• Anonym (Tttt)

    Fastställande av föräldraskap

    Hej, har en fundering kring detta med föräldraskap. När man diskuterar ämnet äggdonation med människor just på Familjeliv har jag märkt av en slags nonchalans gentemot 
    barnets rätt till att umgås med sina biologiska föräldrar. Alltså den människa som sålt sina könsceller. Någon föräldrautredning för att fastställa föräldraskap behöver 
    ju inte göras på dessa barn med motiveringen att barnet ju blir föräldrarnas biologiska då kvinnan som köper ägget från den andre kvinnan faktiskt bär barnet.
    Kvinnan som bär barnet som köpt äggen är ju egentligen inte genetiskt släkt med barnet hon bär mer än som vilken surrogatmamma som helst. Ändå får hon automatiskt vårdnaden och räknas som mamma. 
    Förvirrande nog räknas ju inte då surrogatmödrar i andra länder som barnets biologiska mor och får alltså inte vårdnaden om barnet hon burit. Hur kommer detta sig? 
  • Svar på tråden Fastställande av föräldraskap
  • Friger
    Anonym (Jessica) skrev 2022-05-29 15:44:13 följande:
    Ger fortfarande inte någon rätt att utnyttja barn och kvinnor, beröva barn dess rättigheter. I och med att det är väldigt dyrt att skaffa barn på detta sätt (för nej det är just ingen DONATION utan ett regelrätt KÖP) lär hon vara ruinerad efteråt. 
    Behöver det inte vara. Jag tog noll och ingenting. Betalade även mina egna utlägg själv.

    Det var en donation till sådana som jag trodde skulle bli bra föräldrar. Som du säger, bättre att de lägger pengarna på ungen.
  • Anonym (LK)
    Friger skrev 2022-05-29 16:15:05 följande:
    Behöver det inte vara. Jag tog noll och ingenting. Betalade även mina egna utlägg själv.

    Det var en donation till sådana som jag trodde skulle bli bra föräldrar. Som du säger, bättre att de lägger pengarna på ungen.
    Finns gott om frilansare, där man inte behöver betala underhåll om ingen part begär underhåll.

    Liknelser finns det med målvakter för bilar, där man vill undkomma avgifter o skatter som hör till fordonen.
  • Friger
    Anonym (LK) skrev 2022-05-29 15:39:48 följande:
    Det är inget fel på dig.

    Man kan jämföra barnens uppväxt med en frånvarande biologisk pappa, som tappat vårdnaden via en vårdnadstvist, lagen dömer efter vad som är för barnets bästa, ibland för att föräldrar inte kan samarbeta eller att barnet är för ungt för delat umgänge osv, skälen är många.

    Det samma gör lagen även fast man inte berättat för sitt barn att dom tillkommit via donation, det kan finnas liknade ursäkter, barnet har inte mått bra, varit känsligt osv, då behöver man inte berätta om donation.

    Fördelar med att inte berätta är just att begränsa fantasin och drömmen om att donations pappan eller vid ägg mamman, där barnet inte behöver relatera till en dröm eller saknad av att träffa någon som kanske inte kan vara där för det vuxna barnet, det finns inga garantier att det ska uppstå någon relation. snarare tvärt om att barnet blir besviket.
    Tar man vidare har barnet lättare och knyta an ex en pappa om dom växer upp i tron att det är ens riktiga pappa.
    Genom att mörka och vara en bra förälder så uppnår man en bra och gedigen närhet till sitt barn, där barnet mest troligt kommer fortsätta ha en bra fin relation även om barnen råka få tillgång till att dom blivit donerade, där jag tidigare berättat att gener eller dna har inget med det mänskliga beteendet o göra.
    En donator är ju alla dar i veckan bättre än vårdnadstvist, krogragg och många andra variationer.

    Tror som du att vem som är biologisk förälder inte avgör om en människa blir en bra människa eller inte.

    Grejen är att en frånvarande förälder kombineras ofta med en i övrigt dysfunktionell uppväxtmiljö. Så är ju ofta inte fallet vid donation. Där är uppväxtförhållandena ofta bra.

    Om barnet blir besviket? Inget jag har märkt i vart fall. Mina egna känslor för barnen som jag skapat är att jag älskar dem. Jag känner igen dem på en gång och känslorna är därefter.

    Min erfarenhet är inte att de älskar sina egna föräldrar mindre för att jag finns.

