Anonym (Tess)

    Jag tror inte hon är i full kontroll över sina egna känslor. Om hon är viktig för dig så ge henne tid. Det är en stor förändring som skett, hon kan inte längre identifiera sig med dig på samma sätt som förut.
    Du ska inte acceptera att hon trampar på dig men du kan försöka ha överseende med hennes svagheter. 


     

  • Pehrmedh
    Spongebob69A skrev 2023-11-28 10:10:05 följande:
    Min bästa vän är avundsjuk på min viktnedgång

    Jag har en kollega som fanns där för mig när jag mådde dåligt och var överviktig hon blev som min familj och då mina riktiga föräldrar aldrig uppskattat mig så blev vänskapen med henne enormt viktig för mig. Vi gjorde allt tillsammans firade högtider, semestrar och pratade om allt. Hon accepterade mig fullt ut för den jag var och hon blev den viktigaste personen i mitt liv. Jag träffade en man som var helt underbar och jag hade jobbat upp mitt mående med hjälp av psykologer med henne som stöd längs hela vägen. När jag träffade min man gav hon lite pikar om att jag inte får glömma bort henne, men det kunde jag acceptera de va nog hennes sätt att säga att hon va rädd att förlora vår nära vänskap och jag såg henne fortfarande som min närmaste och hon släppte in mig och min man så vi båda blev som hennes familj (hon har man o vuxna barn) vi alla umgås på högtider och har gjort så mycket kul tillsammans på semestrar och helger. Jag bestämde mig efter jag bearbetat min destruktiva uppväxt med mina biologiska föräldrar att ta hand om min kropp som förfallits pga tröstätning för att dämpa ångest och deppresikoner. Jag provade pt och olika dieter men det var omöjligt att få bestående viktnedgång. Min bästa vän har även hon kämpat med viktnedgång i många år och hon vet hur svårt det är och hur jobbigt man kan må med en massa kg extra på kroppen som bidrar till värk och sämre mående, trötthet, ångest, skam.
    Jag stod i kö i över 2 år för en gastric bypass operation och läste på allt jag kunde om vad det innebär och vad som krävs för att få bra resultat. Jag var hela tiden ärlig mot henne om att jag sökt och hoppades kunna genomföra en operation. Hon var väldigt negativt inställd och tyckte det var fusk, att det enda som krävs är ?pannben? men om de vore så lätt varför är hon själv då övervikti och beklagar sig för hur hon ser ut. Jag valde att göra något åt det. När det finns hjälp att få varför får jag då inte ta den hjälpen enligt henne? Hon klagade massor på mig och försökte skrämma upp mig; du kommer se sjuk ut, allting kommer hänga, du kommer se gammal ut, folk kommer fråga dig om du är sjuk det måste du va beredd på mm. Jag fick känslan av att hon såg rött och insåg att det inte var någon idé att prata med henne om det då det är min kropp mitt välmående och mitt val som jag får leva med oavsett vilka beslut jag gör för min skull. Det kändes som jag skulle få välja mellan hennes vänskap eller en operation. Jag hade redan många hälsoproblem så jag valde min hälsa framför hennes elaka ord. Operationen gick bra och nu ett år senare mår jag bättre än någonsin, jag har tappat över 52kg i vikt, har ett normalt BMI mina världen ser bra ut på blodprover och jag är piggare, gladare och har fått ett helt nytt liv med träning och näringsrik mat. Det svider i ögonen på henne, hon har inte en enda gång sagt något positivt om att jag genomförde operationen. Hon har börjat pika mig att det är inget att sträva efter att vara så smal som möjligt. Det har aldrig varit mitt mål att bli undernärd och det är jag heller inte jag håller en stabil hälsosam vikt och ändå klagar hon på mig att jag ska äta upp mig. Vi får inte möjlighet att umgås med henne o hennes familj längre hon kommer med undanflykter de har inte tid det är så mycket annat och sen hör jag hur hon planerar med andra vänner o prioriterar att umgås med andra. Det känns så falskt. Oavsett vad vi pratar om så låter hon negativ när jag berättar om något. Hon hälsar knappt på mig vissa dagar på jobbet och det känns som en klump i magen på mig. jag skulle vilja berätta för henne hur jag känner men jag tror inte det skulle bidra till något bättre. Hon blir så ofta arg på mig utan anledning nu för tiden och jag känner att hennes sätt att bli mot mig påminner om min uppväxt hur mina föräldrar såg ner på mig och klagade på mig och att allt var mitt fel och jag får inte ta egna beslut. Det gör så ont i mig då hon varit min trygghet när jag behövde det som mest och nu känns det inte längre som hon vill mitt bästa. Vi ska fira jul hos dem är planen men vi har inte umgåtts på väldigt länge och på jobbet känns sdet stelt så jag vet inte hur avslappnat de kommer kännas att umgås då och jag vet inte vad jag ska göra. Önskar att vi kunde få tillbaka vår tillit för varandra och vår fina vänskap. Känns som jag bara har 2 alternativ; prata ut eller ignorera henne och leta nya vänner. 


