VAB

Även du fokuserar ju mycket på pengarna i ditt inlägg.

Om man nu flyttar långt ifrån sitt barn så att man inte kan vara en del av barnets vardag så är det ju rimligt att man kompenserar föräldern som tar i princip hela ansvaret på egen hand. Och då du inte kan kompensera med något annat så får det ju bli pengar. 

VAB kostar mycket pengar och arbetstid och det får alltså mamman ta helt själv, utan kompensation från dig som inte tar någon VAB alls. Så om du inte kan vabba så kan du åtminstone ge mamman en extra peng för vabbandet.

Sen har ju barn med ADHD mycket större behov inom olika områden, än andra barn. Så även där är det ju rimligt att du bidrar på nåt sätt när mamman får extra jobb. Och det får väl bli pengar då du inte finns tillgänglig för nåt annat i vardagen.

Och förresten, hur kan du få varannan helg och lov till att bli 150 dagar på ett år?
Det skulle ju vara nästan halva året då, låter inte riktigt rätt räknat. Ca 100 lördag/söndag på ett år, du har hälften = ca 50 dagar.

Också loven då - har du alla lov alltså? 

ja det är inte mycket avdrag (21 kr per umgänges dygn) tror jag det är.
sedan får jag själv stå för att ha kläder mm 

men frågeställningen var hur gör andra med VAB / Lakar besök mm och hur ser avståndet ut, 

bara som att nämna så har jag vid 3 tillfällen "vab´at" i och med sonen varit på operation (inklusive sjukhus vistelse, mamman "vägrade" då det är "svårt köra bil i göteborg") (3 x 3 veckor) så jag tycker allt jag hjälper till med VAB´andet.

 

 

Inte rimligt att du ska hämta ett sjukt barn och åka bil i flera timmar, det måste hon förstå. 

Ett alternativ är väl att du erbjuder att barnet bor hos dig istället och hon har varannan helg + lov, Då blir det du som vabbar och tar den kostnaden. (stora konsekvenser förstås, med skolbyte etc, men man får väl fundera över alla alternativ som finns) 

Eller får du flytta närmare. 

Har du inte varit delaktig i utredningen om eventuell ADHD? Och varför inte i så fall, dina iakttagelser har ju stor betydelse för bedömningen. Men om du inte ens deltar så kan ju inte det komma fram i utredningen.

Dessutom är det stor skillnad på vardag och helg för barn med ADHD. Slappa helger med helg- och lov-pappan jämfört med vardag med förskola/skola och en helt annan stress och krav med ansvars-mamman. 

Om man inte får diagnos får man heller inte medicin, men det skulle du ju veta om du varit med i utredningen.

JO jag har honom mer "i praktiken" än varannan helg, avtalat var att han skulle vara 2 veckor sammanhängande under sommar i år blev det 5 veckor och mamman ville att han skulle varit än mer.

Vab har vi i princip tagit ut lika mycket förra året (skilde 2 dagar) om man kollar på FK´s sida, så därför jag undrar varför jag skall ta "mer".

Kan naämna att vid 3 tillfällen har han varit inlaggd på sjukus och sedan "sjukskriven" 3 veckor efteråt sista 2 åren, och då är det jag som både tagit sjukhus vistelse och efterföljande VAB..

Bara nämna att hon även blivit beviljad omvårdandsbidrag, ,men samtidigt valt att inte söka bostadsbidrag för då får hon betala tillbaka för hon har så hög inkomst säger hon.

Jodå jag var allt med och bidrog till utredningen, och som sagt diagnos blev UNS, Dagis berättade att han inte var speciellt mer aktiv eller "ofokuserad" som sina jämnåriga, visst lite skillnad fanns, men samtidigt fungerade det social samspelet väldigt väl.
Kan poängtera att Mamman har lyft frågan om inte han kunde få ADHD medicin redan sedan han var 3 år och innan en utredning ens inlets, hon hade ju "hört från väninnor osv..."

Då vet du ju svaret.

Om du tycker att mamman inte tar hand om barnet på ett bra sätt så kanske du ska ha honom boende hos dig, och mamman tar helg och lov-biten?

Hur gammal är han nu?

Intressant, för jag har lyft frågan om det inte vore bättre han flyttade, och han har ju inte börjat "riktiga skolan" ännu (går 6 års verksamhet).
Han har etablerat socialkontaker med barn .som bor när hos mig.

men det är ett STORT nej  (argument då kan jag inte bo kvar) på det från mamma´n och då finns inget socialt nätverk för sonen, varken kompisar eller släktingar som man umgås med

han är 6 år, har skrivit lite längre kring tankar och respons om han skulle flytta.

Ja, då får man väl anta att det är fortsatt delning av vab hon syftar på. Särskilt om ni har ett sjukt barn. 

Ang flytt är det såklart ett alternativ om du tror att barnet far illa, men knappast konstigt att mamman motsätter sig. 

Den främsta skolstarten är ju nu från förskoleklass dvs sexårs. 

TS det ÄR ju du som har flyttat.
Det är inte mammans fel att du inte kan få jobb närmare där barnet har rotat sig.

Sen kan man klart inte ligga och köra 40 mil för att vabba varannan dag, jag tycker i så fall mer att man ska se till att det blir lika antal dagar på årsbasis.

Så har jag gjort med min man fast vi bott i samma hushåll. Den som det passat minst illa för på jobbet har fått ta en hel vabperiod ibland. Kunde vi så delade vi även inom perioden.

Ta ett samarbetssamtal och lägg fram din linje på ett rimligt hyggligt sätt.

Det är en ekonomisk smäll att ha barn, och det är oftast kvinnan som har minst råd med det efter en splitt. Det betyder absolut inte att du ska ge efter för alla hennes idéer, men oftast går ju pappan plus redan som det är, då det är vanligt att mammor ser behov fortare och köper mer av det som barnet behöver under uppväxten.

Min pappa köpte t.ex. aldrig ett klädesplagg till mig på 15 år, eller betalade en aktivitet, och gnällde ändå om underhållsbidraget. Men du är kanske en modern pappa som redan har köpt vinterkläder, vantar och gummistövlar åt ditt barn och är först med att anmäla det till simskolan eller knattelaget, det vet jag klart inte.

bara flicka in att vi han bara bo 1 år på orten innan separation, och sedan har barnet flyttat med mamman 2 gånger till ny "byar" i närområdet, "dagis" var ända "fasta punkten" några kompisar har sonen inte etablerat hos sin mamma.

och det var inte med "glädje och entusiasm" jag blev tvungen tlytta till annan ort, rätt specifik yrkeskompetens som inte finns behov av i närområdet kring mamma.

därför har jag aldrig ens ifråga satt umgänges resor eller liknande, men blir som sagt fundersam när "vardags vabande" och rutin besök till läkare även skall hamna på min lott som umgänges förälder, och åter igen jag säger inte att jag INTE SKALL, men rimligheten och praxis när det faktiskt är AVSTÅND på 20 mil enkel väg

och självklar förlorar även jag på att vab´a,  bara för att jag tjänar lite mer så innebär ju inte det att jag får mer än jag vab´ar förlusten är ju desto större
(men nu skulle ju tråden inte handla om pengar, men kan inte låta bli att kommentera"

 

Tas diskutioner om VAB upp ens på samarbets samtal, tycker mig läst att det bara är frågan om boende/umgänge och vårdnad. eknomi mm hänsvisas till FK

Nä, boendeföräldern vabbar anser jag, förutom om barnet blir sjukt hos umgängesföräldern. Då stannar det där tills det är friskt.