Här samlas alla nattugglor!

Hoppas att du mår bättre nu. Förkänningarna är kusliga, kanske rentav hemska. Först rusar tankarna, som att man inte känner igen dem, det påminner lite om panik fast i huvudet, syn och hörsel förändras, som att avstånden förändras bland annat, och något mer jag inte riktigt kan beskriva begripligt med ord på rak arm. Och allt det som en blixt från klar himmel, helt oförberett. Då vet jag att jag har några sekunder på mig att lägga mig ner. Tack! Ja, båt är ju härligt, det är ansvar också, speciellt gentemot andra, det var väl inte riktigt svar från neurologen som övertygade mig att faktiskt ta medicinen som det känns nu åtminstone.

Haha se där, där är vi lite lika! Tandhygien är noga för mig med, tänder och händer är som prio ett om man ändå måste välja skulle jag tro. Att gå till tandläkaren är ingen lätt sak. Har du som tandläkarskräck, eller är det känslan av kontrollförlust överlag? Inte för att jag snokar! 

Nu är jag nästan helt frisk! Förstår verkligen att de är både kusliga och hemska. Att man har så lite tid på sig när det väl händer och att det kan komma över en från ingenstans. Det låter verkligen obehagligt. Intressant beskrivning av hur det går till och trots att jag försöker så kan jag inte föreställa mig hur det känns. Det närmaste jag kan komma är nog känslan precis innan man svimmar. Jag har gjort det två gånger och vaknat efter några sekunder igen, kanske av smällen efter att jag har slagit i golvet. Båda gångerna fick jag någon form av förkänning. Första gången förstod jag inte alls vad det handlade om och andra gången hann jag tänka att jag var tvungen att lägga mig ner innan jag svimmade. Sedan ramlade jag rakt ut genom dörren och svimmade 😵?💫 Så på så vis kan jag förstå känslan av att man tappar kontrollen över kroppen och det måste verkligen vara hemskt. Du får fortsätta att fundera på hur du vill göra med medicin eller ej!

Ja, tand och handhygien går kanske hand i hand eller tand i tand? Bra att du är noga! Egentligen har jag inte tandläkarskräck alls, för de brukar vara snälla, men jag tycker inte om att de INTE berättar vad de gör innan de gör det. Om jag skulle ha slipat till min tand så skulle jag ha kommit med en mycket detaljerad skiss och beskrivning av hur det skulle gå till. Jag tvivlar på att någon tandläkare vid sina sunda vätskor skulle ha tagit sig an den uppgiften. En millimeter för lite eller för mycket tand, är skillnaden mellan himmel och helvete. Jag tror inte alls att du snokar, men det hade varit lite spännande om du var en hemlig agent som samlade information om medlemmarna här på Familjeliv 🥹

Det var trevligt att läsa, kry och frisk, eller åtminstone nära. Alltså den där beskrivningen lät nog riktigt kuslig! Jag vet ju inte hur du kände just då, men nog är det lite liknande, en förkänning och sedan medvetslös ett tag. Hoppas att du inte skadade dig i fallet åtminstone. Ja, så är det, nu ligger bollen hos mig och jag har liksom blivit erbjuden hjälp. Men nu är det en hel del annat här med tyvärr.

Nog är det så! Då förstår jag, där är vi lite olika, jag vill just inte veta vad de ska göra eller vad de använder för instrument. Haha, det hade varit som en fin skiss, gärna en teknisk skiss att överlämna till tandläkaren, riktigt fint att få positiv respons på den med. Jag är nog ganska ospännande och dessutom har jag inte varit speciellt diskret heller med vem jag är. Å andra sidan har jag inte skrivit något speciellt kontroversiellt heller. Fast vänta nu lite, nog är jag väl agent, åtminstone i meningen fultextad skrev texten. Åtminstone språkligt, med reservation att jag kan ha fel.

Ja, det är läskigt när man blir medvetslös så plötsligt! Det finns risk att rädslan för att det ska hända påverkar livet i det stora hela på så vis att man känner att man alltid måste vara beredd på ett anfall, men nu gissar jag bara. Nej, jag skadade mig inte i fallet, men svimmade invirad i ett badlakan och råkade visa snippan för min mamma 😅 Jag hade hellre slagit mig lite lagom hårt och ja, jag struntar i att hon redan sett den hundratals gånger när jag var babis. Det är inte samma sak 🙈 Men det är länge sedan nu, så jag har oftast förträngt det och det har förhoppningsvis mamma också 🙃 Du får fundera på hur du ska göra och lycka till med det andra, oavsett vad det är!

