En gång i månaden psykopat

Använd inte ordet psykopat om att vara känslomässigt instabil som man kan bli vid mens. 

En psykopat är ofta väldigt social, populär och trevlig och de blir aldrig stressade vilket gör dem lämpliga som chefer, poliser och kirurger. De agerar i det dolda och tappar sällan ansiktet.

Nej, alla är inte det. De flesta känner av pms, men det är oftast hanterligt. Är man extra lättretad eller sårbar i samband med mens så är det också lämpligt att kanske dra sig undan lite för att minska risken att ta det ut över sin partner. 

Sen kan man ju som partner också vara förstående och ta hand om henne lite extra just de dagarna, låta henne vila och vara i fred, hämta värmekudde eller ipren om hon har ont, kanske köpa något hon är sugen på att äta, och undvika större diskussioner eller provokationer just de dagarna. 

Nu vet jag inte vad du menar med att de är psykopater, men har man riktigt svår pms så finns det båda naturmedel och läkemedel som kan hjälpa. 

Ja, man ska vara snäll mot henne. men man ska inte bli en dörrmatta. PMS ursäktar inte vad som helst. Om jag har tandvärk, feber eller ont i ryggen så får jag inte ge mig på min fru för att lätta på trycket. 

De flesta blir på sin höjd extra trötta och irriterade. Ett fåtal får värre symtom. Det finns hjälp att få om man har väldiga humörsvängningar före eller under mens. Det är varken något man själv eller omgivningen ska behöva tåla.

Är du sjuk eller har ont bör din fru vara förestående, men självklart får du inte bete dig hur som helst. Detsamma gäller vid pms.

Alldeles riktigt! Jag är trött på alla som ursäktar tjejer med svår PMS när de terroriserar sin make/pojkvän. Även om man mår aldrig så dåligt SKA man inte låta det gå ut över sin partner en gång i månaden. Det är bara elakt och ett fult sätt att avreagera sig.

Om man inte kan lägga band på sig och den hjälp man sökt inte fungerar är det bättre att hålla sig undan sin partner. Prata inte, umgås inte , sov i gästrummet osv. men sabba inte relationen. En vuxen kvinna ska kunna hantera hormonstormar.

Dem är snarare olämpliga som poliser, chefer och kirurger.

Det är en myt att psykopater inte känner av stress. Det är snarare tvärtom. Dem kan dock inte identifiera sina känslor, både psykiskt och fysiskt. Även om de känner av samma känslor som vi, så reagerar deras fysiska kropp på ett annat sätt. I sinnet känner dem av samma som vi, men kroppen och sinnet hänger inte ihop med känslorna.

Man har trott förut att psykopater ''gillar rädslor'', t.ex. Vilket inte stämmer. De kan känna sig jätterädda och ångra sina handlingar. Men kroppen reagerar som om de ''njuter'' av aktionen. Men i deras huvud så är de skräckslagna, men deras störning gör att de inte kan identifiera sina känslor.

Av allt det där, så blir det en mycket rörig soppa, allt som oftast. Absolut, psykopater söker sig till jobb, där de har stor makt, så som polis, chef m.m. Men oftast misslyckas, på grund av deras störning.

Många psykopater drömmer om kändisskap och förmögenhet, men vet oftast inte hur de skall ta sig dit. Vissa som har störningen tror på fullaste allvar att det bara skall komma från tomma intet och så plötsligt skall de bli tv-stjärnor eller dylikt.

Bonus info: Psykopati må låta ''häftigt'' när man läser om det i artiklar, böcker som ger ytlig info m.m.

Men om man forskar djupare, så visar det sig att många psykopater är mycket sorgsna människor. Betydligt mindre glada än ''normala'' människor.

Att ha störningen är ingen skönhet, vare sig för sig själv eller för omgivningen.

Sen finns det klart psykopater i underhållningsbranschen, poliskåren och chefer m.m. Man kan inte heller generalisera.

Men jag skulle vilja påstå att autister skulle vara betydligt bättre chefer, än psykopater.

''Populär''. Mjo..Nja..Jag vet inte...Många är väl kanske bekväma i sociala situationer eller åtminstone har stort ego och självförtroende. Tillhör störningen att ha grandios självbild. Men i sådan fall blir inte populariteten oftast särskilt långvarig.

Du skriver om det som när man endast läser om störningen på ytan.

Kort svar: Du har fel.

 

Vill du veta om störningen, rekommenderar jag att läsa om störningen. Googla fram informationen helst på engelska. Då får man oftast mer kött på benen.

Däremot får du poäng av mig, om att man inte skall använda ordet ''psykopat''. Det är bara fel.

Så där har du helt rätt!

RenLuft, det du skriver låter mer som narcissistisk personlighetsstörning.

Den störningen (Narcissistisk personlighetsstörning) och psykopati/antisocial personlighetsstörning, ligger inte särskilt långt ifrån varandra, så jag förstår din koppling och den är logiskt. Dessutom ligger de i samma kluster, liksom Kluster-B. Skillnaden är att psykopater är mer rationella än narcissister. Psykopater har mer fötter på jorden än narcissister.

