Kompisens barn får mellis konstant

Hur ska jag förklara detta utan att låta dömande...... Du ska inte lägga dig i hur andra sköter sina barn för det har du inte ett skit med ett göra.

Vad exakt är det som du ska förklara?
Hon får ju göra som hon bedömer är bäst utifrån sina barn och du behöver ju inte ge ditt barn någonting...

Lika bra att du och din son lär er att hantera redan nu att alla agerar olika...

Jag tycker inte det är konstigt att barn får något att tugga på 2 timmar efter mellis på förskolan, en hel timme till innan middagen - då kan man behöva något? 
Däremot är det inte alltid det bästa med godisliknande saker flera gånger om dagen. 
Kvällsmat innan läggdags låter väl helt normalt, eller hur menar du? 

Ditt problem blir att ni lever lite olika liv i era familjer och att ditt barn är liten i maten. Antingen försöker du snällt säga något om att ditt barn har vanor som ni försöker jobba med på grund av dess litenhet i maten (dvs inte anklaga henne för hur de gör med sin mat), eller så får du väl fasa ut och inte umgås lika ofta med den familjen, så att när ni väl gör det, gör det inte så mycket om ditt barn fått ett kex eller två.

Hej,
precis som andra redan har förklarat för dig, så skall du inte säga någonting. Dessutom växer barn. Så länge barnen inte trycker i sig massa godis och chips, så verkar det vara lugnt och bara positivt med dessa mellanmål. Barn växer, barn behöver massor av näring, mineraler och vitaminer.

Ge ditt barn frukt och grönt. Bli inspirerad av din vän eller så slutar du lägga energi på hur andra sköter sina barn, så länge barnen inte far illa, med fysiskt och psykiskt misshandel, så skall du inte lägga i dig överhuvudtaget.

Ja, jag tycker du har helt rätt i att det inte är hälsosamt med så många mål och småätande. Det är absolut inte bra för tänderna. Inte nyttigt heller med en massa kex.
Men som övriga säger kan du inte tala om för din kompis hur hon skall göra. Du bör endast säga vad du tycker om hon propsar på att ditt barn också skall äta något. Då kan du säga tex, jag vill inte att han förstör sin aptit till middagen. Jag vill inte att han småäter etc. 

Men normalt sett brukar man ju äta tillsammans när man umgås tillsammans så jag förstår dig.

Jag hade förklarat för mitt barn att man är olika, man kan ha "olika magar", vissa tål det här men inte det där och vissa vill inte av olika anledningar äta si men äter så. Vissa äter mindre just då och mer någon annan gång. Det finns de som behöver äta ofta men lite p.g.a sitt blodtryck så att inte få blodtrycksfall. Vad som kan se fel ut för någon annan behöver inte vara fel från nåt annat perspektiv. Sen behöver det ju inte alls vara så att det är det som hennes barn "lider" av. Kan vara en rädsla hos henne att de inte får i sig tillräckligt eller vet att utan blir de gnälliga medan ditt barn inte uppvisar några sådana tecken. 

Jag tror att om du bara vänder dig till ditt barn, förklarar för ditt barn så blir det bra.

Gå inte in i någon förklaring, diskussion med mamman då jag tror också det kan slå bakut att hon tar det som att du då kritiserar hennes val och gör fel då och att du själv är Miss Perfect Mama. Vår modersinstinkt är inte att leka med så jag hade definitivt inte sagt något till mamman där, hi hi. 

Hoppas det går bra!!! :) 

Tror du menar blodsocker och blodsockerfall.

Tror du menar blodsocker och blodsockerfall.

Som andra skrivit, hon har ansvar för sina barn och du för ditt. Och barn fattar att det kan vara olika. Mitt ena barn får äta lördagsgodis innan middagen men inte det andra för ena barnet äter middag även om den äter godis innan och det andra barnet gör inte det. Och de vet att det är därför det är olika regler gällande detta och då accepteras det.

Så du kan säga till ditt barn att hen inte får kex för då stör det aptiten till middagen. Och om din väninna bjuder och du säger nej så förklarar du att det är därför. 