    En intressant grej... Jag har alltid enbart haft kontakt med bäraren av barnet. Även om bägge varit med vid träff så är det bäraren av barnet som sköter all kommunikation. Vet inte varför det är så.
  • Anonym (LK)
    Friger skrev 2022-05-29 16:23:26 följande:
    En donator är ju alla dar i veckan bättre än vårdnadstvist, krogragg och många andra variationer.

    Tror som du att vem som är biologisk förälder inte avgör om en människa blir en bra människa eller inte.

    Grejen är att en frånvarande förälder kombineras ofta med en i övrigt dysfunktionell uppväxtmiljö. Så är ju ofta inte fallet vid donation. Där är uppväxtförhållandena ofta bra.

    Om barnet blir besviket? Inget jag har märkt i vart fall. Mina egna känslor för barnen som jag skapat är att jag älskar dem. Jag känner igen dem på en gång och känslorna är därefter.

    Min erfarenhet är inte att de älskar sina egna föräldrar mindre för att jag finns.

    En intressant grej... Jag har alltid enbart haft kontakt med bäraren av barnet. Även om bägge varit med vid träff så är det bäraren av barnet som sköter all kommunikation. Vet inte varför det är så.
    Som sagt så länge man inte bryr som om lagen och om försörjningsplikt för sina barn kan du fortsätta producera 40 till, skulle du däremot uppfyllt dina krav på försörjningsplikt hade du inte vara lika benägen att vara privat donator.

    Vad du gör är att smita från lagen ang försörjningsplikt, det gör inte den frånskilda pappan vid en vårdnadstvist.
  • Anonym (XXX)
    Aniiee skrev 2022-05-25 12:59:28 följande:

    När det kommer till just ägg- och embryodonation är det faktiskt inte så enkelt att bara sääga "inga gener, inte släkt". För det första verkar det som (forskning pågår) att embryon delvis absorberar dna genom fostervattnet. För det andra, fostrets utveckling och vilka gener som ger vilket utslag är beroende av vem som bär det. Samma ägg+spermie hade inte blivit samma person hos donatorn som hos mottagaren.


    Det där är bara önsketänkande från kvinnor som mottagit donerade ägg. De VILL så gärna tro, att de sätter sin prägel på barnet på något sätt. Men det gör de inte. DNA kan naturligtvis inte komma in i genomet under graviditeten, ifrån fostervattnet! Det avgörs i befruktningsögonblicket. Läs på!

    (Blev ändå nyfiken på hur du tror att det skulle kunna funka. Du vet väl att det är samma DNA i alla kroppens celler? Det är bara olika bitar av DNA-spiralen i olika typer av celler som vecklas ut på ett sinnrikt sätt, så att primern kan komma åt den lilla biten av koden som används i just den typen av cell, och kopiera den. På så sätt tillverkas olika proteiner, som sätts samman till t.ex. galla, benvävnad eller hårstrån.

    Tror du att de där cellerna från fostervattnet bara tar sig in i EN DNA-molekyl, eller i en viss typ, eller i alla kroppens celler? Hur skulle de kunna komma in, när hela DNA-spiralen är färdig i och med meiosen och mitosen? Du vet väl att man måste klippa och klistra med vissa speciella enzymer, för att man ska kunna ändra något i DNA-spiralen - och sådana enzymer finns bara i retrovirus, typ HIV? Och får man in sådana virus i kroppen när man är gravid, så har man s.a.s. andra problem...)  

    Sedan har du LITE rätt i att barnet påverkas av miljön i livmodern. Dock kan detta inte ändra dess genom - den genetiska information som barnet sedan för vidare till sina barn. Barnet kan aldrig bli bättre än det maxtax som dess genom (50 procent från vardera av de två biologiska föräldrarna) bestämmer. Utan det som kan hända, är att barnet blir sämre på grund av att kvinnan som bär det missköter sin hälsa. T.ex. genom att sitta inne och röka i stället för att gå promenader i friska luften. Sådant påverkar både barnets storlek vid födelsen och dess intelligens och tålighet för vissa sjukdomar, benägenhet att få allergier o.s.v.. Det stämmer.

    Men det är inte samma sak som att kvinnan som bär barnet "sätter sin prägel" på barnet, utan barnet skulle bli precis likadant om dess riktiga mor hade burit det, bara någon hade sett till att hon (den riktiga modern) skötte sig likadant. T.ex. att hon måste äta näringsriktigt, inte får röka, dricka alkohol eller ta droger, måste promenera utomhus varje dag o.s.v.. Och det är ju också detta man gör på bebisfabrikerna i fattiga länder - för att garantera köparen ett friskt barn. 
  • Anonym (XXX)

    Jag håller med. Jag anser att donation av könsceller aldrig borde ha fått bli tillåtet.

