Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Varför skrev du inte idag?

För ska skriva imorgon och efter det också under veckan. 

Jaha, men du visste ju redan igår att du skulle vänta, varför?
Om du vill skriva till henne så skriv!

Hur resonerar du med dig själv när du bestämmer i förväg när och hur ofta du får skriva?
Vad gör imorgon till en bättre dag att skriva än igår?

Hur kan en helt oengagerad person få en grupp läsare att vänta på att han ska oengagera sig i ett dödfött stillestånd av intighet under 219 sidor?

Vafan vill du, ts? Att folk ska vänta på att du inte gör något?

Ha ha, har frågat mig själv det! Men jag vill bara få honom att agera och gå vidare, börja leva! Känner väl igen mig som blyg tonåring

Vill inte vara "för på". Tänk om hon tror redan nu att jag gillar henne?

Ja, tänk vad hemskt om tjejen du startade en tråd om och var redo att bli ihop med i NOVEMBER fick reda på att du gillade henne!

Sade redan då att jag ville lära känna henne bättre och det stämmer fortfarande. Mina känslor är äkta. 

 

Är skönare att hinta om det själv.

Det vore väl toppen! Då kan hon välja att närma sig dig eller skapa mer distans beroende på hur hon själv känner.

För du måste inse att detta är någonting ni gör tillsammans, oavsett vart det leder i slutändan. Det funkar inte att du gör allt själv och behåller full kontroll. Det är när du släpper en del av kontrollen till henne som saker och ting kan hända. Kanske önskade saker, kanske oönskade saker. Men låter du inte henne vara med och styra så händer ingenting.

Till att börja måste han ju veta om hon vill vara med och styra, annars slösar han bara mer tid.

Jag skulle vilja säga dig själv. Att falla för någon och sedan göra något av det är inte enkelt. Vill verkligen träffa henne och våga vara öppen med henne. Det har gått sedan Nov och jag har fortfarande inte kunnat göra det jag skulle gjort i typ Februari och Mars. 

 

Min dröm var helst att vara ihop i Mars men det gick inte för jag inte vågade bjuda ut henne och så om det hade gått så ja, är jobbigt.

Det är sånt här som gör att jag håller med den andre i tråden som skrev om kurator.
Det här är mer än bara oerfarenhet, du fastnar i mönster och oro och lägger krokben för dig själv.

Om du säger till henne att du skulle vilja träffas bara ni två, och hon förstår att du vill lära känna henne bättre för att du gillar henne, vad gör det?
I bästa fall tackar hon ja och ni har en möjlighet att se hur ni trivs ihop när det bara är ni två.
I värsta fall tackar hon nej, och du fortsätter se henne på möten ett par ggr om året, och pratar ytligt med henne som tidigare.

Vad har du att förlora?
Ja, jag vet att du kommer säga att du inte vill att andra ska få veta, men vad gör det? Är de elaka för att du gillar nån, vare sig det är besvarat eller ej, så verkar de fastnat i 6-åringarnas rädsla för tjejbaciller, så det borde väl vara ganska lätt att ignorera?

Jag mår bra dock och är rätt säker på att när jag väl blir ihop kommer det lösa sig med den som blir min första flickvän. Hur har det inte med oerfarenhet att göra? Hade jag haft en relation tidigare hade jag inte oroat mig över sånt som jag oroar mig över nu. 

Ja, men då kan hon också tolka det fel emot vad jag faktiskt menar. Vill också hellre bli ihop utan att behöva dejta utan snarare växa ihop snarare för mig för att dejta är inte så roligt i jämförelse med känslan att gilla någon. 

Jag kan förlora mycket av att agera förhastat minst sagt. 

Det har inte med oerfarenhet att göra att du:
- övertänker allt och ser risker andra inte ser.
- är livrädd att närma dig henne ifall hon förstår att du gillar henne fast du samtidigt säger dig vilja ha en relation med henne
- har ett schema där du skriver till henne en gång i veckan på samma dag, för att inte "överbelasta" henne.

Hur skulle din oro och dina katastroftankar bara försvinna om ni blev tillsammans? Hon är en person, inte en docka, hon tänker och tycker saker du inte kan planera för, och då rasar dina scheman, mallar och planer.
Vad gör du då?

Vad tror du att dejta är? Hur ska du kunna umgås nära med en person och sen bara blir ihop? Umgås ni inte på ett romantiskt plan och den letar efter det kommer den söka det nån annanstans, och så blir ni inte ihop.

Vad kan du förlora? På riktigt, vad har en 18-årig kille att förlora, mer än att bli besviken, på att visa att han gillar nån?

Tänkte samma sak. Hur ska det gå att ha ett förhållande med en sån person, som sitter som en stoppkloss för allting, på grund av överdriven rädsla för risker, inte göra något förhastat, överbelasta osv. 

I ett förhållande skulle inte jag vara en stoppkloss utan snarare låta tjejen bestämma det hon vill bestämma i en relation. Tror jag skulle hantera en relation väldigt bra. 

Problemet, och ja det ÄR ett problem, är att du tror att allt "kommer lösa sig när du får din första flickvän". Men du kommer ju inte att få en flickvän som du håller på nu. Ju längre du väntar, desto mer minskar dina chanser. Som 18-åring är det inte så konstigt att inte ha haft en flickvän, men det har redan gått ett halvår och inget har hänt (annat än lite DM). Bli inte en av kufarna som sitter hemma framför datorn.