Min son, han skvallrar/golar ner mig inför alla!
Hej ni andra ?Päron här ute ..Pls Help Yes!
Okej så vad ska jag göra? Vad har jag gjort eller inte gjort rätt någonstans!?
..
..
Se.. Jag har en underbar kille, en Son.
En 15 årig-tonårsgrabb ..Inget konstigt såhär långt.
Vi bor ensamt tillsammans. Bor sån där varannan helg'
Grabben är en mycket bra kille.
Han är duktig i skolan och skötsam osv.
En 15 årig-tonårsgrabb ..Inget konstigt såhär långt.
Vi bor ensamt tillsammans. Bor sån där varannan helg'
Grabben är en mycket bra kille.
Han är duktig i skolan och skötsam osv.
Han är den som jättemycke' ser upp till mig och hela faderullan.. tror jag i alla fall ..allt är lugnt. Vi har en god connection kan man säga. Vet att han Älskar sin Far, så som jag älskar honom.
*Förutom En/ lite sak [Eller flera små grejer som händer just nu 'don't know.]
-"Jo! Min son, han skvallrar/ golar ner mig inför andra personer i vår omgivning, alla som vi känner.
Tror han har fått det hela om bakfoten.
Han tror att "Precis som den videon med flest likes på Youtube denna kanalen i sig härskar sen över hela Världens Internet" förstår ni, stämmer sen det där.. så funkar det inte ju. "Att ju mer hemlisar han får om mig, eller sen att han hittar på flera stycken om mig. Ju mer makt över mig har han då, tror han?"
Håller man på sådär blir man lätt inte särskilt gammal!
Sen är det "Per Se, inte några hemlisar mellan oss.. utan mer dom gångerna man har sagt, "Att nu berättar du inte det här för Mamma".. -"Vadå? -"Ja att du fick glass på väg hem i bilen, ja och innan maten", förstå att Pappa är dOd i så fall om det nu kommer fram. Shhh nu" -Klipp till direkt när vi kommer innanför dörren; -"Hej Mamma, du vi blev sena för att vi åt glass och Pappa sa 'lova nu' att inte säga något till dig, men snälla doda inte honom vet ja'! Puss"
Tror han har fått det hela om bakfoten.
Han tror att "Precis som den videon med flest likes på Youtube denna kanalen i sig härskar sen över hela Världens Internet" förstår ni, stämmer sen det där.. så funkar det inte ju. "Att ju mer hemlisar han får om mig, eller sen att han hittar på flera stycken om mig. Ju mer makt över mig har han då, tror han?"
Håller man på sådär blir man lätt inte särskilt gammal!
Sen är det "Per Se, inte några hemlisar mellan oss.. utan mer dom gångerna man har sagt, "Att nu berättar du inte det här för Mamma".. -"Vadå? -"Ja att du fick glass på väg hem i bilen, ja och innan maten", förstå att Pappa är dOd i så fall om det nu kommer fram. Shhh nu" -Klipp till direkt när vi kommer innanför dörren; -"Hej Mamma, du vi blev sena för att vi åt glass och Pappa sa 'lova nu' att inte säga något till dig, men snälla doda inte honom vet ja'! Puss"
Okej! Det hela är mer oskyldigt än vad det verkar/ och låter a'ight.
..
I alla fall så är det och har nu gått så långt att där är inget stopp på killen, han berättar allt, precis allting.
..
I alla fall så är det och har nu gått så långt att där är inget stopp på killen, han berättar allt, precis allting.
Nu känner jag *tyvärr ej längre att jag inte kan lita på min son ..längre. och det är skitjobbigt. sen inte heller inte berättar jag någe mer grejer för honom, ärligt det vågar jag inte.
För sen, grabben är smart han och ställer hela tiden 1000-frågor utav en mer o mer, somliga bara svarar man på 'grabbar emellan' men nähä då.. ikke, plötsligt vet hela grannskapet hur många en har varit med osv.. sånt som vi har suttit och grabbsnackat om, om 'i hemlighet'
..
Samt ..så har han också börjat utveckla en fascination, eller vad ska jag kalla det..?
Han ser glädje i att jag får utskällningar av folk, att det går dåligt för mig i saker som spel, kärlek, livet.. ja allting som inte går någe bra just nu.
Det här tycker han är skitkul. Och där är igen inget hejd på hans beteende.
Senaste nu i helgen, aa jag bröt ihop..
Jag skadade mig, då tycker han att det är roligt.
Jag skadade mig, då tycker han att det är roligt.
Han skulle istället filma mig ..detta istället för att påkalla ambulans. Jag kvicknade dock snabbt till efter en stund dåsighet och problem med min Astma.
ändå förstod han inte allvaret när jag sa till honom.
Jag köper ett viss skoj i att man ska får 'roa sig på andras sorgsenhet lite, ytterst lite, nä. för det är inte fel att vara lite skadeglad ibland "Skadeglädje ÄR en väldigt sann glädje!"
Eller hur!
Men jag mår dåligt nu av det här!
Jag har bett honom sluta och sagt att jag tycker det är jobbigt och inte kul längre.. Jag antar att jag har skapat det här beteendet "Som okej- beteende" lite grann jag-själv.
..mest för att jag själv ofta är skadeglad av, utav andra människors eländen hit o dit.
Men min son, han hade jag gärna sett vara mer skadeglad åt andra och hållt det för sig själv.. eller inte mot någon alls. men han ska absolut inte göra sådär dvs. 'Mot Mig. -Så har jag inte uppfostrat honom utan det här har krupit fram nu bara på ett par månader-
