• Florenz

    Vad är gemensamt?

    Jag har fyra barn med min exfru. Vi skilde oss för 8 år sedan. Jag är omgift. 


    Två av barnen är 16 år, de andra har passerat 18 och klarar sig mer eller mindre själva. 


    Min ex-fru och jag delar vårdnaden 50-50 för tvillingarna som är 15 år gamla. De bor två veckor hos henne, sedan två veckor hos mig, osv. 


    Sommaren och alla lov delas också 50-50. 


    Jag vill ha så lite ekonomiskt samröre med barnens mamma som möjligt eftersom vi har helt olika inställningar till pengar. Förutom boende och mat som redan är uppdelat i två-veckors-pass, så delar vi på utgifter för avgifter som hänger samman med skola (til ex resor), träning (föreningsavgifter och sportutrustning) och baskläder... Alla andra utgifter för banen är individuella. Det innebär att det är upp till henne och till mig att avgöra vad vi vill bjuda barnen på. Om jag vill bjuda barnen på en resa så gör jag det. Om hon vill köpa en moppe till dem så gör hon det. Enkelt upplägg tycker jag. Men det håller inte barnens mamma med om. Hon vill att det mesta ska vara gemensamt och skickar mig räkningar på både det ena och andra som hon anser vara en självklarhet. ?Klart det ska ha en moppe?, ?Klart de ska ha en dunjacka med märket X? etc. Här kraschar det. Jag betar gärna för saker och ting som jag vet att barnen vill ha och som jag har möjlighet att ge dem. Samtidigt vägrar jag att vara med och betala för inköp som görs utan  mitt samtycke. Min ex-fru tar alltså en massa saker för givet. 


    Vi har även olika syn på uppfostran. Jag vill gärna ge barnen möjlighet att tjäna en slant genom att till ex trädgårdsarbete, och lära sig ta ansvar för pengar, att spara. När moppen går sönder och måste lagas för ett par tusen så har de möjlighet att betala för det själva, med individuella bidrag från mamma och pappa. Barnens mamma tycker synd om barnen och tar för givet att hon och jag ska dela på kostnaden. Hon lägger ut ett par tusen och ber mig sedan i efterhand om bidrag på halva summan. 


    Ja ni förstår. Jag känner att jag inte har kontroll på min egen ekonomi om jag inte själv får avgöra vad jag ska bidra med. Att vi delar på basen (boende, mat, skola, aktiviter) ser jag som en självklarhet, men inget utöver det. 


    Jag vill vara självständig och inte ha delat ekonomi med henne. 


    Vad tycker ni? 

  • Svar på tråden Vad är gemensamt?
  • Fjäril kär

    Lagligt är du inte skyldig att bidra mer än till barnens försörjning. Dvs mat på bordet, tak över huvudet, kläder, medicin/sjukvård och hygien, dvs det som innebär att bo . Allt annat är frivilligt.

    Googla runt lite på detta så ser du själv hur du kan bemöta hennes krav. 

  • Dennadagdettaårdennastund

    Nä du ska INTE betala något till henne! Sätt stopp!!

  • Mortiscia80

    Betala inte en enda krona för saker ni inte kommit överens om. Bestäm dig för en standardfras i stil med "Vi har inte kommit överens om den här utgiften så det får du stå för själv" eller "Vi har kommit överens om att gemensamma utgifter ska diskuteras först". Till slut inser hon nog att det inte fungerar att bara skicka en "räkning" som hon behagar.

  • Magical

    Man kommer givetvis överens innan. Jag kan tycka att inköp av tex moppe eller liknande lite dyrare grejer delar man på (om inte ungdomen sparat ihop till den själv), men det ska givetvis inte komma överraskningar efteråt. 
    Eftersom ni varit skilda i många år så förstår jag inte varför du skriver om detta nu? Hur har ni gjort i alla år? 
     

  • Nicco123

    Men TS, har du någonsin tänkt tanken på att barnen behöver nya av de lite mer rejäla kostsamma kläderna? Jackor, vinterskor, jeans osv? Hur mycket ansvar har du tagit för detta? Det låter i din text som att det jämt är ditt ex som tagit tag i dessa saker och fått de att hända. Du gnäller över kostnader när hon gör arbetet och säkert får utstå mycket tjat från era barn om vilka jackor det ska vara osv.  


    Gå själv och köp dessa grejer med dina barn så får du välja priset och ta argumentationen. 

    Är det barnet eller exet som roddar med att laga moppen? Ska den baxas upp på ett släp och köras till en verkstad? Är det hon som fixar med det och du som sen gnäller över kostas igen? Moppe åker man 1-2 år av sitt liv under sommarsäsongen, oerhört kort och ja då är det väll kul om den fungerar. 


    Det är förnedrande att behöva be om lov vartenda gång det ska köpas nått, det tar tid att vänta på ditt svar dessutom.

