Sex är just nu det värsta jag vet, vad göra?

Men nej, kära söta vännen, så här kan du inte leva.
Detta blir bara fel och du förstör dig själv. 

Det måste finnas attraktion till en partner, åtminstone från början.

Känner du inte det kan ni inte vara ihop, du behöver fokusera på att läka dig själv och fundera över vad som kan få dig att bli attraherad av en man igen.

Ingen är så ensam som den som är ensam i en parrelation.
Du måste tycka om dig själv tillräckligt för att avsluta detta.

Nej, stanna kvar. Du vet vad du har men inte vad du får. Bra killar växer inte på träd och ni kan vara vänner. 

Jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver. I din ålder hade jag ingen lust och kände det som ett nödvändigt ont när min pojkvän/sambo ville ha sex. Och ja, det kändes nästan som om jag våldförde mig på mig själv. 

Men så hände något, jag träffade en man och vi blev förälskade i varandra och plötsligt fanns lusten där. Jag kan inte förklara vad det var som saknades med min fd. pojkvän, om det var attraktionen eller vad det var som triggade lusten hos mig, bara att han fick mig att känna på ett helt nytt sätt. 

Jag hoppas med hela mitt hjärta att du hittar rätt man. Det låter kanske hårt men din pojkvän är kanske inte rätt för dig och din kropp säger ifrån.

Jag förstår vad du menar, jag har också varit i ett förhållande där attraktionen inte var på topp redan från början. Vi var tillsammans tio år. Jag kände att jag våldförde mig på mig själv och hans självkänsla var på botten eftersom jag nekade sex så ofta. Tillslut gillade jag inte ens att vara nära eller kyssas, hela kroppen spände sig och trodde att all närhet skulle leda till sex. Det kändes som att kyssa ett syskon. Fick ont när vi hade sex, även om vi använde glidmedel så är slidan inte flexibel och töjbar om man inte är kåt, och då blir det som mikroskopiska sprickor, det tog lång tid att läka.

Jag tog sen mod till mig och gjorde slut. Det var extremt tufft, han tog det väldigt hårt. Vi höll ändå kontakten och efter några år kunde vi bli vänner istället.

Jag levde ensam i fyra år och det var fantastiskt. Tränade, umgicks med kompisar, skaffade nya intressen, stressade inte alls över att träffa någon ny.

Tillslut började jag dejta, väldigt försiktigt. Träffade en kille som inte alls var i min smak, men med tiden blev jag så himla kär och DÅ lossnade det. Jag kände lust, nästan varje dag! Det är fantastiskt skönt, kul och härligt. Jag berättade hur jag haft det förut och hur viktigt det är att han aldrig tjatar eller tar för givet att vi ska ha sex. Mycket hångel och närhet utan att det leder till sex också. Nu har det gått fem år och det har lagt sig lite, men jag vill fortfarande ha sex några gånger i veckan.

Mitt råd till dig är helt klart att göra slut. Mycket bättre att vara ensam än att leva med den pressen du gör nu. Och varför tror du att ingen skulle vilja ha dig i framtiden? Jag är inte nån skönhet men så länge man inte har en bitter personlighet tänker jag att man kan träffa nån :D Fram tills dess kan du lära känna dig själv och utvecklas både sexuellt och som person.

Det viktiga är att du inte nöjer dig med detta!

Om sex just nu är det värsta du vet så måste du avlägsna dig från sex helt och hållet. Varför skulle du utsätta dig för det värsta du vet? 

Om din pojkvän inte vill vara ihop med dig pga att du upphör med allt sex öht en period och detta beror på de smärtor du har och hur det känns just nu att ha sex så är han ingen att bygga ett liv med ändå. 

Om du faktiskt inte älskar honom så gå vidare. 

Om ni inte pratar helt öppet kring sex och hur det känns, vad ska ni bygga på? Om du inte vågar, gå vidare. 

det krävs en viss personlighetstyp för att på riktigt tro att man ska bli ensam resten av livet när man är 21,5 år gammal. Du är så rädd att vara ensam så att du utsätter dig själv för det värsta du vet just nu. Jobba med det istället. 