Jag förstår precis! Hos tandläkaren vill jag veta exakt vad som pågår, men om jag ska ta blodprov då är jag mer som du. Jag vill bara att de gör det de ska, utan att prata så mycket om det. Tyvärr har jag fina och stickvänliga blodådror i mina armveck, vilket de förtjust påpekat varje gång jag tagit ett blodprov. Vilka fina ååådror du har och vilken stor mun du har? Sorry, det där på slutet var visst hämtat från Rödluvan! En språklig agent låter inte så skrämmande, men spännande 😎 Hur går det med din tråd om budskap, förresten? Jag har inte sett till den på ett tag 🤔

Intressant att du har upplevt samma utveckling! Ja, det finns säkert fördelar och nackdelar med båda, men jag är ändå glad att just de där egenskaperna har ändrats. Jag älskar att kunna prata med människor och ha fullt fokus på vad de säger och verkligen vara intresserad på riktigt. Det känns som att människor känner av att intresset är äkta och då blir det lättare att träffa nya vänner. Jag hade ju det som projekt för ungefär två år sedan och wow vilka trevliga och intressanta personer jag har lärt känna 🤩

Jag förstår känslan, för jag kan känna likadant när jag har kastat mig ut och dragit igång ett nytt projekt. Samtidigt är tristessen min värsta fiende. Jag klarar inte av monotoni och det driver mig till att testa nya saker. Så jag är nog rastlös, precis som du.

Att skylla på ödet är ett sätt att förskjuta skulden för det som hänt på något annat, men då skjuter man samtidigt över upplevelsen av att ha makt över sitt eget liv. Det är en svår balansgång det där.

Jag känner igen mig i allt det där och delar både dina upplevelser och slutsatser. 

Jag har nog en hel del kvar med mina sociala talanger men det kommer säkert.

Om du visste hur träffsäkert det där var, eller ja, efter att du läst det här vet du det. Man känner efter, var det där normalt, kändes det lite annorlunda där? Nej, det var nog inget, och så där. Ja alltså, jag tänker som så, att en ofrivillig blottning hade jag åtminstone inte brytt mig om med tanke på situationens allvar. Fast det är ju lätt för någon annan att påstå, efteråt kan man ju skämmas ändå om något sådant har hänt. Tack så mycket!

Blodprov är också läskiga, bäst är att blunda eller att ha en mössa som man kan vika ner över ögonen. En gång tog det lång tid och jag undrade hur många rör de tog egentligen, det var tyst en liten stund, sedan svarade hon att åtta rör, ibland är det bättre att inte fråga. Haha, jo men just så! Det är för att det ska gå lättare att ta blodprov! Stor mun har jag så att jag kan protestera bättre när de ska tas! Nå ja, jag tror att det kallas agent rent grammatiskt, fast jag är väl ganska hopplös på grammatik. Kul påminnelse, jag uppdaterade den faktiskt!

hej, nattugglor. låt mig ventilera 

jag har börjat förstå att min anknytning är otrygg - ambivalent och så känner jag mig just nu. ful och jobbig. 

relationer har en tendens att få mig att må så här uselt. vad är poängen. ska tilläggas att jag är långt från i en relation. det kanske bara är i min korkade lilla skalle som jag tänker att han ens gillar mig eller tycker att jag är ett dugg attraktiv 

jag känner mig så ensam

Hej och välkommen till tråden!

Bra att du funderar över hur du knyter an till andra människor! Det kan vara intressant att reflektera över på så vis att man förstår sig själv och sina egna reaktioner bättre.

Att känna tvivel och självtvivel när man dejtar är nog väldigt vanligt! Det blir så viktigt att göra ett gott intryck och det leder till att självkritiken ökar. Man försöker se sig själv med andras ögon och det är inte möjligt. Mitt tips till dig är att försöka skilja på vem du är och vad andra (eventuellt) tycker om dig. Även om det nu skulle vara så att han inte tycker att du är attraktiv, så blir du inte oattraktiv för det.

