Mitt liv är slut
Rubriken låter kanske överdriven men det är så jag känner det. Min man och jag har under mycket lång tid haft en väldigt dålig ekonomi av olika anledningar som inte hör hit. Vi kunde dock hålla oss flytande.
Så gick min man tyvärr bort i vintras, 61 år gammal. Det var en fruktansvärd tid, saknaden och sorgen var, och är enorm. Jag har två vuxna söner som hjälpt mig med det praktiska med begravning och annat.
Mitt i värsta sorgen uppdagades det även att maken tagit flera lån i mitt namn. Jag har inte haft en aning om detta men han har tydligen lyckats göra det här med hjälp av bankID.
Jag har försökt förklara att det inte är jag som lånat alla dessa pengar men faktum kvarstår, de har lånats och signerats av mig och jag kan inte bevisa motsatsen.
Det rör sig om enorma summor och jag har inte en aning om vad han använt dem till. Jag känner mig så förrådd och ledsen. Upptäckten av det här sveket påverkar min sorgeprocess.
Jag har själv varit sjuklig i några år och har en begränsad inkomst som jag tyvärr inte kan påverka så mycket och jag har ingen aning om hur jag ska klara det här.
Hur jag än gör kommer jag att vara svårt skuldsatt resten av livet. Jag har aldrig haft gott om pengar men har ändå kunnat unna mig ett biobesök eller en fika på stan.
Nu finns inget utrymme för sådant och livet ter sig som en svart tunnel utan slut. Jag känner en enorm skam över detta och de enda som vet om det är mina söner och inte ens för dem har jag berättat hela sanningen.
Igår kväll kände jag ett visst obehag i ena käken och är nu livrädd för att få tandvärk eftersom jag vet att det inte finns en chans att jag har råd att gå till tandläkaren.
Jag har skalat bort absolut allt och har inget mer att ta av, Det känns verkligen som att mitt liv är över. Jag vill bara lägga mig under ett täcke, somna och aldrig vakna mer.
Jag vet inte vad jag vill med tråden, bara sätta ord på mina känslor tror jag.