Jobba med att må så bra i dig själv att du vågar leta reda på vad du behöver för att må bra i din kropp. Du känner lust kring ägglossning säger du? Det betyder ju att du har lust. Den är så stark att trots all ångest kring sex och trots all smärta jämt når den upp till ytan i ert grumliga tjocka vatten till sexuell relation i alla fall en gång i månaden. Då är du inte asexuell. Tänk själv om sex inte gjorde ont- det var skönt. Om sex inte var kravfyllt-det var en längtan, om sex inte var ångest alls- det var njutning? tror du verkligen inte att du skulle ha mer lust då? 

Kvinnor, enligt min erfarenhet som inte är kliniskt kontrollerad, är så duktiga på att se sin bristande lust som just en brist i sig själva och känna dåligt samvete över hur den påverkar alla andra. Det vore en vettigare approach tycker jag om kvinnor kände, vad fan! Varför har jag ingen lust? Det borde jag ju ha. Vad kan jag ändra i min omgivning eller hos mig själv för att jag ska känna lust igen så att jag vill ha sex för min skull igen. Inte:  så att jag känner lust så att min man kan få sex igen.  

Utifrån vad du skriver så låter det helt logiskt.

Du är nog inte kär. Du kommer inte attraktion på det sättet. Du tvingar din kropp att ändå ha sex med den här personen. Den är alltså inte korrekt uppvärmd. Redo. Vaginan öppnar sig när kvinnan är redo. Den blir mera mottaglig. En snippa redo för sex är uppsvälld och våt och kan sluta sig kring en penis utan att det gör ont. En som inte är redo kan få slitningar i huden, blir forcerad, är inte mottaglig i slemhinnorna. Din kropp låser sig numer. Sex gör ont, beröring gör ont. Genom att fortsätta ha penetrerande sex eller ringar eller oralt när det inte är skönt lär du just nu dina nerver och ditt underliv och ditt psyke att sex gör ont. Sluta ha sex! 

Men sluta att ha sex om du inte vill!

Men gå till en psykolog om du inte vill ha sex. Det ligger i våran natur att vilja fortplanta oss. 

Det är den vanlig diskussionen, när en tjej inte vill ha sex så ska hon inte behöva ställa upp om hon inte vill... press osv medans män bara ska skärpa sig och ligga. Suck

TS
Vill bara påminna dig lite om hur vi kvinnor normalt fungerar. Vår sexualitet är beroende av att de rätta känslorna finns där, åtminstone till en början efter en tid, några år,  blir det mer som att kroppen sköter det där själv. 

Man ska inte ligga när man inte känner lust till personen. Man ska inte bara ställa upp för att partnern vill då skapas olust.

Du är ung och kanske är det så att du ännu inte träffat den som väcker din lust, Ta det lugnt han kommer när du minst anar det. 

Varför skulle ingen annan vilja ha dig?

Förstår om det känns som att en lösning är avlägsen. Men tycker samtidigt du ska vara hoppfull, andra har med tiden gått från att bli både mer och mindre sugna på sex.

Min första tanke är att du bär på minnen som på något långsökt sätt sabbar sexet. Om det stämmer vet du bäst själv och i så fall är det nog bäst att prata om det. 
Sedan är det så klart ingen fördel om det som du skriver gör ont... Kan du stimulera dig själv i lugn och ro utan att få ont? Vet du själv var och varför det gör ont?
Och sedan är ju sex beroende av hur man känner i en viss stund och jag skulle tro att en längre tids paus från sexet kunde vara bra för att kunna hitta tillbaka så småningom.

Mitt tips är att eftersom binär så unga, gå till MVC och få En tid till en sexolog som kan hjälpa er att hitta lösningar på hur du/ni skall lösa det.
Dom är väldigt duktig och kan även hjälp dig

Hon går redan till sexolog, det står i trådstarten.