Sedan kan jag hålla med om att det låter som många mellanmål. Vilket kan bero på både dåliga matvanor i grunden eller för att det faktiskt är det som funkar bäst för hennes barn.

Stackars barn, kommer med stor sannolikhet påverka dem även i vuxen ålder. 

Jag skiter fullständigt i att hon ger sina barn snacks hela tiden. Mitt problem är att det blir jobbigt i längden att hon är så snabb med att alltid sticka fram ett kex till min son också när de andra får. Det är jobbigt att alltid behöva säga nej när han redan har ett kex eller en glass uppkört i nyllet. Tycker jag har varit väldigt tydlig mot henne med att det förstör aptiten för mitt barn men det går inte fram helt enkelt. En timme senare är det samma visa igen.

Många verkar göra så mer och mer. Övergöda sina barn. Jag tänker faktiskt att det är en form av barnmisshandel att övergöda ett barn och göra det fet. Särskilt om föräldern själv inte är fet själv och inte övergöder sig själv.

Tycker du kan diskutera att det inte är hälsosamt att småäta, forskning visar att man ska undvika att småäta mellan måltider och visa att du har den åsikten och att ni tycker olika. Det är inte farligt att vara hungrig och vänta på middagen. Och framförallt prata med dina egna barn om att det inte är hälsosamt att äta konstant och bli inte som din väninna utan hon får göra som hon vill i sin uppfostran och kost och du gör som du gör.

Aha okej. Då tänker jag faktiskt att hade jag varit i din situation hade jag dragit ner på umgänget med väninnan, umgåtts bara cirka max en gång i månaden, eftersom hon inte respekterar dina gränser.

Yes, så var det! Ursäkta, tog fel, Det var i alla fall något med blod... ;) 

Jag tycker alltid man ska fråga mamman eller pappan först, man kan göra så med en min bara, behöver inte ens säga orden, inte visa barnet än det man vill erbjuda. Jag tycker det är respektlöst annars. Du har dessutom påpekat det och ändå går det inte fram. Jag vet ett par där den ena alltid gjort en min till mig, typ Är det okej om...? medan den andra nästan trycker upp nåt ätbart i mitt lilla barns ansikte. Jag har blivit arg. Min man har också blivit arg och då sagt till med skarpen. Min man har tagit mer till skarpen än jag har och jag vet jag har tänkt att nu kommer detta bli så stort. Något senare är det som glömt igen, no hard feelings. Den personen tror jag menar väl men är disträ och vill bara vara generös och dela med sig. Kan det vara så att mamman är småbarnstressad och disträ bara? I så fall kan du testa att nöta in det? Kanske låta lite otrevlig på tonen (som min man då), något jag vet jag har haft svårare för. 

Barn som ständigt tuggar är inget jag vill bli inspirerad av. Dessutom på söta kex och liknande. Vi snackar en gång i timmen här. Det är ju som att bädda för kariesangrepp på deras känsliga mjölktänder. Är helt övertygad om att det bästa på alla sätt för friska barn är att satsa på ordentliga huvudmål, sen 2 mellanmål utöver det. Frukt och grönt kan man ge i samband med dessa mål. 

Men om de får mellis mellan 14-15 på förskolan och jag har förstått det rätt så ger du ditt barn middag runt 16-17. 

Det klarar de absolut, men på vår förskola har de fruktstund vid 16:40 ca och jag brukar ha med frukt om jag hämtar strax innan det. Tycker det känns rimligt för då är det ändå ett tag kvar innan jag kan ha middagen redo. 

Men du tycker alltså att hennes barn ska äta middag vid 17 och inte äta något mer innan läggdags vid 20? 
Klart som tusan barnen är hungriga och vill ha kvällsmat då 

Usch, jag hatar folk som gör så, så jävla respektlös!
Du har nog olika möjligheter att hantera detta, beroende på hur du är som person. Tex.:
* Du pratar lungt med mamman och förklarar
* Du blir arg 
* Du minskar kontakten
* Du ger igen med något hennes barn inte får ha/göra (några fattar tyvärr inte annars)