     


    Tråkigt att det blivit såhär.

    Avundsjuka, ja. Kan vara något åt det håller. Hon känner inte att ni är på samma nivå efter att du förändrat ditt sätt att leva.

    Kommer att tänka på vänner som slutat umgås efter ett den ena blivit rik. Den ena har vunnit, fått ärva eller på annat sätt blivit förmögen.

    Den andre känner inte längre att de är jämlika.

    Kan hon ha några bakomliggande problem som har betydelse? Har det hänt något som du inte vet och som kan ha betydelse?

    Ibland kommer man från varandra av olika anledsningar för att sedan hitta tillbaka.
  • Anonym (korven)

    Många bra svar i tråden. Håller i stort sett med alla. 

  • Anonym (Process)

    Jag tänker att vänner ibland är ett fantastiskt stöd och personer man har med sig i vardagen... Och andra gånger inte alls dem man trott.

    Rent krasst låter det inte som att hon respekterar hur du valt att hantera din övervikt, samt att hon faktiskt inte längre är en särskilt stöttande människa. 

    Jag tänker att jag personligen vill stå bakom mina vänner i vått och torrt, men om de börjar bete sig som mobbare så är jag faktiskt inte intresserad av en relation. Jag tänker att du bör prata med din vän om hennes pikar och om att du har en gräns för vad du tycker det är okej att vänner gör och säger. Antingen så ger du henne en chans att bättra sig, eller så bryter du upp ifrån henne. 

    Naturligtvis kan detta bottna i att hon inte mår bra, men precis som att du tar tag i ditt liv, precis lika mycket får hon stå för hur hon beter sig. 

  • Anonym (Vänskap)

    Va fint att hon funnits där när du haft det tufft. Jag har förstått som att vissa vänner försvinner när man mår dåligt men att vänner också kan försvinna när man mår bra. Hon kanske inte kan hantera att du har blivit hälsosam. Kanske för att hon själv skulle behöva gå ned ganska mkt i vikt för att må bra. Hon kanske blev avundsjuk, och det är inte sunt och hälsosamt att umgås med någon som är avundsjuk......
    Jag tänker att antingen att ni pratar om det och hon kan ändra sig eller att ni inte har så tätt kontakt längre....men att det behöver inte vara något groll eller osämja bara att ni inte har samma nära relation längre....

  • Spongebob69A

    Tack alla fina kloka själar som kommer med så bra synpunkter och hjälper mig att hantera detta! Det värmer jättemycket att få stöd och förståelsen att denna relation är viktig och att det därför är sån jobbig situation. Tack för att ni tagit er tid o skriva till mig! 

Svar på tråden Min bästa vän är avundsjuk på min viktnedgång