Tredje gradens bristning

Vilken tråkig upplevelse du fick av ditt kejsarsnitt. Kanske kan det ha att göra med att det var akut? Mina snitt har varit räddningen för mig. Jag har blivit bemött med stöd och respekt hela vägen och fått den bästa upplevelse man kan få. Händer att hålla när jag varit nervös, musik på i operationssalen och ett helt team som bara är där för min och bebisens skull. Jag har varit uppe och gått inom några timmar och kunnat gå på toaletten som vanligt direkt efter katetern. visst har ärret gjort lite ont, men bara 2 veckor efter har jag varit igång nästan som innan. den Intensivare smärtan försvann efter 4-5 dagar och Alvedon räckte utmärkt. 

Med det sagt vill jag inte förminska den dåliga upplevelse du haft och de spår ditt KS satt, vill bara säga att det finns väldigt fina och lugna upplevelser av snitt också. 

Ja mitt var allt annat än harmoniskt. Ingen musik direkt, allt skulle gå fort. Fick snedkoppling i kroppen av att ha legat med överkroppen lägre än benen som man gör vid snitt och fick sån värk i överkroppen att jag inte kunde röra armarna eller sova efteråt. 

Det är väl som med alla förlossningar - de är individuella. På samma vis som att alla vaginala inte är smidiga är inte alla KS det.

 

Hur olika det kan vara från person till person!
Jag fick urakut kejsarsnitt och kände inget efteråt! Jätte fint ärr som knappt syns idag. Lyfte normal tunga saker inom en vecka. Hade aldrig ont.
Min syster fick planerat snitt. Hade ont flera dagar. Blev förskräckt när jag såg ärret och det var flera månader efter hennes snitt. 
Har även fött normalt och spruckit ganska mycket men inte som du ts. Lider med dig. Jag hade en duktig barnmorska som sydde så fint så idag syns inget! Kände inget efteråt. Första gången sprack jag åt flera håll. Det var jätte jobbigt och ont när hon höll på och sydde efter, det tog lång tid. Men så värt att det blev ordentligt gjort för hade inget ont efter.
Rätt person på rätt plats i rätt tid gör nog jätte mycket!
Tror att man i viss mån kan ha rätt att välja barnmorska, men är osäker. 
Stort lycka till i framtiden iaf! 

Vad läskigt det låter med urakut KS! Hade fått mega stress och oro, men så skönt att höra hur de gick för dig efter den :) 
Var du rädd inför din andra förlossning eftersom du sprack åt olika håll vid första? Hur var dina tankar och så inför? 
Tror definitivt att det handlar om att få rätt barnmorska och ja man kan byta mitt i men där och då valde jag att ignorera mina negativa känslor och la fokus på att andas och ta mig igenom förlossningen. Det ångrar jag idag, borde ha bytt direkt när jag kände att det inte var bra
Tsck 🌷

Jag var nog inte så rädd för att spricka, eftersom jag ju inte fick så mycket besvär efteråt. Jag har varit mest rädd för smärtan under själv förlossningen.
Kom på att en tjej som var med i samma föräldragrupp sprack jätte mycket på sin första förlossning. Fick sitta på ring om hon ens kunde sitta. Men hennes stora bristningar berodde på stort barn. Han vägde 4700. Så när hon väntade andra fick hon gå på flera tillväxtultraljud. Dom uppskattade andra barnets vikt högt så hon fick kejsarsnitt 2 v innan planerat. Dottern vägde 3800. Och hade hon gått över hade det ju blivit en bit över 4 kg.
Det är säkert olika i olika kommuner med. 
Tycker det låter konstigt om inte du får välja kejsarsnitt nästa gång. Prata med flera! 

Kom på att jag också hört några som fått ett klipp under själva förlossningen, för att slippa spricka. Låter otäckt, jag vet, men ett klipp har dom tydligen bättre koll på och underlättar själv förlossningen. Och då finns det inte risk att man spricker åt fel håll. 

Oj, såg att jag tappade bort mig om din frågeställning i en av mina kommentarer. Du vill ju gärna föda vaginalt. Då kanske min kommentar om ett klipp kunde vara något att ta upp.

Det kan vara väldigt olika hur man upplever snitt också. Jag har fött vaginalt en gång, ett urakut kejsarsnitt och ett akut snitt och jag föredrar snitt alla gånger i veckan trots att min vaginala förlossningar var helt normal.
Hade inte särskilt ont efter snitten och det läkte fint och snabbt upplevde jag det som. Lät bli att lyfta annat än bebisen och småsaker och tyckte inte det var så besvärligt.

Beklagar att det blev så jobbigt för dig!

Fast det där är väl väldigt omdiskuterat då en del tyder på att ett klipp kan öka risken stt du spricker mer då du just skapat en spricka som kan expandera. Vet att det gjordes studier på det rätt nyligen, har inte sett resultaten än. Men det är inte alls självklart det bästa.

Ja, på samma vis som en vaginal förlossning kan bli olika kan ett snitt bli det. Jag är livrädd för snitt igen efter förra upplevelsen, eftersom den var så vidrig.

När jag skulle föda fick jag frågan om jag ville delta i en studie där de ev skulle klippa. Jag ville inte delta för att de finns även risk med det. En sak jag blir sur över på mig själv är att när bebisens halva huvud var ute så slappnade jag av och på så sätt lät barnet glida in igen. Detta gjorde jag då en i föräldrargruppen innan förlossningen sa att man ska föda långsamt, barnet ska liksom glida in och ut, töja ut en. Min barnmorska sa innan förlossningen att jag ska ta i allt jag kan. BM på förlossningen sa att jag kan ta i mer, att jag verkade rädd. Allt detta gjorde att jag tyvärr, tog i allt och vips var hela huvudet ute och jag kände att jag sprack, BM sa inte ens något. Dom sa stopp, tryck inte mer, men det var för sent. Jag kommer inte välja klipp, om jag föder vaginalt igen kommer jag hålla kvar barnet om liknande händer igen, kommer trycka men inte mitt allt och inte från 0-100 som jag gjorde. 
Jag ångrar att jag lyssnade på andra så mycket, för jag var så rädd att spricka. Jag hade gärna haft en ring att sitta på! En varm sommar som det var, stor binda eftersom en liten skavde på mina stygn, förstoppad efter 2v då ingen förklarade att jag kunde bli hård i magen när min medicin väl tog slut. Alltså..
Jag gick över tiden även med graviditeten, blev igångsatt, stressen över att jag gick över var något jag inte var beredd på. 

Vad det än blir kommer jag att byta BM om det inte känns bra, lyssna på mig själv, ta det lugnt men troligen kräva ett planerat snitt. Bebisen vägde 3,8 så normalstor antar jag.

Det låter ju som du fick barnmorskor som inte hängt med alls. Att ta i allt man har, hålla andan, etc är ju så man trodde förr (kombo med att det var så bra att ligga på rygg) men det är ju bara bra om barnet typ måste ut NU och du behöver hjälp av ett team med bra åtkomst. 

Synd att den tron lever kvar, och vad är det för en imbecill kommentar du fick om du var rädd? Idiot till barnmorska, hur skulle den kommentaren hjälpa nån i det läget?