Blir sjukare och sjukare av sambons katt

"Den gravida" behöver ju inte bara hjälp. Barnet behöver helst vara med sin förälder. Barn behöver sina föräldrar i vardagen. Tänk om barnet också blir allergiskt. 

Visst kan man vara särbo om man vill eller måste, men det är inte optimalt när man har barn. Men om man måste, så får det väl bli så. 

Japp, jag håller med om att det inte är idealiskt rent praktiskt, och inte heller för barnets skull. Det är trist när barn drabbas av föräldrars dumhet. Både TS och sambon borde ju ha varit väl medvetna om allergin så jag fattar inte hur någon av dom tänkte. Jag skulle aldrig lämna mitt boende och flytta in med en allergiker, det är ju helt vrickat!

Apropå att barnet behöver sin pappa så håller jag helt med. Samma gapande bör det vara över män som går tillbaka till jobbet tio dagar (om ens det) efter förlossningen och är borta hela dagarna. Så denna pappa är lika kass, skaffar barn han inte planerat att vara med. 

Man behöver kunna andas för att överleva... Och TS allergi blir värre och värre.
Varför ska hon riskera en allergisk chock? 

Ibland så fungerar inte saker som man tänkt, men man bör prioritera att inte själv inte riskera sin hälsa väldigt högt upp.

Ut med katten. Håller kärleken kan ju sambon flytta in igen när situationen med katten löst sig. Med omplacering, eller hög ålder, eller att flytta till något ställe där katten kan leva avskild från TS.

Som kattallergiker själv kan jag bara instämma. 

Män blir inte gravida så frågan är irrelevant.

Nu bad ts om råd för att behålla katten och det var det jag svarade på. 

Ts bad om tips för att behålla katten det är trist att så många vandrar från ämnet. 

Ja, TS bad om sätt att kunna behålla katten, men jag förutsätter att hon också vill veta att det faktiskt kan vara livsfarligt med allergi. Ibland vill man saker som man inte förstår kan vara farliga och då tycker jag personligen det är viktigt att kunna berätta om risker. 

Ts gör som hon vill! Än så länge har jag inte sett en realistisk lösning att ha kvar katten. M

Men alla verkar missa att TS har ett barn i magen! TS, du stressar din kropp med allergin och stress är bland det sämsta man kan utsätta foster för. Du måste inse fakta och sparka ut katten. Läs på om stress under graviditeten och visa för din sambo så kanske han drar upp huvudet ur sanden. Stresshormoner är inte bra för foster, allergin är inte bra för dig, din sambo borde prioritera er hälsa före katten.

Det FINNS inget sätt att behålla katten om hon vill må bättre. Det är inte svårare än så. Ibland måste man inse att det inte finns någon annan utväg. TS kropp är utsatt för enorm stress iom graviditeten. På det en allergi som gått bananas och som gör att hon har andningssvårigheter. På vilket sätt är det hälsosamt för henne att behålla katten? 

Du är klok och skriver precis vad jag vill ha sagt. Bara instämmer.

Tack. Som allergiker själv som både haft pälsdjur och även valt bort pälsdjur pga allergin så finns det liksom inga alternativ.

När jag fick min allergi som 13-åring var jag på millimetern nära att få min drömhund (han skulle omplaceras) men vi hade just omplacerat marsvinet och kaninen pga allergin så det var inget alternativ.

Som vuxen (utan barn) valde jag att riskera min hälsa med att  ha hund men så här nästan 10 år efter hans död så känner jag av att det faktiskt har påverkat min hälsa att ha haft hund. Detta i form av andningssvårigheter i vissa lägen och "nästan-astma". Trots det vill jag egentligen inget heller än att ha husdjur igen men då ena barnet visat symtom så tänker jag inte spela med hans hälsa även om jag är villig att köra rysk roulett med min egen. 

Så jag är fullt medveten om problematiken TS står inför med att vilja kunna behålla katten men samtidigt så måste hon tänka på sin egen hälsa och bebisen. Allergier är ju dessutom i hög grad ärftligt så det finns ingenting som säger att inte bebisen ligger kraftigt i riskzonen när den kommer ut. 

Bättre att flytta på katten nu och hinna sanera bostaden ordentligt från katthår.

Jag förstår dig. För egen del har pälsdjur aldrig funnits på kartan. Trots 10 år med sprutor och ingen astma f.ö, men djur går bara inte. Testat de "allergifria" hundarna korta stunder och det gick bra, men är nog inget jag skulle lita på heller. Att ta risker med sin egen hälsa är en sak, men nu är ts gravid så då får man bara inte göra det. Jösses, det är ju tillräckligt jobbigt andas ändå som höggravid med lungorna uppe i halsen och med astma dessutom- nä, huvva. 

Kan katten bli tvättad kan ni ju prova detta shampo.

www.veterinarmagazinet.se/2017/06/glatt-besked-till-allergiska-djuragare/

www.allergenius.se/produkter/allergeniusr-cat-specialschampo

Sambon sätter en katt före sin gravida flickvän? Vad är det för kille egentligen? Ja det är jättetrist att behöva göra sig av med ett älskat husdjur, men ens partner ska betyda mer, mycket mer, i en sund relation. 

TS - du måste tänka på dig själv och barnet du bär här. Din kropp är i stress på grund av att ditt immunförsvar är triggat konstant. Det är inte bra för ditt barn! 

Killen får flytta ut om han inte vill göra sig av med katten! Då vet du också var hans prioriteringar ligger. Inte hos dig och barnet.