Försöka bli gravid efter utomkvedshavandeskap

Hej! Detta inlägg är enbart för att ge er hopp, absolut inget annat. Jag fick utomkvedshavandeskap och precis som några av er andra så blev det akut op med hög blodförlust och nära att stryka med. Detta var 2011 . jag var ung och önskade inte barn då. 2013 blev jag gravid, inte heller då önskade jag barn. (känns så hemskt nu när man vet hur svårt det kan vara). Gjorde därför abort. 2020 blev jag gravid igen, denna gången var det önskat. tyvärr blev det då missfall i v.9. 2021 blev jag gravid med ett barn jag fick behålla och nu 2023 är jag gravid igen. Jag förstår att det kan vara svårt att höra när det går för andra men jag ville såå gärna att ni alla skulle få höra att det absolut inte behöver vara ett hinder att man bara har en äggledare. Fortsätt kämpa hörrn. Det är er tur snart! Ps är 37 år. Med vänlig hälsning, 

Fyrklöverns: Tack för din historia! Fantastiskt att det kan gå vägen trots allt <3 För mig känns det nästan overkligt att det en dag kommer göra det, man vågar liksom inte tro på att det kan bli bra. Men det är som du säger, längtan är ju så stark så man har ju inget annat val än att gå vidare och fortsätta kämpa <3 Lycka till med allt nu!

Brunett89: Neej vad tråkigt att höra, och jobbigt med jobbig värk till tågspår det också.. Beklagar :( Jag förstår det som att du har barn sedan tidigare? Eller iaf blivit gravid? En tanke jag fick då är om era svårigheter nu kanske kan bero på nuvarande sambons spermier då? Bara en tanke, ni kanske redan kollat sånt.. och skulle ivf kunna vara ett alternativ? 5 års försök efter utomkveds borde ju kvalificera för det? Oavsett vad så hoppas jag ni landar i ett beslut som känns rätt <3

 

Brallans: Du passar absolut in och är så välkommen <3 Håller med dig om att det är svårt att prata med/få förståelse av andra som inte gått igenom utomkveds, så ju fler av oss som berättar och delar desto bättre! <3 Skönt ändå att kroppen tog hand om ditt själv så att du slapp operation. Jag har tänkt väldigt mkt på det där med att det ska hända igen i den andra äggledaren, skräcken om den också skulle behöva tas bort att inte kunna bli gravid naturligt då utan vara ?utlämnad? åt ivf. Samtidigt har jag ju inget annat val än att fortsätta försöka och då kan jag ändå ibland känna en slags känsla av acceptans över saker jag inte själv kan påverka. Hade ett uppföljningssamtal hos en kurator (efter op alltså), hon rekommenderade att jag ska göra två listor, en med saker jag kan kontrollera och den andra med saker jag inte kan kontrollera. Fokusera på det jag kan kontrollera. Ska nog ta och göra det. Har lätt för att måla upp värsta-scenarion, som trots allt inte alls är säkert att de kommer inträffa. Skönt ändå för dig att veta att allt ser bra ut, jag tror jag ska boka in privat för att kolla äggreserv och mäta amh, för att förhoppningsvis få lugnande besked ang åldersfaktorn iaf. Håller tummarna för dig framåt! 

CattisStella: Tack för ditt inlägg, det är absolut såna historier jag tror merparten av oss vill höra och inget man tar illa upp för, tvärtom inger det ju hopp för oss andra som kämpar. <3 Kul att lösa att det gått bra till slut och grattis till graviditet #2! 

Hej, liten uppdatering. Har ju väntat på att mitt hcg ska gå ner under 5 så att ägglossning kan komma igång igen. Förra fredagen (3 mars) låg det på 5,3 så då gjorde de uppföljning idag (10 mars) och hcg låg nu på 1,3. 4 v och 1 dag sedan op idag. Bara att försöka tima in kommande ägglossning då.. :)

 

Vad skönt att kunna ladda inför kommande ägglossning, kommer ihåg känslan själv när man bara gick och väntade på att det skulle gå ner och när det väl gjorde det så var det så skönt! 

Hej 33 snart 34 åring här!

Hade mitt utomkvedshavandeskap förra året och jag blev aldrig dålig eller något skulle ha varit i v8. Fick då Metotrexat (cellgift) och det fungerade toppen! Hcg gick ner precis som de skulle och allt. Har båda äggledarna kvar. 

