Jag känner ett behov av att skriva av mig om ett bekymmer kanske konstigt för många att man oroar sig för ett vuxet barn.Men min vuxna son i 25 års åldern har inga vänner att umgås med och han lider fruktansvärt av detta och som föräldrer värker det i hjärtat att se honom så ledsen och att man inget kan göra,mer än trösta och säga att det kommer ordna sig. Han bor själv har arbete skötsam kille trevlig. Någon mer i samma situation som han eller jag som Mor?
Hjälp honom hitta en lämplig förening?
Jag tror och hoppas att jag aldrig ska sluta oroa mig för mina barn :) därför ser jag inget konstig i att du oroar dig för ditt. Att hitta vänner i vuxen ålder är svårt, mycket svårare än för barn. Vad har han för intressen? Finns det någon kurs, utbildning eller förening som han skulle tycka var intressant? Kanske lättare att skapa vänskap om man redan har ett tydligt gemensamt intresse/hobby tänker jag
Inget konstigt att oroa sig för vuxna barn, det gör man hela tiden...
Men det är inte lätt för dig att hjälpa honom, jag har inga bra tips. Han vet säkert vad han borde göra men att faktiskt göra det är inte lätt om man hamnat i en ond cirkel och alltid förväntar sig att misslyckas.
vi har oxå 1 i samma ålder
har jobb , eget boende ,
han tränar till å från på gym och gjort sen 18 års åldern
han har kompisar och de brukar festa ibland eller umgås vad vi vet
han är nöjd med det som det verkar så vad mer kan vi önska , hade varit kul med nån tjej och så men det verkar vara svårt
kompisar får man genom gemensamma intressen
it , data , telefon , sociala medier , spel eller liknande kan ju vara nåt att hitta lika sinnade
hobbys , nån form av träning eller idrott
motor, fiske , jakt , mm
plötsligt händer det