Narcissisters liv handlar mer om uppmärksamhet, få ''kärleksliv''. Mer eller mindre den sortens kärlek och uppmärksamhet de inte fick erfarna som barn. När fantasin inte stämmer överens med verkligheten (att flickvännen agerar ett vis sätt eller att omgivningen skall uppmärksamma på ett vis sätt att han har hittat kärleken), så kan det läcka ur. Narcissisters misshandel (psykiskt och fysiskt) handlar om en tvångsmässig handling. De börjar med det ena utbrottet efter det andra. Allt på grund av kanske en känsla av förnedring och därefter ''glöms'' det första förnedringen bort. Men på grund av deras tidigare utbrott, blir det en ytterligare förnedring och därefter trappas det upp och de vet själva inte hur de skall få slut på mobbningen, trakasserierna och misshandeln. Eftersom de någonstans innerst inne känner skam av sin(a) utbrott. De känner skam och rädsla att de skrämt iväg sin sambo. Att förlorat respekten ifrån sin sambo. Och att hon finns där, på grund av rädslan och inte av att hon finns där av genuina känslor. Liksom, att hon stannar kvar, för att hon älskar honom, utan hon stannar kvar, för att hon inte kan gå någon annanstans. Men han vill att hon skall älska honom och när han inte känner av kärleken, så känns ''allt bara fel'' och därmed går misshandeln efter det andra. Det blir ''små ursäkter'' till olika utbrott. Innerst inne är det fullkomlig katastrof och han vill göra allt för att allting skall vara som det var vid första ögonblicken när de träffades eller blev tillsammans. 

Medan psykopater kan fullt ignorera förnedringar och känner inte en behov av att hämnas i samma utsträckning som narcissister. Det finns förstås hämndbegäran, men som sagt, inte i samma utsträckning som narcissister. Dessutom kan psykopater vara mer ''kontrollerade''. Medan narcissisters misshandel mest beror på osäkerhet. Medan psykopaters misshandel kan mer handla om en rädsla att personen skall lämna och han vill behålla sin ''objekt'' på ett kontrollerade sätt och använder alla sina medel. Det är fortfarande samma rädslor och osäkerhet. Men i huvudet på psykopater och narcissisters misshandel ser annorlunda ut. Tänk dig en älg som jagar det okända och dödar. Och en björn som jagar det okända och dödar.  Det sker i princip samma fysiska sätt. Jaga och mosa och kanske bitas. Men behoven är annorlunda.

Psykopater är inte framgångsrika affärsman som det kan framgå i konstnärliga litteraturer eller seriemördare i filmer.

De är exakt precis som oss, bara att dessa saknar känslor för andra människor. Mycket är en fasad. Medan du och jag kanske känner känslor när vi möter en människa. Så kan psykopater helt sakna sådana känslor. När de går in i en rum, så kan de se allt och alla som objekt. De saknar helt förmågan av att se att andra har behov och intressen. Däremot kan de med tiden lärt sig att människor har behov och intressen och därmed spela en fasad av att vara en ''lyhörd'' person med empati.

Medan en narcissist kan kliva in i en rum och visserligen också se objekt framför sig. Men en narcissist stora dröm är att få uppmärksamheten, bekräftelsen och bli accepterat och få strålkastaren emot sig. Alla skall se narcissisten och han skall bli omtyckt av exakt alla. Narcissister är mycket skörda människor, mest på grund av deras tidigare erfarenhet som barn.

En psykopat vill också ha uppmärksamhet, , men har det inte samma stora utsträckning av att få uppmärksamhet och bekräftelse som narcissister.

Vi alla har behov av att vilja bli accepterade och kanske få uppmärksamhet, mer eller mindre. En narcissist har större behov av uppmärksamhet och bekräftelse,  än med den utan den störningen att få det.

En psykopat har i princip lika stor uppmärksamhetsbehov som ''normala'' människor.

Hoppas mitt svar av att förklara skillnaden gav något. Jag vet att jag tyvärr kan skriva lite som en kratta här och där. Men som sagt, jag hoppas att något blev i alla fall läsbart och gav något.

Narcissister kan dock identifiera sina känslor, i alla fall bättre än psykopater. Deras kroppar kan i alla fall reagera på det, till skillnad från psykopater.

Tack för din redogörelse. Jag förstår att skillnaden är mindre än den kan verka på pappret. Jag vet också att det inte finns så många framgångsrika psykopater som många tror. De har oftast inte uthållighet eller impulskontroll för det. Inte så få sitter i fängelse.

I vilket fall som helst är både narcissister och psykopater individer man i möjligaste mån bör undvika.

De kan vara riktigt giftiga under sina röda perioder. Men rent psykologiskt tror jag att de flesta människor visar sämre sidor av sig själv när de upplever stark smärta eller starkt obehag. Man vet ju själv hur svårt det kan vara att vara trevlig och vänlig när man har hemsk tandvärk eller plågsam halsbränna.

Alla gånger i veckan!

Även om man kan tycka synd om båda, så är det helt rätt att springa ifrån dem!

Enkelt och väldigt bra skrivet?

Alla tjejer har inte PMS 

Tänkte på den som hörde i bilradion en varning om en  bilist som körde på fel sida av motorvägen men grymtade. En det är ju hundratals!