Nu "försöker" vi igen. Men börjar bli lite nojig om de kommer hända igen så vet jag inte riktigt.. Vill ju så gärna ha barn. Vi hade försökt i 1 år innan detta hände. 

Missonè, vad skönt att du fick behålla äggledaren ändå. Hur länge har ni försökt nu sen ni började igen? Visst är oron jobbig när man inte vet hur det ska gå, och när barn är det man önskar mest av allt.. Jag håller tummarna för att det snart blir ett plus för er! 

Sen är det ju positivt att du fortfarande är rätt ung, skulle det inte gå på naturlig väg så finns ju hjälp att få! 

Fast händer det igen så vet jag inte om jag vill försöka igen. Kanske inte så aktivt men januari iaf. Fick börja åh försöka igen efter cytostatikan i November. 

Lite positiva nyheter här som jag hoppas kan ge hopp åt andra som haft utomkveds och oroar sig för framtiden. Jag är nu gravid! Plussade i onsdags, vilket innebär att det gick på andra försöket efter utomkveds och bara en äggledare kvar! Känner mig såå lättad nu över att min kropp fungerar som den ska. jag vet förstås inte än att det sitter rätt denna gång, men är ändå otroligt glad och lättad över att det faktiskt gick! Tidigt UL om två v, väntan blir lååång.

? och idag var där ett tickande hjärt på rätt ställe! 💓

Åh, så roligt att läsa! Stort grattis! Lättnaden när man fick se det där lilla lilla livet på skärmen första gången.  Lycka till med fortsättningen!

Fick utomkvedshavandeskap 29/1 i år. Var i vecka 7+5, opererades akut med titthål och vänster äggledare togs bort. Mycket sorg kring det hela. 5 dagar efter op togs ett blodprov hcg som var på 701 (samma dag som op 29/1 var hcg 7700) så sjönk rejält på de 5 dagarna. Tog ett gravtest 8/2 som visa positivt. Nästa tog jag 16/2 och då negativt. Fick sen ägglossningssmärtor och fick en glad gubbe (positivt) på ägglossningstest 19/2 och vi satsade igen på graviditet. Fick små smygande symtom som påminde om den graviditet som nyss avslutats, men icke. Idag 5/3 dök mensen upp right on time.. Så deppigt. Har en son på 1,5 år som blev till på första försöket och även mitt utomkveds blev till på första försöket. Så var nog lite naivt hoppfull att det skulle ta sig direkt. Kan tillägga att jag är 29 år. Fick bara till mig från mödravården när jag skrevs ut efter operationen att höra av mig om jag inte lyckats bli gravid efter ett år. Är ju helt normalt för vissa att det tar så lång tid, men känns som det kommer bli ett lååångt år (Speciellt när tidigare graviditeter då blivit till direkt). Försöker vara positiv men vissa dagar är det svårare. 

Jag fick ett utomkvedshavandeskap och opererade bort vänster äggledare 19/2 (8+0). Vi har valt att försöka direkt och jag hade troligtvis ägglossning 4/3 så BIM är 19/3. Dock så är ju BIM en gissning eftersom jag inte vet om cykeln blivit knäpp efter utomkvedshavandeskapet samt att jag inte har hunnit ha någon mens mellan ännu. 🙈 Men jag hoppas på det bästa! 

Hej! 

Jag opererades för utomkvedshavandeskap 26/2 och var då i vecka 5+6 så väldigt tidigt som ?tur? var. Fick ta bort min högra äggledare och fick veta att jag troligtvis har endometrios.

Jag och min sambo har valt att försöka bli gravida direkt (min läkare sa att de inte medför några risker att försöka omgående) Använder mig av cb ägglossningstest och haft blinkande smiley i 3 dagar nu, hoppas att de slår över till en fast smiley och att ägglossning sker snart! Är 29år men stressar ändå över att tiden går ! Hoppas att denna tråden hålls aktiv då de känns som att de blir vanligare att detta sker tyvärr och kan vara väldigt skönt o ha några att skriva med om detta. (Min läkare sa att dom får in kvinnor med utomkvedshavandeskap ungefär 1 gång i månaden) Vilket låter väldigt mycket! 

Vi vill så himla gärna bli gravida igen men skräcken finns där att vi ska få ännu ett utomkvedshavandeskap och då känns de just nu som att jag ger upp.. (Är väldigt duktig på att rita fan på väggen i förväg)