Flytta med 1 åring

Ja, du är faktiskt ganska hemsk om du flyttar. Du har massa ansvar som mamma, och ett av dem är att inte förståra ditt barns rätt till sin pappa genom att flytta långt bort, Hur tänker du ens att det ska fungera? Ska pappan resa sex timmar varannan helg för atf träffa sin son? Ska du dra med sig sonen sex timmar på helgen för att träffa pappa? Snart kommer aktiviteter och barnkalas som ni inte kommer kunna missa. Pappan kommer inte kunna vabba, som är en viktig del av föräldraskapet, och jag tånker nu inte bara på att fördela rättvist arbetet, utan främst på hur det stärker bandet mellan förälder och barn att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Han kommer inte kunna vara den förälder som barnet kommer och kastar sig i famnen på vid hämtning på förskolan. Han kommer missa massa mysiga nattningar och tid med sitt barn. 

Nu när du är mamma så får du lägga undan dina egna önskningar ett tag och fokusera på vad som är bäst för ditt barn, vilket alldeles självklart är att ha så mycket som möjligt av båda sina föräldrar. 

Du får försöka övertala pappan att flytta till din stad istället. Gör vad du kan, dra en fuling om du vill, men att sätta sitt barn tre timmar från den andra föräldern är inte omtänksamt. 

Okej, jag hör vad ni säger. 

Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 

vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?

Okej, jag hör vad ni säger. 

Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 

vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?

Ja, du är faktiskt ganska hemsk om du flyttar. Du har massa ansvar som mamma, och ett av dem är att inte förståra ditt barns rätt till sin pappa genom att flytta långt bort, Hur tänker du ens att det ska fungera? Ska pappan resa sex timmar varannan helg för atf träffa sin son? Ska du dra med sig sonen sex timmar på helgen för att träffa pappa? Snart kommer aktiviteter och barnkalas som ni inte kommer kunna missa. Pappan kommer inte kunna vabba, som är en viktig del av föräldraskapet, och jag tånker nu inte bara på att fördela rättvist arbetet, utan främst på hur det stärker bandet mellan förälder och barn att vara hemma och ta hand om sjukt barn. Han kommer inte kunna vara den förälder som barnet kommer och kastar sig i famnen på vid hämtning på förskolan. Han kommer missa massa mysiga nattningar och tid med sitt barn. 

Nu när du är mamma så får du lägga undan dina egna önskningar ett tag och fokusera på vad som är bäst för ditt barn, vilket alldeles självklart är att ha så mycket som möjligt av båda sina föräldrar. 

Du får försöka övertala pappan att flytta till din stad istället. Gör vad du kan, dra en fuling om du vill, men att sätta sitt barn tre timmar från den andra föräldern är inte omtänksamt. 

Okej, jag hör vad ni säger. 

Samtidigt så har jag inte byggt mig ett liv här då detta är relativt nytt trots barn. Vi båda kommer behöva flytta till ny lgh. jag kan fixa boende och jobb i en annan stad och han i denna. Vi har egentligen samma förutsättning det enda som skiljer är att vi råkar bo i dennna stad som jag gick med på att flytta till när vi var nykära. Han visade sig vara någon annan, som jag kanske dessutom inte har 100% tillit till när det kommer till att ta hand om vårt barn. 

vad är det som säger att det inte är minst lika mycket på honom att flytta nära om han vill ha nära relation med vårt barn? jag hade förstått om barnet gick i skola här, då finns de ju vänner och den tryggheten att ta ställning till med. Och Jag har inte vänner eller någonsin haft jobb här så har just nu ingenting här, precis som han om han skulle flytta till min hemstad.

Så vi omförmulerar. Jag behöver inga pekpinnar om hur hemsk jag är. Jag vill snarare ha erfarenhet om fler varit i samma sits och vilket val de tog och va ni har för känslor kring det valet? Bra/dåligt?