Hoppas du känner dig pyttelite mindre ensam 🖤

hej eurydike. tack för din omtanke ❤️ jag förstår vad du menar med att göra gott Intryck och det är precis så jag känner. pressen på hur jag önskar vara kontra den jag är. diskrepensen är för stor, jag drunkar i den

försöker att inte skrämma bort honom men det sker på bekostnad av min nattsömn. någonstans där förstår jag att det här förhållningssättet inte är bra. alls

du verkar vara en fin själ. jag hade inte väntat mig att någon skulle svara.

tack, igen

Hej, det här är förstås lätt att skriva och svårare att efterfölja, men jag är inte så säker på att det är framgångsrikt att börja identifiera sig ambivalensen, eller med önskningar om något man inte är. Visst ska man arbeta för att uppnå viktiga önskemål, inte bara passivt stå bredvid och se på, men förstör inte för dig själv genom att nedvärdera dig. Att bygga exempelvis önskningar på självnedvärdering kommer att generera mer av den varan och allt vad det innebär. Lycka till.

Varsågod! Ofta har man helt orimliga krav på sig själv, särskilt när det kommer till dejting. Då vill man visa sig från sin bästa sida och det blir plötsligt väldigt viktigt vad någon annan tycker. Hoppas att du har hört från honom igen och att den kontakten var positiv! Den där första dejtingfasen kan vara ryslig både på ett bra och dåligt sätt ☺️ 

Tack så mycket! Det var snällt sagt och vill man prata med mig så hittar man mig lättast i den här tråden mitt i natten 👻

Håller tummarna för att du sover bättre nu! ❤️

Ja, nu vet jag det ☺️ Jag kan känna igen mig lite från mina svimningar, men också från när allergin var som värst och jag fick allergichocker. Nu hände det ju alldeles nyligen med näsan som svullnade igen på ett väldigt smärtsamt sätt, men tidigare kunde det hända flera gånger om året. Då blev jag överdrivet uppmärksam på kroppens signaler, för att jag var rädd att det skulle hända igen. Så här långt efteråt känns den ofrivilliga blottningen lite komisk, men just då var det det värsta med det hela. Jag var tonåring och skulle ha beskrivit det som sjukt jävla skämmigt 🥹 Men nu förtränger jag det igen!

Jösses Amalia! Åtta rör med blod 😱 Jag skulle ha blivit som en slajmhand i kroppen och glidit av stolen och ner på golvet. Ska komma ihåg att aldrig ställa den frågan! Vilken tur då att du har stor mun, det har jag med. Aha! Jag misstänkte att det var någonting åt det hållet, men var inte helt hundra på det 😊

Och jag glömde skriva att jag såg att du uppdaterat tråden! Fast jag misstänker att du redan visste att jag visste det, eftersom jag skrivit i den 😅✏️

Allergichocker låter riktigt allvarligt, även fast det kan vara lokalt. Säkert känner man sig riktigt utsatt då det händer. Svårt också att släppa på associationer till tidigare händelser. Det är ju också en fördel, eftersom vi vet att undvika vissa företeelser och händelser som helt enkelt är ogynnsamma för oss. Tyvärr så kan associationerna bli så starka att de spiller över på annat, som att just bli överdrivet uppmärksam och tänka om det händer. Kanske att du har någon medicin att ta till om det sker? Nå jo, inte så att man vill blotta sig heller, speciellt inte i en situation då man redan är utsatt på annat vis. Förtränga eller förneka utan att tveka fungerar nog också ibland!

En del saker lönar sig just inte att fråga, det var många prov som skulle tas, kan vara bra att tänka på ibland! Stormunnad är jag mest då det gäller att argumentera emot, vid behov och om det finns utrymme och lönar sig, desto mer småmunnad hos tandläkaren. Fast det här med grammatik och jag är ingen väldigt bra kombination, så jag ska inte säga helt säkert, men jag tror åtminstone att det ska vara så. Hade ni mycket språk i skolan och så? Vi hade modersmål, det andra inhemska och engelska. Fast det mesta har åtminstone jag lärt mig utanför skolan skulle jag tro, åtminstone det icke-grammatiska skulle jag tro då.

Jo då Ska fortsätta vid tillfälle!