    Nu är det kanske så att du är me engagerad i den här frågan än vad du ger sken av i din text men om du kan känna igen dig en del i detta ska du kanske ta dig en funderare över vilket jobb hon har lagt ner under dessa 8 år om det är hon som skött alla dessa inköp? 

    Sen håller jag med om att det bör kommuniceras mer mellan er gällande de större sakerna och att man inte går och köper en moppe utan att diskutera det först. 

  • Florenz

    Hej, tack för ditt inlägg Nicco. Killarna är ju så stora att de tar egna initiativ. De kan göra sina inköp själva och be om bidrag från mamma resp pappa.  

    Jag att deras mamma tycker att det är kul att gå på stan och handla med dem. Men det är inget som jag vill betala för. Jag vill ha kontroll på inköpen och inte få räkningar i efterhand. 

  • Florenz

    För mig handlar det inte bara om ekonomi utan även om uppfostran. För mig är det viktigt att ge barnen frihet under eget ansvar. Jag vill att de lär sig spara så att det finns pengar på kontot när det plötsligt behövs. För ett par dagar sedan gick ena killens moppe sönder. Eftersom jag hjälpt killarna att spara och lägga pengar på hög så vet jag att det finns medel att använda till reparationen. När barnens mamma vill att jag står för hälften av kostnaden (trots att det redan finns besparing för detta) så svarar jag ungefär så här: ?Detta är inte en gemensam angelägenhet. Om du vill bidra så gör du det, men blanda inte in mig? Då får jag ett svar som antyder att jag STRAFFAR barnen. Ja ni förstår hur olika vi är. Jag vill att barnen tar ekonomiskt ansvar och det tolkas av mamman som att jag är både snål och straffande. Pust. Till saken hör att jag månadssparar till killarna så att de har ett startkapital när de tar studenten. Så vitt jag vet så sparar inte mamman någon. Det finns liksom ingen plan, allt är här och nu, och plötsligt. Jag får uppfattningen att hon vill ge allt hon kan till barnen och att de aldrig ska känna att det är stramt ekonomiskt. Jag tror att det är känslorna som styr henne. För mig är det en ekonomisk plan som styr. Stor skillnad. 

  • Daisy28
    Florenz skrev 2023-05-24 08:54:35 följande:

    För mig handlar det inte bara om ekonomi utan även om uppfostran. För mig är det viktigt att ge barnen frihet under eget ansvar. Jag vill att de lär sig spara så att det finns pengar på kontot när det plötsligt behövs. För ett par dagar sedan gick ena killens moppe sönder. Eftersom jag hjälpt killarna att spara och lägga pengar på hög så vet jag att det finns medel att använda till reparationen. När barnens mamma vill att jag står för hälften av kostnaden (trots att det redan finns besparing för detta) så svarar jag ungefär så här: ?Detta är inte en gemensam angelägenhet. Om du vill bidra så gör du det, men blanda inte in mig? Då får jag ett svar som antyder att jag STRAFFAR barnen. Ja ni förstår hur olika vi är. Jag vill att barnen tar ekonomiskt ansvar och det tolkas av mamman som att jag är både snål och straffande. Pust. Till saken hör att jag månadssparar till killarna så att de har ett startkapital när de tar studenten. Så vitt jag vet så sparar inte mamman någon. Det finns liksom ingen plan, allt är här och nu, och plötsligt. Jag får uppfattningen att hon vill ge allt hon kan till barnen och att de aldrig ska känna att det är stramt ekonomiskt. Jag tror att det är känslorna som styr henne. För mig är det en ekonomisk plan som styr. Stor skillnad. 


    Lär dig säga nej. 
    Lär dig att hos henne gäller hennes regler
    Kör dina egna regler hos dig
  • Florenz

    @Daisy28 - Hur menar du? Vad ska jag lära mig? Håller du med om att det gemensamma utgifterna endast är de hon och jag kommit överens om och att övrigt är individuellt? 

  • Daisy28
    Florenz skrev 2023-05-24 10:19:03 följande:

    @Daisy28 - Hur menar du? Vad ska jag lära mig? Håller du med om att det gemensamma utgifterna endast är de hon och jag kommit överens om och att övrigt är individuellt? 


    Ja. Vill du inte betala hälften av en moped som du inte varit med att besluta om så gör det inte. Säg nej!

    Vill hon ge barnen grejer låt henne göra det men hon får betala

    Vill du låta barnen spara och jobba ihop saker så gör det.
  • Mortiscia80
    Florenz skrev 2023-05-24 10:19:03 följande:

    @Daisy28 - Hur menar du? Vad ska jag lära mig? Håller du med om att det gemensamma utgifterna endast är de hon och jag kommit överens om och att övrigt är individuellt? 


    Varför säger du inte bara nej? Ingen tvingar dig att betala.
Svar på tråden Vad är gemensamt?