    Det är märkligt, egentligen. Om det är en gravid kvinna som inte vill berätta vem hon har legat med, så gör samhället (Familjerätten) oerhört stora ansträngningar för att få fram faderns namn. De intervjuar bland annat hennes släkt och vänner och frågar dem de intimaste saker. Detta gör man, för att det anses vara så viktigt för varje människa att känna sitt ursprung, och att om möjligt få lov att ha umgänge med båda sina riktiga föräldrar. 

    Och till och med när det rör sig om bevisat olämpliga pappor, så anser man att umgänget är så viktigt att man ordnar sådant med kontaktperson närvarande, hellre än att barnet inte ska få lära känna sin pappa alls. 

    Men när det handlar om donatorbarnen, så anses detta inte vara viktigt alls. 

    Samma med detta tjat om pappornas föräldraledighet. Papporna är så viktiga, att om de inte kan eller vill vara hemma och sköta sina barn praktiskt under det första levnadsåret, så ska de ändå tvingas till det genom konstruktionen av föräldrapenningssystemet, samt starka påverkanskampanjer. 

    Att pappan inte finns alls, utan en ensam kvinna eller en kvinna i ett samkönat par har tilldelats spermier på ett skattefinansierat sjukhus - DET går däremot bra... DE barnen behöver minsamm ingen pappa, varken under spädbarnsåret eller resten av uppväxten! 

    Det är märkligt...

    Och äggdonation är egentligen ännu värre, på det sättet att det ändå genom tiderna alltid funnits barn som inte vetat vem pappan är. Så dessa barn är i alla fall inte ensamma. Men förr har folk i alla fall i alla tider kunnat vara säkra på vem deras mor är (ja inte om de varit hittebarn förstås). Nu blir detta ännu en osäkerhet. Även om man har ett foto på sin mor när hon sitter med en i famnen på BB - så kan man inte längre vara säker på att hon är ens riktiga mor. 

  • Friger
    Anonym (LK) skrev 2022-05-29 16:41:25 följande:
    Som sagt så länge man inte bryr som om lagen och om försörjningsplikt för sina barn kan du fortsätta producera 40 till, skulle du däremot uppfyllt dina krav på försörjningsplikt hade du inte vara lika benägen att vara privat donator.

    Vad du gör är att smita från lagen ang försörjningsplikt, det gör inte den frånskilda pappan vid en vårdnadstvist.
    Har en överenskommelse med föräldrarna och jag håller min del. Och de sin del. Jag håller den överenskommelsen högre än lagen.

    Hade kunnat haft betydligt fler barn, men jag valde en omfattning som jag ansåg var rimlig ur min synvinkel.

    De flesta barnen är adopterade, jag har ingen försörjningsplikt för dessa längre. Någon enstaka som inte är det. Där smiter jag undan ur lagens synvinkel.

    Har aldrig varit i en vårdnadstvist. En av poängerna med att välja en sådan som mig är att slippa den biten. Jag vill inte ta hand om barnen. Har tillräckligt med egna barn hemma för att fylla mina behov.
  • Anonym (XXX)
    Anonym (Mia) skrev 2022-05-25 14:07:10 följande:
    En annan grej är ju att man också i ovanliga fall kan ha könsceller som inte har ens eget dna (efter en benmärgstransplantation tex). Vems skulle ett barn bli i den här situationen? Och tänk om denna person i sin tur donerade sperma eller ägg till någon annan ...
    Nu får du nog länka till någon erkänd medicinsk tidskrift! :) Det där är nämligen inte möjligt. Kvinnans ägg bildas i hennes kropp redan när hon själv är ett foster. Därinne finns redan hennes DNA. Det kan inte förändras av att hon mottar benmärg - eller för den delen blod - senare i livet. 

    När det gäller mannen, så tillverkas hans spermier från speciella stamceller i fasta strukturer i testiklarna, som hela tiden kopierar sig själva, så att nya (celler) skjuts fram till det yttersta cellagret där de avstöts - och genomgår den långa mognadsprocessen till färdiga spermer. Celler från benmärgen kan aldrig komma in i testiklarna och förvandlas till spermier.   *suckar*
  • Friger
    Anonym (XXX) skrev 2022-05-29 17:07:34 följande:

    Jag håller med. Jag anser att donation av könsceller aldrig borde ha fått bli tillåtet.

    Det är märkligt, egentligen. Om det är en gravid kvinna som inte vill berätta vem hon har legat med, så gör samhället (Familjerätten) oerhört stora ansträngningar för att få fram faderns namn. De intervjuar bland annat hennes släkt och vänner och frågar dem de intimaste saker. Detta gör man, för att det anses vara så viktigt för varje människa att känna sitt ursprung, och att om möjligt få lov att ha umgänge med båda sina riktiga föräldrar. 

