Tror du att stress och sorg över att inte bli gravid kan påverka fertiliteten negativt?
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Men va? Det har väl ingen påstått, eller ens insinuerat det allra minsta?
Men va? Det har väl ingen påstått, eller ens insinuerat det allra minsta?
Jo, det är väldigt ovanligt. Ca 3% av de som adopterat får senare ett biologiskt barn. Siffran är ungefär densamma bland dem som försökt i flera år. Det är alltså inget "magiskt" som sker iom adoptionen. Paret var inte sterila utan bara infertila och då kan man få barn spontant till slut. De flesta försöker dock inte hur många år som helst så hur många som skulle få barn spontant om de inte slutade försöka förrän vid klimakteriet vet man ju inte. Vissa får barn via IVF, andra adopterar, vissa får barn via ED, vissa ger upp och många börjar därmed använda p-medel för att de faktiskt fått barn eller inte orkar försöka längre. Jag vet att par som kanske inte direkt aktivt försökte i 20 år, men de hade i vart fall oskyddat sex ungefär så länge innan de fick barn vid dryga 40.
Men självklart beskyller man kvinnorna indirekt när man menar att det är deras tankar, sorg och stress som orsakar att de inte blir gravida? Vad skulle man annars mena?
Det där "Sluta tänk på graviditet så ska du se att du blir gravid" ÄR att indirekt beskylla kvinnan.
Nej, för hos vissa är det så men hos andra inte.
Fast vad skulle skilja dig från (Jag) ? Tror du har klampat på en öm tå
Mycket. Alla är olika och ens kroppar kan reagera olika på stress.
Nej, det påverkar inte. Fysisk stress kan ge ägglossningsrubbningar, men det märks på att mensen blir oregelbunden. Har man äl kan man rent teoretiskt bli gravid hur man än mår psykiskt. Du kan inte med tankar påverka huruvida ägg släpper, huruvida äggledarna har passage, huruvida spermierna är av bra kvalitet, huruvida ägget är av bra kvalitet och därmed dina chanser att bli gravid. Om tankar kunde påverka skulle vi inte behöva p-medel. Dessutom är de flesta inte alls stressade när de börjar försöka bli gravida, men det kanske inte går ändå just för att de är infertila.
Att säga att psyket/tankar påverkar fertiliteten är ett enormt skuldbeläggande av den enskilda kvinnan. Det blir samma sak som att säga att man själv orsakat sin infertilitet genom vad man tänkt.
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Jag har ingen forskningsbelägg för detta uttalande.
Jag kan tänka mig att stress påverkar kroppen precis som vid sjukdom.
Jag har personer i min omgivning som fått IVF behandling med första barnet men inte med de efterkommande.
Men självklart beskyller man kvinnorna indirekt när man menar att det är deras tankar, sorg och stress som orsakar att de inte blir gravida? Vad skulle man annars mena?
Det där "Sluta tänk på graviditet så ska du se att du blir gravid" ÄR att indirekt beskylla kvinnan.