    Och till och med när det rör sig om bevisat olämpliga pappor, så anser man att umgänget är så viktigt att man ordnar sådant med kontaktperson närvarande, hellre än att barnet inte ska få lära känna sin pappa alls. 

    Men när det handlar om donatorbarnen, så anses detta inte vara viktigt alls. 

    Samma med detta tjat om pappornas föräldraledighet. Papporna är så viktiga, att om de inte kan eller vill vara hemma och sköta sina barn praktiskt under det första levnadsåret, så ska de ändå tvingas till det genom konstruktionen av föräldrapenningssystemet, samt starka påverkanskampanjer. 

    Att pappan inte finns alls, utan en ensam kvinna eller en kvinna i ett samkönat par har tilldelats spermier på ett skattefinansierat sjukhus - DET går däremot bra... DE barnen behöver minsamm ingen pappa, varken under spädbarnsåret eller resten av uppväxten! 

    Det är märkligt...

    Och äggdonation är egentligen ännu värre, på det sättet att det ändå genom tiderna alltid funnits barn som inte vetat vem pappan är. Så dessa barn är i alla fall inte ensamma. Men förr har folk i alla fall i alla tider kunnat vara säkra på vem deras mor är (ja inte om de varit hittebarn förstås). Nu blir detta ännu en osäkerhet. Även om man har ett foto på sin mor när hon sitter med en i famnen på BB - så kan man inte längre vara säker på att hon är ens riktiga mor. 


    Håller med i dina påpekanden. Det är så klart dubbelmoral.

    Många adoptivbarn har väl alltid levt med osäkerhet om vem som är både mor och far? Många togs ju ifrån dessa när de var något år gamla dessutom.

    Jo, det är lite roligt med familjerättens utredningar. Förut så var det ju seriöst och ofta den chansen man hade att för barnets räkning hitta pappan. De får dock inte använda den teknik som finns idag som skulle lösa mysteriet enkelt i de flesta fall.

    I dagens läge ser det helt annorlunda ut. Det är verkligen jätteenkelt att hitta en "okänd far" och "okänd mor" med Svenskt ursprung. Utvecklingen med DNA har gått jättefort på bara något år. Kostar mindre än 1.000kr och du har svaret på 8 veckor.
  • Anonym (XXX)
    Mrs Moneybags skrev 2022-05-25 14:51:29 följande:
    Ja, det är säkert bra tänkt. 

    Tyvärr är det många som inte tänker på barnets bästa utan skaffar barn på konstgjord väg utan identity release. 
    Japp. Men även OM man väljer identity release, så kan ju inte ett snabbt möte med den biologiska pappan vid 18 års ålder, stilla den unga tjejens eller killens längtan efter en far, som hon eller han troligen levt med under hela uppväxten, och som alltid kommer att finnas med som en längtan efter en fadersgestalt.

    Det är sådana kvinnor som söker destruktiva relationer med äldre män, alternativt har svårt att få till relationer med män överhuvudtaget om de uppfostrats att vara rädda för män, eller ett sexualliv med en man. Och det är sådana män som antingen söker en extrem mansbild i ett kriminellt gäng, för att de aldrig fått lära sig en sund mansbild av sin egen far, eller tvärtom aldrig lär sig att vara man överhuvudtaget, utan blir en omanlig man som har svårt att få kvinnor, och har svårt för att hävda sig i konflikter med andra män. Man skapar ett ormbo av elände och olycka med sådana här metoder, som är emot naturen. 
  • Anonym (LK)
    Anonym (XXX) skrev 2022-05-29 17:07:34 följande:

    Jag håller med. Jag anser att donation av könsceller aldrig borde ha fått bli tillåtet.

    Det är märkligt, egentligen. Om det är en gravid kvinna som inte vill berätta vem hon har legat med, så gör samhället (Familjerätten) oerhört stora ansträngningar för att få fram faderns namn. De intervjuar bland annat hennes släkt och vänner och frågar dem de intimaste saker. Detta gör man, för att det anses vara så viktigt för varje människa att känna sitt ursprung, och att om möjligt få lov att ha umgänge med båda sina riktiga föräldrar. 

    Och till och med när det rör sig om bevisat olämpliga pappor, så anser man att umgänget är så viktigt att man ordnar sådant med kontaktperson närvarande, hellre än att barnet inte ska få lära känna sin pappa alls. 

    Men när det handlar om donatorbarnen, så anses detta inte vara viktigt alls. 

    Samma med detta tjat om pappornas föräldraledighet. Papporna är så viktiga, att om de inte kan eller vill vara hemma och sköta sina barn praktiskt under det första levnadsåret, så ska de ändå tvingas till det genom konstruktionen av föräldrapenningssystemet, samt starka påverkanskampanjer. 

    Att pappan inte finns alls, utan en ensam kvinna eller en kvinna i ett samkönat par har tilldelats spermier på ett skattefinansierat sjukhus - DET går däremot bra... DE barnen behöver minsamm ingen pappa, varken under spädbarnsåret eller resten av uppväxten! 

    Det är märkligt...

    Och äggdonation är egentligen ännu värre, på det sättet att det ändå genom tiderna alltid funnits barn som inte vetat vem pappan är. Så dessa barn är i alla fall inte ensamma. Men förr har folk i alla fall i alla tider kunnat vara säkra på vem deras mor är (ja inte om de varit hittebarn förstås). Nu blir detta ännu en osäkerhet. Även om man har ett foto på sin mor när hon sitter med en i famnen på BB - så kan man inte längre vara säker på att hon är ens riktiga mor. 


    Haha, skit bra o skriva om detta, tror vi nått slutsatsen.

    Använder man sig av en surrogat mamman, man befruktar sitt egna ägg med makens spermie, på så sätt har inte surrogat mamman några genetiska band eller något till barnet, man behöver inte upplysa barnet om sitt ursprung då det kommer från bägge föräldrar.
    Surrogat var bara i tjänst 9 månader om man inte vill plocka ut barnet lite tidigare igenom igångsättning.

    Skönt att vi hitta en lucka i lagen tillslut.
  • Friger
    Anonym (XXX) skrev 2022-05-29 17:26:18 följande:
    Japp. Men även OM man väljer identity release, så kan ju inte ett snabbt möte med den biologiska pappan vid 18 års ålder, stilla den unga tjejens eller killens längtan efter en far, som hon eller han troligen levt med under hela uppväxten, och som alltid kommer att finnas med som en längtan efter en fadersgestalt.

    Det är sådana kvinnor som söker destruktiva relationer med äldre män, alternativt har svårt att få till relationer med män överhuvudtaget om de uppfostrats att vara rädda för män, eller ett sexualliv med en man. Och det är sådana män som antingen söker en extrem mansbild i ett kriminellt gäng, för att de aldrig fått lära sig en sund mansbild av sin egen far, eller tvärtom aldrig lär sig att vara man överhuvudtaget, utan blir en omanlig man som har svårt att få kvinnor, och har svårt för att hävda sig i konflikter med andra män. Man skapar ett ormbo av elände och olycka med sådana här metoder, som är emot naturen. 
    Tror du gör för långtgående slutsatser. I många fall när fadern är frånvarande så brukar det vara mer stök runtomkring barnet än bara faderns frånvaro.

    Du behöver en undersökning som visar på normala uppväxtförhållanden och en frånvarande förälder. LK hänvisade ju till någon forskning från 2015 som visade att rengnbågsfamiljers barn klarade sig lika bra som andra barn.

    Emot naturen? Tror att krig, sjukdomar och svält gjort gjort att ungar fått växa upp i alla möjliga olika konstellationer. Förmodligen i en miljö som dagens socialförvaltning starkt skulle avråda ifrån.


  • Anonym (Jessica)
    Friger skrev 2022-05-29 18:08:21 följande:
    Tror du gör för långtgående slutsatser. I många fall när fadern är frånvarande så brukar det vara mer stök runtomkring barnet än bara faderns frånvaro.

    Du behöver en undersökning som visar på normala uppväxtförhållanden och en frånvarande förälder. LK hänvisade ju till någon forskning från 2015 som visade att rengnbågsfamiljers barn klarade sig lika bra som andra barn.

    Emot naturen? Tror att krig, sjukdomar och svält gjort gjort att ungar fått växa upp i alla möjliga olika konstellationer. Förmodligen i en miljö som dagens socialförvaltning starkt skulle avråda ifrån.
    Risken finns att attraktion uppstå mellan biologiska familjemedlemmar, det är ett känt fenomen. fortfarande kvarstår också frågan i ts - hur kan de som tagit emot ÄD (köp) räknas som biologisk mamma men inte surrogatmödrar? 
  • Anonym (Jessica)

    Just att beröva barnet rätten till sin riktiga familj. Det är aldrig OK. 

Svar på tråden Fastställande av föräldraskap